Konstfack

konstnärlig högskola i Stockholm, Sverige
Uppslagsordet ”Tekniska skolan” leder hit. För andra betydelser, se Tekniska skolan (olika betydelser).

Konstfack är en svensk statlig högskola inom konst, design och konsthantverk. Det är den största fristående högskolan i Sverige inom dessa områden. Sedan 1844 har Konstfack utbildat en mängd olika yrkesgrupper inom dessa fält, samt bild- och slöjdlärare. Högskolan, som bedriver utbildning och forskning på konstnärlig och vetenskaplig grund, har cirka 900 studenter och 200 anställda. Konstfack erbjuder studier på kandidat-, master- och doktorandnivå och ligger sedan 2004 vid Telefonplan i Midsommarkransen i södra Stockholm. De numera K-märkta funkislokalerna har omvandlats från LM Ericssons fabrik till 20 300 kvadratmeter konst- och designhögskola. Konstfack har både ett av Sveriges största bibliotek inom områdena konst, konsthantverk och design och en rad återkommande publika evenemang. Exempel på dessa är studentutställningar, den årliga vårutställningen med examensarbeten och den av Studentkåren arrangerade julmarknaden.

Konstfack
Konstfacks lokaler vid Telefonplan i Stockholm
Engelska: University of Arts, Crafts and Design
Grundat1844
ÄgandeformStatlig myndighet
RektorMaria Lantz
Lärarkår111[1]
Admin. personal85[1]
Studerande872 (ht 2020)[2]
Doktorander9[1]
SäteStockholm, Sverige
Webbplatswww.konstfack.se

HistoriaRedigera

 
Klarakvarteren med Konstfack i Kvarteret Beridarebanan i mitten, 1955.
 
Konstfacks gamla lokaler vid Valhallavägen 191-199.
 
Del av Ann-Sofi Sidéns verk Puzzled utanför Konstfacks tidigare lokaler vid Valhallavägen, 2008.

De tidiga årenRedigera

Nils Månsson Mandelgren grundade 1844 "Söndags-Rit-skola för Handtverkare" i Kungliga Akademien för de fria konsternas hus.[3] Samma år lade Mandelgren grundplåten till dagens bibliotek med sin donation av 600 böcker och planscher. På sin lediga dag skulle hantverksgesäller och lärlingar få möjlighet att lära sig bland annat ornaments- och frihandsritning och få mer konstnärlig bildning. Nio olika hantverksyrken fanns representerade i första kullen, bland annat kakelugnsmakare och sidenvävare. Året därpå överlämnades skolan till nybildade Svenska Slöjdföreningen och bytte namn till Svenska Slöjdföreningens skola.

Skolans förste föreståndare, Baltzar Cronstrand, hade som målsättning att framför allt arbetarnas förstånd och smak borde höjas genom undervisning i matematik och teckning. Mot detta opponerade sig dels Teknologiska institutets lärare, som ansåg att skolan ej borde vända sig till dem som redan var verksamma i tekniska yrken, dels många hantverksmästare, som ansåg att gesällerna skulle få för mycket av matematik och konstskicklighet, och 1859 fann Cronstrand sig föranledd att avgå. Man uteslöt då figurteckning och mekanik samt inskränkte betydligt undervisningen i matematik.

År 1857 började mamsellerna Sofi Granberg och Matilda Andersson på skolan som dess första kvinnliga elever, och året därpå hälsades kvinnliga elever välkomna officiellt. Under den nye föreståndaren, Alf Björkman (1859–1886), inrättades för de kvinnliga lärjungarna undervisning på särskild avdelning och 1859 ombildades hela skolan, så att den kom att bestå av tre med varandra samverkande avdelningar: en allmän förberedande (avsedd att på grund av folkskolans brister fungera som en allmänborgerlig skola), den förberedande tillämpningsavdelningen och den rent tillämpande eller yrkesavdelningen; de två senare avdelningarna arbetade på två skilda linjer, nämligen den teoretiskt konstruktiva och den konstbildande. År 1860 förstatligades skolan och fick då namnet Slöjdskolan i Stockholm samt en särskild styrelse, under Kommerskollegiums överinseende. Skolan hade 1864/65 635 manliga och 426 kvinnliga elever.

År 1868 flyttade skolan till en nyuppförd byggnad på Mäster Samuelsgatan 44, ritad av Carl Stål och byggd under tillsyn av Johan Adolf Hawerman, där skolan kommer att husera i 90 år. Staten tillsatte härför 300 000 Riksdaler och Stockholms stad 160 000 Riksdaler.[4]

Tekniska skolanRedigera

Slöjdskolan omorganiserades 1879 och namnändrades till Tekniska skolan. Då upphörde den tidigare allmänna förberedande avdelningen, då det ansågs åligga kommunen, ej staten, att bekosta elementär folkskolebildning i aritmetik, modersmålet och skrivkonst. Tekniska skolan kom med tiden att bestå av fem huvudavdelningar: I) Tekniska afton- och söndagsskolan (inrättad 1844) för ynglingar och män, främst sådana, som redan inträtt i tekniskt yrke, II) Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar (inrättad 1859), som gav de teoretiska och konstnärliga insikter åt kvinnor, III) Högre konstindustriella skolan (HKS) (inrättad 1879), där man utbildade mönstertecknare, dekorationsmålare, modellörer, ornamentsbildhuggare, möbelritare, ciselörer, gravörer och konstsmeder, tecknare för tryck och bokhantverk samt lärare i teckning, välskrivning och modellering. IV) Byggnadsyrkesskolan (inrättad 1879), som utbildade arbetsledare inom byggnadsbranschen, och V) Maskinyrkesskolan (inrättad 1890), som utbildade arbetsledare inom de mekanisk-tekniska yrkena. Med utgången av 1886 upphörde Kommerskollegium att vara överstyrelse, och skolan lydde därefter direkt under Ecklesiastikdepartementet.

