Öppna huvudmenyn

Hispano-Suiza HS.404 är en 20 millimeters automatkanon som fick stor spridning både som beväpning till jaktflygplan och som luftvärnsautomatkanon. Den utvecklades i Frankrike av vapentillverkaren Hispano-Suiza och dess konstruktör schweizaren Marc Birkigt. Utvecklingen var en följd av att Hispano-Suizas licenstillverkning av Oerlikon FF S upphörde efter en tvist med Oerlikon. Kanonen tillverkades i Sverige av Carl Gustafs stads gevärsfaktori.

Hispano-Suiza HS.404
Hs12 Ydrs.jpg
En Hispano-Suiza HS.404 monterad för att skjuta genom propelleraxeln på en HS12-Y motor.
Beskrivning
TypAutomatkanon
UrsprungslandFrankrike Frankrike
Tjänstehistoria
BrukstidAkan m/47:
1947 - Idag
(På Patgb 203A)
Används avSe användare
Medverkan i krigSpanska inbördeskriget
Andra världskriget
Koreakriget
Kongokrisen
Vietnamkriget
Produktionshistoria
DesignerMarc Birkigt
Designdatum1933
TillverkareHispano-Suiza + många fler
VarianterSe varianter
Specifikationer
Kaliber20 mm
Ammunition20 × 110 mm
Patron m/41 & m/47
MagasinHS.404 hade primärt ett 60 patroners trummagasin men kunde även ladda 15, 30 och 90 patroners magasin.
LåsmekanismGaslås
LängdSe data
ViktSe data
EldhastighetSe data
MynningshastighetSe data
Effektiv räckviddSe data

Innehåll

Franska varianter och beteckningar FrankrikeRedigera

HS.7 & HS.9

Modifierade Oerlikonkanoner. Inte tekniskt relaterad till HS.404. Ammunition matades in genom ett 60 patroners trummagasin.

HS.404

Helt ny design av Oerlikonkanonen. Den nya mekanismen var baserad på ett gaslås. Ammunition matades in genom ett 15, 30, 60[1] eller 90 patroners trummagasin varav 60 patroners magasinet var det absolut vanligaste. Detta magasin präglade HS.404 när den var i tjänst då den fick slut på ammunition på drygt 5 sekunder. En lösning skulle kanske ha varit att använda 90-patroners trummagasinet i stället men detta kom bara att användas på det franska tunga flygplanet Potez 630[2] och några av dess varianter[3]. HS.404 kom i tjänst 1935 och från 1938 gjorde den tjänst på nästan alla moderna flygplan Frankrike utvecklade precis innan kriget. HS.404 kom primärt att användas som fast beväpning i vingar eller radmotorer men gjorde även tjänst i rörlig form för akterskyttar. HS.404 lavetten för akterskyttar var stor och bökig för att klara av rekylen som vapnet gav. För att sikta lavetten monterades ett holografiskt sikte på lavetten till vänster om trummagasinet (sett från skyttens ögon). Det planerades även en akterskyttslavett för dubbla HS.404.

 
Rörlig HS.404 lavett för akterskytt

HS.404 Bandmatad

1940 började man utveckla en bandmatad variant av HS.404 för att lösa ammunitionsproblemet. Projektet stoppades av Tyskland efter ockupationen av Frankrike 1940. En annan bältmatad variant byggdes senare runt 1945 för flygplanet Arsenal VB.10.

23 mm HS.404

Detta skulle vara en HS.404 med grövre kaliber på 23 mm. Projektet stoppades av Tyskland efter ockupationen av Frankrike 1940.

M50

Denna variant var en bältmatad variant liknande Hispano mk.V som användes på Dassault Ouragan och tidiga Dassault Mystere.

Brittiska varianter och beteckningar StorbritannienRedigera

Hispano Mk.1

Storbritannien började ett program under slutet av 1930-talet för att utveckla ett jaktflygplan med 20 mm automatkanoner. År 1940 fick man licens att producera HS.404 och detta blev Hispano Mk.I. Denna monterades först på Westland Whirlwind men är mest känd som beväpningen på Spitfire Mk.Ib som var den första Spitfiren med kanoner.

Hispano Mk.II år 1941

Ammunitionsproblemet kvarstod och 1941 utvecklade britterna en ny variant som var bältmatad. Denna variant fick namnet Hispano Mk.II och kom att bli den vanligaste typen av automatkanon för de allierade under andra världskriget.

