Henrik Hessler, född den 29 september 1918 i Stockholm, död 18 februari 1991, var en svensk jurist och professor.

Biografi redigera

Hessler tog sin jur.kand.-examen 1941. Efter tingstjänstgöring 1942–1944 och arbete som extra fiskal i Svea hovrätt 1945, disputerade han 1952, på en avhandling om stiftelser, för juris doktorsgrad vid Stockholms högskola. Han blev docent där 1952 och jur.dr. 1953. Han var sedan professor i civilrätt vid Uppsala universitet 1955–1973 och speciallärare i rättskunskap vid KTH från 1953. Hessler var justitieråd i Högsta domstolen 1973–1983.

Bibliografi redigera

  • Om stiftelser. Studier över stiftelseinstitutet i svensk rätt, Stockholm 1952 (525 s) Ak avh
  • Riksgäldskontorets förvaringsbevis och certifikat (1962),
  • Godtrosförvärv av lösöre:Betänkande avgivet av särskild utrednigsman (1965),
  • Rättsfallssamling i fastighetsrätt (1965),
  • Fordran och förmånsrätt (1972),
  • Allmän sakrätt. Om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, Norstedts, Stockholm 1973 (574 s)
  • Obehöriga förfaranden med värdepapper. En studie över de civilrättsliga verkningarna av förfalskning och annan oegentlighet beträffande löpande skuldebrev, växlar, checkar och bankböcker, 2 uppl, Norstedt, Stockholm 1981 (296 s)

Källor redigera