Halvtanrekar eller randiga tanrekar (Hemicentetes) är ett släkte i familjen tanrekar med två arter som förekommer på Madagaskar.

Halvtanrekar
Lowland Streaked Tenrec, Mantadia, Madagascar.jpg
H. semispinosus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningAfrosoricida
FamiljTanrekar
Tenrecidae
UnderfamiljEgentliga tanrekar
Tenrecinae
SläkteHalvtanrekar
Hemicentetes
Vetenskapligt namn
§ Hemicentetes
AuktorMivart, 1871
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Arterna är:[1][2]

UtseendeRedigera

Pälsen är mycket grov och påminner om borstar. Dessutom finns några taggar i pälsen. På den svarta grundfärgen förekommer flera gula eller bruna mönster. H. semispinosus har till exempel en påfallande ljus tofs på huvudet. Dessutom har H. nigriceps mjuka ljusbruna till vita hår på buken medan H. semispinosus har grova bruna hår där.[3]

Kroppsformen är allmänt långsträckt med spetsig nos. Individerna når en kroppslängd av 16 till 19 cm och svansen saknas. Vikten ligger mellan 80 och 280 gram.[3]

EkologiRedigera

Halvtanrekar vistas i olika habitat som regnskogar, buskmarker eller risodlingar. De gräver underjordiska tunnelsystem som kan vara upp till 500 meter lång. Ofta bygger flera halvtanrekar tillsammans. Observerade flockar bildades av två hannar, två honor och deras ungar men sammansättningen varierar troligen. Individerna kan klättra i växtligheten men de vistas främst på marken. Uppgifter om aktivitetstider varierar mellan olika studier. Under den kalla årstiden faller de ofta i dvala (torpor).[3]

Halvtanrekar har visat sig ha ett sätt att på avstånd kommunicera med artfränder genom att snabbt gnida vissa taggar på ryggen, en sorts biosonar. Detta åstadkommer ett ultraljud av hög frekvens, som kan uppfattas av tentiva partner.[4]

Födan utgörs främst av daggmaskar och dessutom äts andra ryggradslösa djur som snäckor.[3]

Parningen sker under våren och efter 55 till 63 dagars dräktighet föder honan mellan november och mars upp till elva ungar (vanligen sju). Ungarna har en snabb utveckling, de dias upp till tre veckor och redan efter cirka fem veckor blir honor könsmogna. Med människans vård kan de leva 2,5 år.[3]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Hemicentetes (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  2. ^ Hemicentetes på IUCN:s rödlista, besökt 11 december 2012.
  3. ^ [a b c d e] Nowak, R. M. (1999) sid.196/98 Google books
  4. ^ Gnida taggar ett sätt att få kontakt, SR (2011-02-13)

Tryckta källorRedigera

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkarRedigera