Herman Lindqvist (politiker)

svensk fackföreningsman och socialdemokratisk politiker
(Omdirigerad från Herman Lindqvist (1863-1932))
För andra personer med samma namn, se Herman Lindqvist (olika betydelser).

August Herman Lindqvist, född 9 juli 1863 i Arboga landsförsamling i Arboga, död 29 maj 1932 i S:t Johannes församling i Stockholm, var en svensk fackföreningsman och socialdemokratisk politiker, statsråd 1921–1923.

Herman Lindqvist

Herman Lindqvist, cirka 1930.

Ämbetsperiod
13 oktober 1921–19 april 1923
Statsminister Hjalmar Branting
Företrädare Henning Elmquist
Efterträdare Gösta Malm

Ordförande för Landsorganisationen (LO)
Ämbetsperiod
1900–1920
Företrädare Fredrik Sterky
Efterträdare Arvid Thorberg

Mandatperiod
1906–1932
Valkrets Stockholms stads första

Född August Herman Lindqvist
9 juli 1863
Arboga landsförsamling, Arboga
Död 29 maj 1932 (68 år)
S:t Johannes församling, Stockholm
Gravplats Norra begravningsplatsen, Stockholm
59°21′21.24″N 18°1′12.36″Ö / 59.3559000°N 18.0201000°Ö / 59.3559000; 18.0201000
Politiskt parti Socialdemokratiska arbetarepartiet
Släktingar Herman Lindqvist (f. 1943, dottersonson)
Yrke Möbelsnickare
Herman Lindqvists grav på Norra begravningsplatsen.

Som fackligt engagerad var Lindqvist med om att grunda Landsorganisationen (LO) 1898, och var dess andre förbundsordförande 1900–1920. Bland annat ledde han i denna befattning storstrejken 1909, och samlade styrkorna efter nederlaget.

Som politiker var han riksdagsledamot i andra kammaren 1906–1918 och 1919–1932 för Stockholms stads första valkrets, talman i andra kammaren 1918–1921 och 1924–1927 samt Sveriges socialminister 1921–1923.

BiografiRedigera

Lindqvist var son till rättaren Erik Lindqvist och hans maka Karolina. Hemmet var fattigt och han sattes som 18-åring i möbelsnickarlära och avlade sitt gesällprov 1885. Några år senare var han med om att bilda en träarbetarefackförening i hemstaden, i vilken han blev sekreterare. Efter att ha flyttat till Stockholm 1889 kom han i kontakt med möbelsnickarefackföreningen och blev snabbt styrelseledamot och därefter ordförande. Den posten innehade Lindqvist tills han utsågs till expeditionsförare för Svenska träarbetareförbundet 1894. Han kvarstod på den posten tills han 1897 blev förbundets förtroendeman på heltid. Vid den tiden planerade han tillsammans med Järn- och metalls förtroendeman Ernst Blomberg vad som kom att bli Landsorganisationen (LO) 1898. Lindqvist deltog i LO:s konstituerande kongress 1898 och valdes in i sekretariatet. Senare efterträdde han Fredrik Sterky som ordförande i LO 1900–1920. Han ledde storstrejken 1909 och samlade styrkorna efter nederlaget.

Han var även aktiv i Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) och hade stort inflytande i dess verkställande utskott under åren 1905-1920. Han var riksdagsledamot i andra kammaren 1906–1918 och 1919–1932 (politisk vilde vid den urtima riksdagen 1918), talman i andra kammaren 1918–1921 och 1924–1927 samt socialminister 1921–1923.

Lindqvist var inblandad i en skandal 1920, då det avslöjades i borgerlig press under valrörelsen att han, tillsammans med ecklesiastikminister Värner Rydén och riksdagsman Gerhard Magnusson, skulle ha tjänat pengar på spekulationsaffärer i ett importbolag för bränsle och livsmedel och därmed profiterat på nöden under första världskriget. På partikongressen samma år krävdes att Lindqvist skulle avgå som LO-ordförande, men efter att Hjalmar Branting hotat med sin avgång, så nöjde sig kongressen med att kräva att Rydén och Magnusson lämnade sina förtroendeuppdrag.[1] Lindqvist lämnade likväl ordförandeposten senare samma år.

Lindqvist är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[2]

Samtida citat om Herman LindqvistRedigera

Zeth Höglunds karaktäristik lyder:

Klok, erfaren, skicklig förhandlare, god talare av den lugnt redogörande sakliga typen... imponerande genom sin fasthet, viljestyrka och behärskning.
– 100 år med LO., Landsorganisationen i Sverige, Stockholm 1998. s. 14

Erik Palmstierna har en ytterst syrlig karakteristik av honom:

Herman Lindquist förkroppsligade den svenska arbetarklassen. Han förandligade den inte.
– Palmstierna 1950, s. 60

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Linderborg, Åsa (2001). Socialdemokraterna skriver historia: historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000. Atlas akademi, 99-3423719-9. Stockholm: Atlas. sid. 125-126. Libris länk. ISBN 91-89044-78-9 
  2. ^ Hitta graven

Tryckta källorRedigera

  • Palmstierna, Erik (1950). Åtskilliga egenheter: karaktärstudier och silhuettklipp. Stockholm: Tiden. Libris länk 
  • Svenska folkrörelser. 1, Nykterhetsrörelse. Politisk arbetarrörelse. Fackföreningsrörelse. Folkbildning. Kooperation. Stockholm: Lindfors. 1936. sid. 715-716. Libris länk 
  • 100 år med LO.. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige. 1998. Libris länk. ISBN 91-566-1502-7 (korr.) 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Fredrik Sterky
LO:s ordförande
1900–1920
Efterträdare:
Arvid Thorberg
Företrädare:
Daniel Persson i Tällberg
Andra kammarens vice talman
1918
Efterträdare:
Raoul Hamilton
Företrädare:
Daniel Persson i Tällberg
Andra kammarens talman
1918–1921
Efterträdare:
Viktor Larsson
Företrädare:
Henning Elmquist
Sveriges socialminister
1921–1923
Efterträdare:
Gösta Malm
Företrädare:
Viktor Larsson
Andra kammarens talman
1924–1927
Efterträdare:
Bernhard Eriksson