Halsbandsstormsvala
Halsbandsstormsvala[2] (Hydrobates hornbyi) är en dåligt känd fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar.[3] Den förekommer utanför Sydamerikas västra kust från Ecuador till Chile. Fram tills nyligen var det okänt var den häckade, men bohålor har nu hittats långt inåt land i Atacamaöknen.
| Halsbandsstormsvala Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Nordstormsvalor Hydrobatidae |
| Släkte | Hydrobates |
| Art | Halsbandsstormsvala H. hornbyi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hydrobates hornbyi | |
| Auktor | (G.R. Gray, 1864) |
| Synonymer | |
| Oceanodroma hornbyi | |
Utseende och läten redigera
Halsbandsstormsvala är en medelstor till stor (21–23 cm) stormsvala med breda vingar och kluven stjärt. För att vara en stormsvala har den en ganska distinkt fjäderdräkt med svart hjässa, vitt ansikte och undersida och ett svart band över bröstet. Lätet är okänt.[4]
Utbredning och levnadssätt redigera
Halsbandsstormsvalan förekommer i Humboltströmmen, utmed Sydamerikas kust från Ecuador till centrala Chile. Trots att den är ganska vanlig i vattnen utanför Peru, Chile och Ecuador så var det länge oklart var den häckade. Det mesta pekar på att den häckar mellan 20° och 25° sydlig bredd inåt landet i Chile och Peru. Individer har rapporterats långt inåt landet i peruanska Caraz, cirka 100 km från kusten och vid hela 2250 meters höjd, men även i Anderna på mellan 2300 och 3400 meter över havet.[1]
Både vuxna och nyligen flygga fåglar som dragits till belysning nattetid har också påträffats på olika platser i ökenområden i södra Peru och norra Chile. Mellan 2013 och 2017 hittades 25 bohålor med tecken på häckning i chilenska Atacamaöknen, 75 km från kusten. En individ har också observerats lämna en bohåla i Salar de Navidad i centrala Antofagasta. 2018 hittades i Tarapacá en koloni med ett antal övergivna bon, varav ett med en död halsbandsstormsvala.[1]
Släktestillhörighet redigera
Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.[5][6][7][8] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.[1][3][9]
Levnadssätt redigera
Bon har rapporterats inåt landet på mellan 1085 och 1100 meters höjd i gipsformationer och i områden med saltsten. Den lägger ägg i december–januari och ungar har hittats mellan februari och juni. Fågeln födosöker i flykten genom att plocka föda från vattenytan. Den lever pelagiskt och har hittats långt från land.[1]
Status och hot redigera
Arten är dåligt känd, men studier till havs och vid en häckningskoloni ger vid handen att utbredningsområdet och populationen är tillräckligt små för att den ska anses vara nära hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 500.000 och 800.000 häckande individer.[1]
Namn redigera
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Admiral Sir Phipps Hornby (1785-1867), befälhavare i Stilla havet för Royal Navy 1847-1850.[10]
Noter redigera
- ^ [a b c d e f] Birdlife International 2019 Hydrobates hornbyi . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 11 december 2019.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Carboneras, C., Jutglar, F., Kirwan, G.M. & Sharpe, C.J. (2020). Ringed Storm-petrel (Hydrobates hornbyi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52601 21 januari 2020).
- ^ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
- ^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
- ^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
- ^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör halsbandsstormsvala.
Wikispecies har information om halsbandsstormsvala.