Hispano Mk.II år 1942

När Hispano Mk.I blev konverterad till bältmatning uppstod flera problem. Ett av dem var att patronläget var 1,6 millimeter för brett eftersom den tidigare använde trummagasin. Detta kunde leda till att krutgaser kunde komma in i loppet och få slutstycket att fastna. Man löste detta 1942 genom att göra patronläget smalare.

Hispano Mk.II år 1943

År 1943 slutade man använda grafitsmörjmedel och började istället använda oljebaserat smörjmedel. Detta applicerades med hjälp av en extraktionsfjäder av utskjutande typ.

Hispano Mk.II år 1946

Man fortsatte göra modifikationer och finjusteringar efter kriget. Mod 46 var den sista varianten gjord innan man helt gick över till Hispano mk.V.

Hispano Mk.II Enfield

Hispano Mk.II med Mk.III upplåsningsplattor som inte har tröghetsblock.

Hispano Mk.III

Enfield design. Endast prototyp.

Hispano Mk.IV

Hispano Mk.II med pipan kortad med 305 mm (12 in).

Hispano Mk.V & HS.804

Hispano Mk.V var en ren uppgradering av Mk.II. Pipan kortades ner med 305 mm som på Hispano MK.IV kortare vilket gav lite lägre utgångshastighet, men gjorde vapnet lättare. Förutom detta gav man vapnet nya upplåsningsplattor vilket gav vapnet en högre eldhastighet på 750 till 820 skott/min, en ökning med minst 100 patroner per minut.

Hispano Mk.V kom mot slutet av andra världskriget men kom att brukas på ett flertal plan innan krigsslutet, varav Hawker Tempest är den kändaste. Hispano Mk.V kom att användas av ett stort antal plan, inte bara Brittiska utan även flera utländska. Hispano Mk.V exporterades som HS.804. Hispano Mk.V blev ersatt av 30 mm Aden-kanonen i Storbritannien under början av 1950-talet men hann göra tjänst i Koreakriget på ett flertal flygplan. Exportversionen HS.804 är fortfarande i tjänst i ett flertal länder, dock mest i luftvärnssyfte.

Hispano Mk.6

Hispano ombyggd för att passa amerikanska lavetter.

Hispano Mk.7

Sköt elektriskt avfyrad ammunition.

Hispano Mk.8

Hispano mk.V ombyggd för att få en eldhastighet av 900 rpm.

Hispano Mk.9

Mk.8 som skjuter elektriskt avfyrad ammunition.

Amerikanska varianter och beteckningar USARedigera

20 mm AN/M1 cannon

USA följde britternas fotspår och skaffade snabbt licens på HS.404. Detta blev automatkanon M1. USA:s plan var att ersätta det mesta med AN/M1 så fort man kunde producera tillräckligt många. Ett stort program sattes upp för att producera AN/M1 och ammunition. Men AN/M1 hade stora problem med feltändning och ansågs opålitlig och helt oduglig. Britterna var intresserade av AN/M1 (AN står för Army/Navy) men efter att ha fått in ett antal i tjänst var de lika besvikna som "jänkarna". Kanonerna under denna period var hakade på marken av markpersonal. Tidigare HS.404-kanoner hade en pneumatisk mekanism som gjorde det möjligt att haka kanonen i luften efter en feltändning. Men denna mekanism hade blivit bortmonterad då man ansåg att detta var onödig extra vikt. Detta var förstås inte bra då majoriteten av dessa kanoner feltände efter en kort salva av kulor. En feltändning gav även en hård rekyl vilket ofta gjorde att piloter tappade målet ur siktet.

20 mm AN/M2 cannon

Britterna skickade en Hispano mk.II till amerikanarna för att kunna jämföra denna med AN/M1. Hispano mk.II hade ett lite kortare patronläge och hade inte samma problem som AN/M1 men amerikanarna ville inte göra denna ändringen till AN/M1 och skapade i stället den bältmatade men ännu värre AN/M2. Vid slutet av 1942 hade USA 40 miljoner patroner till ett vapen som var helt odugligt. AN/M2 lyckades dock göra lyckad tjänst på P-38 Lightning. Fast på P-38:an hade man tagit tillbaka hakningssystemet som gjorde det möjligt att haka kanonen i luften efter en feltändning vilket löste problemet.

20 mm T31 cannon

Amerikanska flottan ville under hela kriget helt övergå till kanoner på flygplan men stoppades gång på gång av problemen med kanonerna. Men 1944 lyckades de göra en lyckad modifikation kallad T31. Konceptet var väldigt likt Hispano mk.V där man kortade pipan på en AN/M2 och samtidigt lyckades höja eldhastigheten. Efter kriget slutade man konvertera AN/M2 kanoner till T31 men innan dess konverterade man drygt 30 000 AN/M2 till T31 standard. T31 kanoner blev ofta omdöpta till AN/M3 efter 1946.

