Öppna huvudmenyn

Hawker Tempest var ett brittiskt jaktflygplan som konstruerades under andra världskriget. Tempest var en vidareutveckling av Hawker Typhoon med tunnare vingar och längre flygkropp vilket medgav högre fart. Från 1944 och fram till krigsslutet var Tempest ett av det snabbaste och kraftigast beväpnade kolvmotordrivna jaktflygplanen i Europa. Efter kriget fortsatte Tempest att utgöra ryggraden i RAF:s jaktdivisioner under övergången till jetflygplan.

Hawker Tempest
Hawker Tempest II ‘PR536 - OQ-H’ (17347322555).jpg
En Hawker Tempest Mk.II på Royal Air Force Museum i Hendon, London.
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1
Första flygning2 september 1942
I aktiv tjänst1944 – 1953
VersionerSe varianter
UrsprungStorbritannien Storbritannien
TillverkareHawker Aircraft
Antal tillverkade1 702
Utvecklad frånHawker Typhoon
Data
Längd10,25 meter
Spännvidd12,50 meter
Höjd4,90 meter
Vingyta28,06 m²
Tomvikt4 080 kg
Max. startvikt6 120 kg
Motor(er)1 × Napier Sabre eller
1 × Bristol Centaurus
Motoreffekt2 420 hk (Sabre)
2 520 hk (Centaurus)
Propeller4-bladig, 3 886 mm diameter
Prestanda
Max. hastighet690 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
1 300 km
Max. flyghöjd11 000 meter
Stigförmåga23,9 m/s
Beväpning
Beväpning4 × 20 mm Hispano Mk.V
Mk.II: 636 patroner totalt
Mk.V: 800 patroner totalt
Bomber2 bomber av typerna:
113 kg (250 lb) G.P. Mk.IV
227 kg (500 lb) G.P. Mk.IV
454 kg (1 000 lb) M.C. Mk.I
Raketer8 × RP-3 raketer
Ritning
Hawker Tempest Mk II 3-view.svg

Innehåll

UtvecklingRedigera

Föregångaren Hawker Typhoon var ett viktigt framsteg för brittisk flygindustri och för RAF, men den var långt ifrån problemfri. Ett av problemen var de chockvågor som uppstod vid vingarna vid hastigheter över 750 km/h. För att komma till rätta med det problemet konstruerade Sydney Camm en ny vinge med tunnare profil. De tunnare vingarna gjorde att bränsletankarna behövde flyttas från vingarna till flygkroppen som därmed behövde göras längre. Även stjärtpartiet behövde konstrueras om. Förändringarna var så genomgripande att man valde att frångå det planerade namnet Typhoon II och i stället kalla flygplanet för Tempest.[1][2]

Den första prototypen flög 2 september 1942 och var en Typhoon där vingarna hade bytts ut. Nästa prototyp var även den en ombyggd Typhoon men försedd med nya vingar och en Napier Sabre IV-motor utan den karaktäristiska kylaren under nosen. Den var med sina 750 km/h i planflykt det snabbaste flygplanet som Hawker dittills byggt. Sabre IV fanns dock bara ännu tillgänglig som provexemplar och var långt ifrån tillförlitlig. Därför utvärderades flera olika motoralternativ, bland annat Tempest Mk.II med Bristol Centaurus-motor, Tempest Mk.III och Mk.IV med Rolls-Royce Griffon-motorer samt Tempest Mk.V med samma Sabre II-motor som i Typhoon. Den sistnämnda fanns tillgänglig i tillräckligt antal och krävde minst förändringar vilket gjorde att Tempest Mk.V kom i produktion långt innan Mk.II. Den första prototypen med Centaurus-motor flög 28 juni 1943 och var både snabbare och mer tillförlitlig. Hawker såväl som underleverantörerna Gloster och Bristol hade dock sin produktionskapacitet fullbelagd och bara runt 300 Tempest Mk.II hann byggas innan krigsslutet. Ingen av dem sattes in i strid.[1]

När Napier & Son till sist lyckades få den betydligt mer tillförlitliga motorn Sabre V i produktion började Hawker använda den i stället för Sabre II. Modellen med Sabre V-motor fick beteckningen Tempest Mk.VI och var det sista propellerdrivna jaktflygplanet i RAF.[1]

AnvändningRedigera

Tempest Mk.V kom ut på förband i januari 1944. Nyzeeländska No.486 Squadron var den första som fick Tempests. Till en början användes de på samma sätt som Typhoon; som jaktbombare beväpnad med bomber eller RP-3-raketer, men i juni samma år fick Tempest-flygplanen att nytt mål; de tyska V-1-robotarna. På låg höjd var Tempest tillräckligt snabb för att hinna upp en V-1:a och en träff med en 20 mm granat var tillräcklig för att förstöra den, men det var genom att accelerera till maxfart på 6 000 meters höjd och sedan dyka efter robotarna som Tempestens fartresurser verklig kom till sin rätt. Med den metoden kunde hastigheten komma upp i närhet av 800 km/h, något som var omöjligt med Typhoon.[3] Totalt 638 V-1:or sköts ner av Tempests.[4] Så snart de allierade hade avancerat så långt att V-1:orna inte längre kunde nå England återgick Tempest-divisionerna till attackuppdrag baserade i Frankrike, Nederländerna och Belgien. Tempest hade även hastighetsresurser och eldkraft att ta sig an det tyska jetdrivna jaktflygplanet Me 262. Totalt 20 Me 262 sköts ner av Tempests.[2][5]

VarianterRedigera

 
En Tempest Mk.V från No.80 Squadron i Nederländerna 1944. Tempest Mk.V hade samma motor som Hawker Typhoon och samma karaktäristiska kylare under nosen.
  • Tempest Mk.I – Prototyp med Sabre IV-motor och kylare i vingarna. 1 byggd.
  • Tempest Mk.II – Andra produktionsserien med Bristol Centaurus-motor. 452 byggda.
  • Tempest Mk.III – Prototyp med Griffon IIB-motor. 1 byggd.
  • Tempest Mk.IV – Prototyp med Griffon 61-motor. Ingen byggd.
  • Tempest Mk.V – Första produktionsserien med Sabre II-motor. 801 byggda.
    • Tempest Mk.V (Vickers P) – En prototyp beväpnad med 2 stycken 47 mm Vickers PV pansarvärnsautomatkanoner.[6][7]
  • Tempest Mk.VI – Tredje produktionsserien med Sabre V-motor. 142 byggda.
  • Tempest TT.5 – Tempest Mk.V ombyggda till målbogserare.

AnvändareRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera