Öppna huvudmenyn
Genomskärning av hjärtat som visar mitralisklaffen mellan vänstra förmak, överst, och kammare.

Hjärtklaffar möjliggör styrning av blodet åt rätt håll i hjärtrummen. Mellan förmaken och kamrarna finns segelklaffarna (atrioventrikulärklaffar), och mellan kamrarna och artärerna sitter fickklaffarna (semilunarklaffar). Klaffarna kan bara öppnas i en riktning och när blodströmmen vänder stängs de automatiskt.

De två fickklaffarna är aortaklaffen som förenar vänster kammare med aorta, samt pulmonalisklaffen som förenar höger kammare med gemensamma lungartären. Fickklaffarna öppnas då trycket i kamrarna överstiger trycket i utflödesartärerna, dvs. i systole när hjärtväggen kontraherar, och stängs då tryckskillnaded utjämnats, dvs. i början av diastole.

Klaffarna mellan förmaken och kamrarna kallas för segelklaffarna. Dessa är trikuspidalisklaffen i höger hjärthalva och mitralisklaffen (bikuspidalisklaffen) i vänster hjärthalva. De består av segelliknande flikar, som sitter fästade vid hålets kanter. Segelklaffarna är öppna under diastole, då blod från förmaken fyller kamrarna.

Klaffarnas stängning ger upphov till det karakteristiska "dunk-dunk"-ljudet som hörs när man lyssnar på ett hjärta med ett stetoskop.

KlaffsjukdomarRedigera

De två vanligaste hjärtklaffssjukdomarna är mitralisinsufficiens, där mitralisklaffen inte håller tätt under systole utan tillåter regurgitation av blod från kammare till förmak. En aortastenos innebär en förträngning av aortaklaffen. Andra klaffsjukdomar är mitralisstenos och aortainsufficiens.

Externa länkarRedigera