20 mm AN/M3 cannon

Efter kriget började man i stället för att konvertera gamla AN/M2-kanoner till T31 producera helt nya T31-kanoner kallade AN/M3. AN/M3 gjorde tjänst på ett flertal flygplan, mest känt är A-1 Skyraider som hade två till fyra stycken AN/M3 och användes i Koreakriget och Vietnamkriget.

20 mm M24 cannon

AN/M3 fast med hakningssystem.

Colt Mk 12

Efter andra världskriget började Colt konstruera en ersättare för AN/M3. Detta blev Colt Mk 12. Colt Mk 12 var en extremt modifierad HS.404 då den skulle ha en eldhastighet på 1000 patroner per minut. Colt Mk 12 kom att användas på ett flertal amerikanska jetflygplan under 1950- och 1960-talet. Dock som tidigare amerikanska automatkanoner präglades Colt Mk 12 av eldavbrott och andra vapen fel och var nästan garanterat att inte fungera efter en kurvstrid.

Schweiziska varianter och beteckningar SchweizRedigera

20 mm Flugzeugmotorkanone Hispano-suiza FM-45 HS (Flygplansmotorkanon)

Schweizisk variant av Hispano-Suiza 404. Denna variant var bältmatad som Hispano mk.II och hade en liknande utgångshastighet av 875 m/s men på samma gång hade den en mycket högre eldhastighet på 780 rpm. FM-45 HS var för montering i radmotorer på flygplan. Denna användes i flygplanen EKW C-3604, Doflug D.3802A och Doflyg D.3803.

20 mm Flugzeugflügelkanone Hispano-suiza FF-45 HS (Flygplansvingekanon)

Samma som ovan fast för montering i flygplansvingar. Denna användes i samma flygplan som nämnts ovan.

20 mm Flugzeugbeobachterkanone Hispano-suiza FB-45 HS (Flygplansobservatörkanon)

Samma som ovan fast med en rörlig lavett för akterskyttar. Användes enbart i ett testflygplan av typen EKW C-36.

Svenska varianter och beteckningar SverigeRedigera

20 mm lvakan m/41

År 1940 fick flygvapnet möjligheten att omedelbart införskaffa flera hundra Hispano-Suiza HS.404 automatkanoner. Kanonerna var egentligen menade att skickas till Frankrike för att användas på flygplan men efter ockupationen gick inte detta. I flygvapnet hade man redan en effektiv automatkanon för flygplan kallad 13.2 mm akan m/39 och därför valde man att använda dessa som luftvärnskanoner. Leverantören kunde snabbt förse dessa med luftvärnslavetter och man gjorde en beställning omedelbart med en uppföljd större beställning 1941. Pjäsen fick beteckningen lvakan m/41 för att inte förväxlas med lvakan m/40. De kom i tjänst med flygfältsluftvärnet och i efterhand ortförsvaret.

20 mm akan m/41A

Eftersom lvakan m/41 var byggd att användas på flygplan började man planera att använda den på svenska flygplan. Redan under slutet av 1942 började man planera att använda den på Saab 21 och Saab 24. Eftersom kanonen bara kunde ladda ett 60 patroners trummagasin som tog slut alldeles för snabbt samt att kanonen ansågs helt opålitlig började Bofors konstruera en ny automatkanon med bandmatning som skulle använda samma patron. Men konstruktionen av den nya automatkanonen tog väldigt lång tid och man började tänka ut sätt att få m/41A att fungera praktiskt i tjänst. På Saab 24 planerade man att ha två kanoner i vingrötterna på flygplanet där piloten hade åtkomst till kanonerna och manuellt kunde fixa ett eldavbrott samt ladda ett par nya trummagasin när de första tog slut. Trots detta gjorde m/41A först tjänst i Sverige på Saab 21 1945. Vid denna tidpunkt ansågs automatkanonen helt föråldrad och byttes snabbt ut mot Bofors nya konstruktion 20 mm automatkanon m/45.

Akan m/41A kom att användas på endast J 21A-1 och T 18B. Den har möjligen gjort tjänst på Saab B 18 i modifierad form men detta har inte gått att bevisa.

20 mm akan m/46A

De första J 28 Vampire (senare kallad J 28A) som kom till Sverige var beväpnade med Hispano mk.II-kanoner. Dessa fick beteckningen akan m/46A. M/46A var av modell Hispano mk.II mod 46 och var mycket mer pålitliga än akan m/41 som var en första generationens HS.404. J 30 Mosquito var även beväpnad med akan m/46A.

