Hemspråk, det språk eller de språk som talas i hemmiljö, när detta skiljer sig från det språk som i huvudsak talas ute i samhället. Termen användes i det svenska utbildningsväsendet från 1968 (då hemspråksundervisning infördes) fram till 1996, då regeringen beslutade att begreppet skulle ändras till "modersmål" for att "lyfta fram betydelsen av undervisningen och markera att denna måste kunna genomföras som annan språkundervisning i skolan.[1] Därför används idag termen modersmålsundervisning istället för hemspråksundervisning. Termen exkluderar dock undervisning i svenska språket, vilket vållar en hel del förvirring, eftersom svenska språket givetvis är modersmål för majoriteten av eleverna och "modersmålsundervisning" tidigare betytt undervisning i svenska. Begreppen "hemspråk" och "hemspråksundervisning" används dock fortfarande flitigt, både i tidningar och i daglig konversation, eftersom det på ett enkelt sätt kan särskilja undervisningen i minoritetsspråk och invandrarspråk från undervisningen i svenska.

Hemspråksundervisning har varit en omstridd fråga sedan den infördes. Argument mot hemspråksundervisning har spänt över ett vitt fält, bland annat oro för hur barnen skall kunna tillägna sig god svenska om de lägger en del uppmärksamhet på ett annat språk, samt till ifrågasättande om verksamheten verkligen är nödvändig för många av de elever den riktar sig till. Bland kritikerna finns Lärarnas riksförbund, som sagt att det inte är övertygat om att påståendet att "goda språkkunskaper på sitt hemspråk främjar skolframgång" alltid gäller och definitivt inte om det sker på bekostnad av undervisningen i svenska,[2] vissa sfi-lärare[3] samt Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, som menar att invandrarbarn skulle vinna mer på förstärkt undervisning i svenska i stället för hemspråksundervisning.[4]

Enligt en artikel i Sydsvenska Dagbladet 19 mars 2005 grundar sig mycket av den nuvarande svenska satsningen på hemspråksundervisning på studier gjorda av två amerikanska forskare, Wayne Thomas och Virginia CollierGeorge Mason University i Virginia. Enligt artikeln kritiseras deras forskning dock hårt av andra tvåspråksforskare, som menar att Tomas och Colliers studier är bristfälliga och till och med innehåller falsarier.[5]

I kontrast till ovanstående inlägg i debatten visar nyare akademisk forskning 2013-2019 på somalisktalande elever i svensk skola av forskarna Natalia Ganuza & Christina Hedman vid Stockholms universitet på ett positivt samband mellan deltagarnas läsförståelse på somaliska och deras skolresultat i övrigt.[6]. Det finns dock uppenbara problem med denna studie, tex så är ett av huvudfynden en korrelation mellan meritvärde och läsförståelse på somaliska. Denna korrelation visas i figur 1 i den aktuella artikeln, men den i grafen inritade regressionslinjen är uppenbart felaktig. Konstrueras en korrekt regressionslinje så ses att den signifikans som fås i regressionsmodellen sannolikt är beroende av endast en observation, vilken är kraftigt avvikande från samtliga övriga observationer (avsevärt sämre läsförståelse på somaliska än samtliga övriga observationer, ungefär 1/4 av läsförståelsen på somaliska jämfört det näst sämsta resultatet, och också sämst meritpoäng av samtliga observationer). Exkluderas denna kraftigt avvikande observation så är korrelationen inte längre säkert signifikant, vilket författarna inte kommenterat. Vidare finns ett stort antal tänkbara confounders mellan meritvärde och läsförståelse i somaliska, där inte någon närmare har diskuterats och än mindre korrigerats för. Sammantaget är den primära slutsatsen i artikeln ytterst tveksam. Författarnas sekundära slutsats, vilken bland annat är att deltagande i modersmålsundervisning positivt bidrar till "övergripande skolprestationer", grundar sig på resultaten från en tidigare artikel [7] av samma författare tillsammans med resultaten i den aktuella artikeln. Fyndet i den tidigare artikeln var att deltagande i hemspråksundervisning i somaliska korrelerade med mått på kunskap i somaliska. Problemet är att även om resultaten i båda artiklarna skulle vara korrekta, så kan inte slutsatsen dras annat än spekulativt då artiklarna var för sig inte har data som stöder en sådan slutsats. Vidare kan konstateras att efter korrektion för ålder, kön etc i den senare artikeln så är det högst tveksamt om artikeln ens lyckas visa ett samband mellan deltagande i modersmålsundervisning i somaliska och mått på kunskaper i somaliska. När sålunda båda artiklarnas primära slutsatser är ytterst tveksamma, speciellt slutsatserna i artikeln avseende korrelation mellan meritvärde och kunskap i somaliska, måste den sekundära slutsatsen betraktas som högst dubiös.

Enligt Skolverket var det under läsåret 2018/2019 59% av de elever som hade rätt till modersmålsundervisning i Sverige som deltog i modersmålsundervisning.[8]

DanmarkRedigera

En undersökning gjord av kommunernas forskningsenhet i Danmark kunde dock inte se att hemspråksundervisningen lett till förbättring i resultaten för matematik och naturkunskap. Som en följd av detta beslutade Köpenhamns kommun att lägga ner sin hemspråksundervisningen i mars 2006. Övriga danska kommuner hade redan dessförinnan lagt ner sin hemspråksundervisning.[9][10]

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera