Halmstad–Bolmens Järnväg (HBJ) var en smalspårig järnväg (spårvidd: 1 067 millimeter), 64 kilometer lång med huvudbana från Halmstads Östra station till Bolmens järnvägsstation vid sjön Bolmen. Den byggdes som enskild järnväg och öppnades för allmän trafik 4 november 1889. Hela banan byggdes på drygt två år. Den förstatligades 1947 och lades ned 1966.

Halmstad-Bolmens Järnväg
Halmstad Östra station HBJ.jpg
Halmstads Östra station, tidigt 1900-tal.
Allmänt
PlatsHalland
SträckaHalmstadBolmen
Organisation
Invigd1889
Nedlagd1966
Tekniska fakta
Längd64 kilometer
Antal spårenkelspår
Spårvidd1067 millimeter (smalspår)
Största lutning16,7 promille 
Minsta kurvradie240 meter
Högsta hastighet40 km/h
Linjekarta
km
Straight track
Vislanda–Bolmens Järnväg
Station on track
0 Bolmen
Station on track
5 Piksborg
Unknown BSicon "hKRZWae"
Bro över Fettjesundet
Station on track
10 Byholma
Station on track
14 Åsen
Unknown BSicon "ABZgr"
Unnens station
Station on track
20 Lidhult
Station on track
24 Bökö
Stop on track
28 Älmås
Station on track
31 Bygget
Station on track
37 Ryaberg
Stop on track
41 Mahult
Stop on track
46 Simlångsdalen
Station on track
53 Marbäck
Station on track
57 Skedala
Station on track
59 Skedalahed
Station on track
64 B:s Halmstad (Halmstad Östra)

I Halmstad hade man räknat med att få ansluta banan vid samma station som Järnvägslinjen Halmstad-Nässjö. De båda bolagen kunde inte enas om villkoren varför HBJ beslöt att anlägga en egen station där.

HBJ var den sista delen av den smalspåriga järnvägen mellan Karlshamn i Blekinge och Halmstad på Västkusten. Karlshamn–Vislanda Järnväg hade invigts 1874 och Vislanda–Bolmens Järnväg 1878. År 1889 var således hela sträckan mellan Karlshamn och Halmstad klar.

Banan byggdes för att det fanns ett stort behov av att kunna transportera större mängder skogsprodukter, som dittills utförts med ox- och hästtransporter från inlandet till Halmstad.

Halmstads handelsförening tog initiativ till en undersökning av två alternativa sträckningar av den tilltänkta linjen, den ena över Skeen och den andra över Fettjesundet. Uppdraget gick till kapten Wilhelm Gagner vid Väg- och vattenbyggnadskåren. Bland personerna som intresserade sig för banans tillkomst kan nämnas riksdagsmannen och godsägaren Ivar Lyttkens från Skedala, friherre D.E. Stjerncrona, landshövding Carl Nordenfalk, apotekare Carl Fredric von Sydow, grosshandlare A.E. Phil och Anders Apelstam.

Från Åsens station utgick ett två kilometer långt stickspår till södra delen av sjön Unnen, där Unnens station fanns. Denna del lades ned 1941.

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera