Harald Lybecker, född 24 maj 1649 Harmsarvet Stora kopparbergs församling i Falun [1], död 6 januari 1714 Stora kopparbergs församling i Falun [1] , var en svensk ämbetsman.

BiografiRedigera

Lybecker var verksam inom svensk bergshantering. Han utsågs till geschworner vid Sala silverbergslag 1670 och utsågs 1684 till samma befattning vid Stora Kopparbergs bergslag. Från 1691 fram till sin död var han bergmästare vid Stora Koppabergs bergslag. Han utsågs till assessor i Bergskollegium 1692, kommissarie vid Stora Kopparbergs Läns Banco Contoir 1693. Han adlades 1709 och utsågs till Bergsråd i Bergskollegium 1713; Under åren 1673-1674 gjörde han en resa till Harz, Sachsen och Böhmen för att studera bergshanteringen där. Lybecker tog initiativ till författandet av en särskild gruvbön för Stora Kopparberget efter några stora gruvras. Ett uppdrag som utfördes av biskop Carl Carlsson [2] i Västerås. Han tog 1694 också initiativ till en sjukstuga vid gruvan i Falun. Lybecker var tekniskt intresserad och tog initiativ till många förbättringar av verksamheten vid Stora Kopparberget.

Han var son till bergmästaren Hans Philip Lybecker d.ä. (1608-1671) och hans hustru Britta Harldsdotter (1605-1671) samt gift med Emerentia Runsvik (1652-1723).

KällorRedigera

  • Lybecker, släkt, urn:sbl:9947, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2019-08-25..
  • Forsslund, Karl Erik, Med Dalälven från källorna till havet Del 3. Söder Dalälven. Bok 4. Stora Kopparbergs socken, Stockholm 1934

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Epitafium över bergsrådet Harald Lybecker, Falu Kristne kyrka
  2. ^ Claesson, Urban (2012). ”Gruvsamhället vid Stora Kopparberget som kyrklig utmaning. Faluprästen Olof Ekman (1639–1713) som föregångare för svensk pietism”. i Inga Lena Ångström Grandien och Bo G. Jansson. Fornstora dagar. sid. 11