Himalayanötväcka[2] (Sitta himalayensis) är en fågel i familjen nötväckor inom ordningen tättingar.[3]

Himalayanötväcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtHimalayanötväcka
S. himalayensis
Vetenskapligt namn
§ Sitta himalayensis
AuktorJardine & Selby, 1835
Synonymer
Vitstjärtad nötväcka

Utseende och läten redigera

Himalayanötväckan är en liten (12 cm), kompakt och relativt kortnäbbad. Liksom flera andra arter är den matt blågrå ovan. I ansiktet syns ett brett svart ögonstreck som vidgar sig bakom ögat, ofta med ett smutsvitt ögonbrynsstreck ovan. Kinder och strupe är vitaktiga, mot resten av undersidan övergående i kanelorange. Samma färg syns även på örontäckarna. Diagnostiskt är vitt på centrala stjärtfjädrarna, men detta är svårt att se. Bland lätena hörs gnissliga "nit" och mjukare "chak".[4][5]

Utbredning redigera

Fågeln förekommer i Himalaya, i Indien från nordvästra Himachal Pradesh (Chamba) i Indien till nordöstra Arunachal Pradesh samt i Nagaland och vidare söderut till södra Mizoram. Den påträffas även i västra och nordöstra Myanmar och närliggande delar av södra Kina (södra Xizang och västra Yunnan) samt nordvästra Vietnam i nordvästra Tonkin (Fan Si Pan). Enstaka fynd från östra Myanmar och norra Laos tros möjligen vara besökare utanför häckningstid.

 
Himalayanötväckans utbredningsområde.

Systematik redigera

Tidigare inkluderades även victorianötväckan (S. victoriae) i arten på basis av vitt i stjärten, men de skiljer sig stort i övrigt och förekommer båda kring Victoriaberget i Myanmar, även om de skiljs åt höjdledes. DNA-studier visar att himalayanötväckan är systerart till en grupp arter kring nötväckan, där även naganötväcka och kashmirnötväcka ingår.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 
Jämförelse av det vitas utbredning på stjärten på himalayanötväcka och victorianötväcka.

Levnadssätt redigera

Himalayanötväckan påträffas i tempererade löv- och blandskogar i bergstrakter. Den lever av insekter, men även nötter och frön. Fågeln ses ensam eller i par, sommartid och tidig höst även i flockar med upp till tio individer. Häckning sker från mitten av mars till början av maj på Indiska subkontinenten, troligen ungefär samma tid i nordöstra Myanmar. Arten är stannfågel, men rör sig mot lägre regioner under vintern.[4]

 

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i Himalaya och ganska vanlig till sällsynt i andra områden.[5]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sitta himalayensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Harrap, S. (2018). White-tailed Nuthatch (Sitta himalayensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59920 27 december 2018).
  5. ^ [a b] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.
  6. ^ Pasquet, É., Barker, F.K., Martens, J., Tillier, A., Cruaud, C. & Cibois, A. (2014) Evolution within the nuthatches (Sittidae: Aves, Passeriformes): molecular phylogeny, biogeography, and ecological perspectives. J. Orn. 155(3): 755–765.

Externa länkar redigera