Öppna huvudmenyn

Henry Howard, earl av Surrey

brittisk poet
Henry Howard, earl av Surrey, 1546

Henry Howard, earl av Surrey, född omkring 1517, var en engelsk skald, son till Thomas Howard, 3:e hertig av Norfolk, erhöll en vårdad uppfostran, tidvis tillsammans med Henrik VIII:s naturlige son, hertigen av Richmond, vilken 1533 förmäldes med hans syster.

Howard var hetsig och stolt samt råkade flera gånger i fängelse till följd av obetänksamma tilltag. Han deltog i det skotska fälttåget 1542 och stred de närmaste åren i Frankrike, där han augusti 1545 - mars 1546: var engelsk guvernör i Boulogne. I december 1546 häktades han som misstänkt för högförräderi, i själva, verket ett offer för den makttävlan mellan familjerna Howard och Seymour, som framkallades av utsikterna till en förmyndarregering efter Henrik VIII:s väntade frånfälle. Anklagelsen grundades väsentligen på några ändringar, som Howard företagit i sitt vapen och som - enligt vad hans fiender intalade den misstänksamme kungen - skulle innebära planer på kronan. Howard dömdes till döden och avrättades i Towern, 21 januari 1547.

Howard är jämte Thomas Wyatt förelöpare till den engelska renässanslitteraturens glansperiod under Elisabet. De flesta av hans lyriska dikter, Songes and sonnettes, publicerades 1557 i antologin "Tottel's miscellany". Till form och innehåll var Howard starkt påverkad av italienska författare, särskilt Petrarca; hans sonetter är ofta utmärkta av en varm personlig ton och i regel av språklig elegans. 1557 utgavs även Howards översättningar av 2:a och 4:e böckerna i Vergilius Æneid, märklig framför allt därigenom, att den i engelsk poesi införde den orimmade femfotade jamben, blankversen. Som dess uppfinnare intar Howard en plats bland den engelska litteraturens banbrytare; även hans sonetter tjänade länge efterföljarna som mönster.

KällorRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Howard, 4. Henry, earl af Surrey, 1904–1926.