Hans Stark
Hans Olov Stark, född 4 augusti 1931 i Stockholm, död 4 januari 2020 i Vintrosa,[1] var en svensk jurist och ämbetsman.
Stark avlade juris kandidatexamen vid Stockholms högskola 1955. Han genomförde tingstjänstgöring 1955–1958. Stark blev fiskal i Svea hovrätt 1958, var sekreterare i Arbetsdomstolen 1960–1963, blev assessor i Svea hovrätt 1965, var sakkunnig i Justitiedepartementet 1964–1968, departementsråd där 1968, rättschef 1969–1973, justitieråd 1973, ordförande i Arbetsdomstolen 1973–1985, åter justitieråd 1986–1987, justitiekansler 1987–1991 samt åter ordförande i Arbetsdomstolen från 1992.
År 1993 riktade Justitieombudsmannen (JO) "mycket stark kritik"[2] mot Stark efter en anmälan om för tidig radering av vittnesutsagor från en huvudförhandling på AD, bandupptagningar som Kammarrätten i Stockholm hade begärt att få granska.
Hans Stark är gravsatt i minneslunden på Täby kyrkogård i Örebro pastorat.[3]
Bibliografi
redigera- Hyresregleringen, 1969
- Handbok i hyreslagsfrågor, Göteborg 1969, Stockholm 1974, 1975
- Jordabalken: den nya lagstiftningen: grannelagsrätt, fastighetsköp, panträtt, arrende, hyra, servitut, lagfart, inteckning, Stockholm 1970, 1972, 1973, 1979
- Handledning i fastighetsköp, fastighetspanträtt och inskrivningsregler, 1972
- Tillsammans med Åke Bouvin: Expropriationslagen : en kommentar, 1975, Stockholm 1989 (broschyr)
Källor
redigera- Stark, Hans O i Vem är det 2001
Noter
redigera- ^ Fonus minnessidor
- ^ Justitieombudsmannens beslut den 7 december 1993 och ett flertal mediereportage efter en artikel nästa dag av Tidningarnas Telegrambyrå
- ^ SvenskaGravar