Öppna huvudmenyn

Harald Sandberg (skådespelare)

svensk skådespelare och teaterdirektör

Johan Harald Hildetand Sandberg, född i Stockholm 1871, död i Helsingfors 27 oktober 1929[1], var en svensk skådespelare och teaterdirektör.

Harald Sandberg
FöddJohan Harald Hildetand Sandberg
1871
Stockholm, Sverige Sverige
Död27 oktober 1929 (57–58 år)
Helsingfors, Finland Finland
MakaSelma Wiklund
(1902-1905)
Lotten Lundberg-Seelig
(1906-1912)
Alice Blomqvist
BarnStina Seelig
Kotti Chave

BiografiRedigera

Sandberg räknades under decennier som Helsingforsscenens mest kända och uppskattade skådespelare. 1900-1904, 1911-1917 och 1920-1929 var han engagerad vid Svenska Teatern i Helsingfors. Innan dess hade han varit anställd hos E. Rylander, där han 1893 debuterade som Didier i Syrsan, 1894-1895 vid Folkteatern i Stockholm, 1896-1997 hos A. Collin och 1897-1900 hos Hjalmar Selander. Då Sandberg 1904 lämnade Finland, blev han först engagerad vid Hugo Rönnblads sällskap, varefter han hösten 1905, tillsammans med sin hustru i andra giftet, Lotten Lundberg-Seelig startade ett eget sällskap, med vilket de fram till 1908 bereste svenska och finska landsorten.

Under sina första år vid scenen spelade Sandberg främst älskarrollerna såsom Bengt Lagman i Bröllopet på Ulfåsa, Maxime Odiot i En fattig mans äventyr, Bertel i Regina von Emmeritz och Falk i Kärlekens komedi, men övergick senare till karaktärskroller som Othello, Hamlet, Osvald i Gengångare[förtydliga], Mefistofeles i Faust[särskiljning behövs], Quasimodo i Ringaren i Notre Dame, Erik XIII i Engelbrekt och hans dalkarlar, Dagobert i Den vandrande juden och greve Dunois i Orleanska jungfrun

1906 bestod teatersällskapet, förutom Sandberg själv av hans hustru Lotten Seelig-Sandberg, Bertha Hansson, Olga Lundström, Alfred Andersson, Anders Frithiof, Anna Johansson, Hugo Rosenquist, Bertha Hjort, Nils Hjort, Hilda Rosenquist, Carl Nyman, Sigrid Karlsén, Erik Petschler samt kapellmästare Carl Baum. Sällskapet inledde sin turné i Karlstad den första september 1906, Repertoaren för turnén bestod av Faust, Gengångare, Regina von Emmeritz, Den vandrande juden och farsen Lätta kavalleriet.

PrivatlivRedigera

Gift första gången 1902-1905 med skådespelerskan Selma Wiklund, gift andra gången 1906-1912 med skådespelerskan Lotten Lundberg-Seelig, med vilken han fick dottern Stina Seelig, och gift tredje gången med skådespelerskan Alice Blomqvist. Med Ebba Chave fick han sonen Kotti Chave[2].

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1893 Polisen Picardan är hemma
Alexandre Bisson
Djurgårdsteatern[3]
Beväring 92 Spökerierna på slottet, revy
Eric Sandberg
Djurgårdsteatern[3]
1908 Målaren Strandbyfolk
Holger Drachmann
Östermalmsteatern[4][5]
En smålänning, eller Sin egen lyckas smed
Algot Sandberg
Östermalmsteatern[6]
1909 Bröderna Hansen
Edgard Høyer
Peter Fjelstrup Östermalmsteatern[7]
1910 Min nièce
Gustaf von Horn
Svenska teatern, Stockholm[8]

ReferenserRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Finsk-svensk skådespelare död”. Svenska Dagbladet: s. 7. 28 oktober 1929. https://www.svd.se/arkiv/1929-10-28/7. Läst 5 oktober 2017. 
  2. ^ Chave, Kotti i Vem är det 1985
  3. ^ [a b] P.S. (13 juni 1893). ”Teater och Musik: Djurgårdsteatern sommarrevy”. Dagens Nyheter: s. 2. http://arkivet.dn.se/tidning/1893-06-13/8652/2. Läst 20 juni 2017. 
  4. ^ Bo Bergman (2 september 1908). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. http://arkivet.dn.se/tidning/1908-09-02/13774A/3. Läst 5 februari 2017. 
  5. ^ –e –m (2 september 1908). ”Teater och musik: Östermalmsteatern: Strandbyfolk”. Svenska Dagbladet: s. 8. https://www.svd.se/arkiv/1908-09-02/8. Läst 5 februari 2017. 
  6. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 3 december 1908. http://arkivet.dn.se/tidning/1908-12-03/13866a/3. Läst 5 februari 2017. 
  7. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 mars 1909. http://arkivet.dn.se/tidning/1909-03-31/13979A/3. Läst 6 februari 2017. 
  8. ^ Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. 27 december 1910. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1910-12-27/14598/9. Läst 8 augusti 2015. 

KällorRedigera