20 mm akan m/47

Under projekteringen av J 29 Tunnan valde man att den skulle ha Hispano mk.V-kanoner som beväpning. Hispano mk.V kom i tjänst 1947 och fick beteckningen akan m/47. Akan m/47 kom att produceras i Sverige av Carl Gustafs stads gevärsfaktori men de flesta var nybyggda i Storbritannien med ett få antal från skrotade krigsflygplan från andra världskriget.

Akan m/47 fanns i 3 versioner, B, C och D. Anledningen till att det inte finns någon A variant är för att man inte ska förväxla 20 mm automatkanon m/47 med 57 mm automatkanon m/47.

Eldhastigheten på akan m/47B och C skruvades ner till 700 rpm till skillnad från brittiska Hispano mk.V som låg mellan 750 och 820 rpm. Detta kan bero på att man villa spara ammunition eller att piloterna var bekvämare med denna eldhastighet.

Skillnaden mellan B och C var att B-versionen hade kapacitet av 150 skott medan C-versionen hade kapacitet för 180 skott. Annars var de i princip samma vapen.

20 mm akan m/47B

Akan m/47B kom i aktiv tjänst först 1949 på J 28B, trots att Hispano Mk.V hade funnits i Sverige sedan 1947 och användes på J 29 prototypen. Akan m/47B kom att användas i flygplanen J 28B, J 28C och J 33.

20 mm akan m/47C

Akan m/47C kom i aktiv tjänst 1950 på J 29A Tunnan. Akan m/47C kom att användas på J 29A, B, D, E och F. Denna akan användes även i strid under Kongokrisen när svenska J 29B gjorde attackuppdrag mot katangesiska markmål och deras flygvapen.

20 mm akan m/47D

Akan m/47D är gamla B och C-kanoner från skrotade Tunnan, Vampire och Venom som har byggts om för att användas på Pansarbandvagn 302. I ombyggnaden har man sänkt eldhastigheten till 480 rpm och gjort det möjlig att montera boxmagasin.

Under sin tidiga tjänst sköts spränggranater från bälten om 135 patroner och pansarprojektiler från boxmagasin om 10 patroner. Numera används enbart 30 patroners boxmagasin laddade med enbart Spårljusbrandhalvpansargranat m/95.[4]

Akan m/47D är även i tjänst i dag på Pansarterrängbil 203A. Tornen från utrangerade Pansarbandvagn 302 har monterats på samtliga varianter förutom sjuktransportversionen.

20 mm akan m/47 har sedan 2017 varit i tjänst i över 70 år.

DataRedigera

Model Längd Piplängd Vikt Eldhastighet Utgångshastighet Effektiv räckvidd Max räckvidd
HS.404 2,52 m 46-51 kg 570-690 rpm 845–880 m/s 1000-1500 m 9144 m
M50
Hispano Mk 1
Hispano Mk II 2,5146 m 49,4 kg 650 rpm 878 m/s 1000-1500 m
Hispano Mk V 2,1844 m 38,1 kg 750-820 rpm 838 m/s
Hispano Mk 9 900 rpm
AN/M1 2,56 m 1,710 mm 69,4 kg 570-690 rpm
AN/M2
AN/M3
Colt Mk 12 46 kg 1000 rpm 1,010 m/s
FM-45 HS 780 rpm 875 m/s
Akan m/47C 43.5 kg 700 rpm
Akan m/47D 480 rpm

AnvändareRedigera

  Argentina: Hispano Mk.II, HS.804, Colt Mk 12

  Australien: Hispano Mk.II, Colt Mk 12

  Brasilien: Colt Mk 12

  Canada: Hispano Mk.1, Hispano Mk.II, Hispano Mk.V

  Egypten: Hispano Mk.II, HS.804

  Frankrike: HS.7, HS.9, HS.404, HS.404 bandmatad, HS.804, AN/M2, AN/M3, M50, Colt Mk 12

  Italien: HS.804

  Jugoslavien: HS.404, Hispano Mk.II

  Kuwait: Colt Mk 12

  Malaysia: Colt Mk 12

  Nya Zeeland: Colt Mk 12

  Filippinerna: Colt Mk 12

  Portugal: Colt Mk 12

  Schweiz: HS.404, Model 1945 HS, HS.804

  Spanien: HS.404, HS.804/408

  Storbritannien: Hispano Mk.1, Hispano Mk.II, Hispano Mk.V

  Sverige: HS.404, Hispano Mk.II, HS.804

  Syrien: HS.804

  USA: HS.404, AN/M1, AN/M2, AN/M3, Colt Mk 12

KällorRedigera