Helvetica är ett välkänt och välanvänt typsnitt från 1957[1][2] som ritades av Eduard Hoffmann och skars av Max Miedinger i Münchenstein i Schweiz. Typsnittet hette till en början Neue Haas Grotesk och baserade sig på Akzidenz-Grotesk från 1898. 1960 fick typsnittet sitt nuvarande namn, Helvetica, efter landet Schweiz på latin (Helvetia). I mitten på 1960-talet började formgivaren Mike Parker använda Helvetica som därmed spreds det i USA[1] för att snabbt bli västvärldens mest använda typsnitt.[3]

HelveticaSpecimenCH.svg
NamnHelvetica
KategoriSans-serif
KlassifikationGrotesk sans-serif
Skapad1957
SkapareMax Miedinger
FöretagHaas’sche Schriftgießerei
Baserad påAkzidenz-Grotesk
VarianterHelvetica Neue
Swiss 721 BT

1983 samlade Linotype de existerande Helveticasnitten, både de gamla metalltyperna och de nyare digitala versionerna. Linotype anpassade och digitaliserade snitten till en enda familj, Helvetica Neue.[1][2]

Idag består Helvetica familjen av 34 olika vikter för latinska bokstäver och finns även tillgängligt för grekiska och kyrilliska alfabet.[2]

AnvändningRedigera

Exempel på företag som använder Helvetica i sina logotyper:

New Yorks tunnelbana använder Helvetica i skyltningen.

DokumentärfilmRedigera

Gary Hustwits dokumentärfilm Helvetica från 2007 skildrar typsnittets tillkomst och hur Helvetica fick stor spridning inom reklam och varumärken under 1960-talet. spridning över Manhattan och världen.[1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Garfield, Simon (2012). Precis min typ: en bok om typsnitt. Stockholm: Forum. Libris länk. ISBN 978-91-37-13688-2 
  2. ^ [a b c] ”Helvetica® font family”. www.linotype.com. http://www.linotype.com/1308886/helvetica-family.html?site=details. Läst 31 januari 2016. 
  3. ^ [a b c d e f g h i] ”Typsnittet från helvetet.”. DN.SE. http://www.dn.se/arkiv/kultur/typsnittet-fran-helvetet. Läst 31 januari 2016.