Wikipedia

Henrik Bernhard Palmær

svensk författare, satiriker, riksdagsman
(Omdirigerad från Henrik Bernhard Palmaer)

Henrik Bernhard Palmær, född 25 augusti 1801 i Frinnaryds socken, Jönköpings län, död 7 juli 1854 i Linköping, var en svensk författare, satiriker, riksdagsman, tidningsman samt grundare av Östgöta Correspondenten.

Henrik Bernhard Palmær
Henrik Bernhard Palmær. Litografi ur Nordstjernan 1848.
Född25 augusti 1801[1][2]
Frinnaryds församling[1][2], Sverige
Död7 juli 1854[1][3] (52 år)
Linköpings församling[1][3], Sverige
BegravdSödra griftegården, Linköping[4]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare, journalist, kemist
ArbetsgivareKarolinska Institutet
Redigera Wikidata
H.B. Palmær är begravd i Linköping.

Biografi redigera

Palmær gick i skola och gymnasium i Linköping och blev student i Uppsala 1819. Han avlade examen vid filosofiska fakulteten 1830 och blev kemie och farmacie adjunkt vid Karolinska institutet i Stockholm 1832. Han misskötte sin adjunktstjänst och lämnade institutet efter tre år.

Han hade då i flera år varit verksam som litteraturanmälare i Aftonbladet, och hade 1834 under signatur riktat kritik mot tidningens utgivare och mot Esaias Tegnér. Hans inlägg "väckte det största uppseende genom sin bitande kvickhet och måste hänföras till det giftigaste, vår polemiska litteratur har att uppvisa." Men även som publicist visade Palmær sin obenägenhet för regelbundet arbete och måste 1835 lämna Aftonbladet.

Han sökte då en fast tjänst vid läroverket i Linköping men blev förbigången vid tillsättningen. 1838 startade han Östgöta Correspondenten, som på sin tid gjorde epok inom den svenska landsortspressen genom sitt kvicka innehåll och den hänsynslöshet med vilken Palmær anföll sina personliga fiender.

Hans mest kända artikel är den mot biskopen och domprosten i Linköping dräpande satiren Yttersta domen i Kråkvinkel[5]. Artikeln medförde att tidningsnumret togs i beslag och Palmær blev åtalad för "hädelse mot Guds ord". Vid rättegången frikändes Palmær, varefter han hade nöjet att själv referera rättegången i sin tidning.

Han tröttnade också på Östgöta Correspondenten och tidningen övergick så småningom till medarbetaren Carl Fredrik Ridderstad. Från 1841 upphörde Palmærs bidrag till Östgöta Correspondenten och Palmær utgav under några år en månadstidskrift Herr Lars. 1844 fick han en lärartjänst i åkerbrukskemi vid Sjögestads lantbruksskola.

1847 utsågs boktryckare Palmær att representera Linköping och Vimmerby i borgarståndet vid 1847–1848 års riksdag. Han väckte där flera minnesvärda motioner, exempelvis om den medicinska undervisningens ordnande, om förbättring av mosaiska trosbekännares ställning i samhället m. m. Han insattes i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet och gjorde sig i övrigt mest känd genom det attiska salt, som kryddade hans inlägg i förhandlingarna.

Efter riksdagens slut stannade Palmær i Stockholm som medarbetare i tidningarna Friskytten och Dagbladet samt utsände även mot slutet av 1849 flygbladet Gazetten. 1853 återvände han till Linköping, där han började utge Östgöta-Gazetten. Av den utkom 19 nummer fram till Palmærs död 7 juli 1854.

I sitt testamentes första paragraf hade han förordnat: "Min ärvda förmögenhet är arvsynden; och alldenstund jag ingen rättighet äger att ärvd förmögenhet fritt disponera, så må den i Guds namn bland mina släktingar och fränder fördelas, på sätt som gällande lag och förordningar föreskriva."[6]

P.C. Jersild sammanfattar Palmærs bidrag: "Palmærs produktion som mest består av kortare tidningsalster visar att han var en fullfjädrad satiriker i Swifts anda. Hans metoder är skiftande; högst når han kanske i personförföljelserna. Men satiren var för Palmær inget självändamål utan en politisk handling mot ett förstockat privilegiesamhälle där dumhet, grymhet, och glitter härskade."

Många av Palmærs kvickheter gick land och rike kring, såsom hans uppmaning: "Riv dig inte i huvudet – du kan få stickor i fingrarna", eller hans definition av filosofin såsom "ett oändligt oväsen om ett oändligt väsen". Politiken kallade han "konsten att så ställa sig in hos Hin onde, att man ej stöter sig med Vår Herre".[6]

Bibliografi med e-böcker redigera

  • En liten lustresa skildrad i bref till W. von B. / från P. (Stockholm, 1848)
  • Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48 : första häftet / av P., författare till "En liten lustresa" (Stockholm, 1849)
  • Eldbränder och gnistor : humoresker / av H. B. Brenner ; samlade och utgivna av Arvid Ahnfelt ; med levnadsteckning och portr. av Palmær (Stockholm, 1876)
  • Eldbränder och gnistor : humoresker / saml. och utg. av Arvid Ahnfelt. - 3. tillökade uppl. (Stockholm, 1886)
  • Skrifter i urval / utg. av Ruben G:son Berg (Stockholm, 1900)
  • Skrifter i urval / [urval och textred.: Erik Noreen och Torsten Wennström (Lund, 1934)
  • Satir och polemik (Wahlström & Widstrands kulturbibliotek, [ISSN: 99-1551755-6 ;] Nr 2) (Stockholm, 1952)
  • Lustresor / urval och inledning av Axel Liffner (Stockholm, 1953)
  • Beska droppar / i urval av Göran B. Nilsson (Delfinserien, [ISSN: 0346-6574 ;] Nr 509) (Stockholm, 1975)
  • Henrik Bernhard Palmær och Östgöta correspondenten (Linköping, 1976)
  • Nya beska droppar : ny förstärkt blandning / [jubileumsurval] av Göran B. Nilsson (Linköping, 1988)
  • Bäska droppar : [Henrik Bernhard Palmær i urval] / redaktör: Göran B Nilsson ; illustrationer: Ulf Lundkvist (Linköping, 2001)

Källor redigera

  • Enander, Mauritz: En rabulistisk satiriker : Henrik Bernhard Palmær (Stockholm, 1914)
  • Jersild, P. C.: En dag på Karolinska Institutet, I: Författarnas Litteraturhistoria, D. 1, s. 309 (1977)
  • Nordisk familjebok Bd 20, s. 1341–1342 (1914) (länk)
  • Svenskt biografiskt handlexikon Bd 2, s. 260-261 (1906) (länk)
  • Widerström, Otto: Henrik Bernhard Palmaer. - Diss. (Lund, 1951)

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Henrik B Palmær, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Frinnaryds kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00085/C/4 (1795-1842), bildid: C0021454_00050, sida 80, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 5 december 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Linköpings domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VaLA/00222/C I/10 (1852-1860), bildid: C0016913_00190, sida 360, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 5 december 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ Svenskagravar.se, Palmaér, Henrik Bernhard, läs online, läst: 5 december 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ Yttersta domen i Kråkvinkel
  6. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”201 (Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/8/0203.html. Läst 7 januari 2023. 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Henrik_Bernhard_Palmær&oldid=54226038”