År 1919 var Tekniska skolans ordinarie läroämnen följande: geometrisk konstruktionsritning, linearritning, beskrivande geometri, perspektivlära, frihandsteckning, konstindustriell fackritning, figurteckning, målning, modellering, aritmetik, algebra, geometri, mekanik jämte maskinlära, mekanisk fackritning, mekanisk teknologi jämte verktygslära, experimentalfysik, elektroteknik, kemi och kemisk teknologi, naturlära, varukännedom, båtbyggeri och fartygsritning, byggnadskonstruktionslära, byggnadsförfattningar, byggnadsformlära och -ritning, grunderna i fältmätning och avvägning, uppsatsskrivning, bokföring, textning och skönskrift, högre konstindustriell fackteckning, skärning i trä, drivning, ciselering och gravering, konstsmide, gipsgjutning, grundläggande konsthistoria, upprättande av kostnadsförslag och särskild mönsterritning med tillämpning för läderplastik, bokhantverk, tryck, porslins- och glasmålning. Vid sidan av detta undervisades i extra läroämnen, vilka innefattade stillära och ornamentkomposition, dekorations- och yrkesmålning samt (tillkomna efter 1886) konstsömnad, formanatomi, vävning, haute-lissevävnad, spetsknyppling, spetssömnad samt skissteckning jämte anatomisk ritning samt en kurs för utbildning av elektriska montörer.[3]

KonstfackskolanRedigera

Skolan omorganiserades till Konstfackskolan 1945. De olika ämnena textil, dekorativ målning, skulptur, keramik, möbler och inredning, metallarbete samt reklam och bokhantverk hade länge kallats för "fack", därav namnet. För varje fack inrättades en huvudlärartjänst och undervisningen organiserades i en tvåårig konstindustriell dagskola och en treårig konstindustriell aftonskola, kompletterad med en tvåårig högre konstindustriell skola. Teckningslärarseminariet ersattes av ett treårigt teckningslärarinstitut.

Konstfacks gamla byggnad i Kvarteret Beridarebanan revs[5] och Konstfack flyttade 1959 till nybyggda lokaler på Valhallavägen 191-199Gärdet. Med den nya byggnaden fick eleverna för första gången tillgång till välutrustade verkstäder.

Konstfackskolan fick 1978 ställning som högskola.

KonstfackRedigera

 
Konstfacks gamla lokaler vid Valhallavägen.

Namnet ändrades till Konstfack 1993, och 2004 flyttade högskolan till den tidigare LM Ericssonfabriken vid Telefonplan i Midsommarkransen. I samband med flytten tog dåvarande rektorn Ivar Björkman initiativ till projektet Transit i samarbete med fastighetsägaren Vasakronan och Stockholm School of Entrepreneurship för att stödja nystartade kreatörs- och kulturverksamheter. Projektet omskapades 2010 till en ideell förening under namnet Transit Kulturinkubator.

År 2007 inrättade Konstfack ett program som leder till en konstnärlig masterexamen i fri konst, design eller konsthantverk. Programmen är internationella och studiespråket är engelska. Samma år startade KonstfackAlumni, ett professionellt nätverk som är öppet för alla med examen från Konstfack.

År 2008 införde Konstfack etiska riktlinjer efter att studenten Magnus Gustafsson examinerats från konstinstitutionen på basis av sitt verk Territorial Pissing som baserades på skadegörelse av en tunnelbanevagn.[6] Året därpå uppmärksammades skolan för den dåvarande studenten Anna Odells konstprojekt Okänd, kvinna 2009-349701, där hon iscensatte en psykos på Liljeholmsbron.[7][8]

Konstfack fick 2011 tillstånd att utfärda ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 i ämnet slöjd och 2014 tillstånd att utfärda magisterexamen i Visuella kulturer och lärande med inriktning bildpedagogik.

Sedan 2014 erbjuder Konstfack fyra konstnärliga masterprogram: CRAFT!, Design, Konst och Visuell kommunikation.

Utbildningar och institutionerRedigera

 
En korridor på institutionen för konst på Konstfack, 2013

KandidatRedigera

På grundnivå finns treåriga kandidatprogram (180 hp):

  • Grafisk formgivning och Illustration
  • Industridesign
  • Inredningsarkitektur och möbeldesign
  • Keramik och glas
  • Konst
  • Smycke och corpus
  • Textil

MasterRedigera

På avancerad nivå finns tvååriga masterprogram (120 hp):

  • CRAFT! (Keramik och glas, Smycke och corpus, Textil)
  • Design (Individuell studieplan i Design, Rumslig gestaltning)
  • Konst
  • Visuell kommunikation

LärarutbildningRedigera

Konstfack erbjuder två lärarprogram:

  • Ämneslärarprogrammet (bild och slöjd) med inriktning mot undervisning i grundskolans åk 7-9 (270 hp)
  • Ämneslärarprogrammet (bild och media, eller bild och design) med inriktning mot undervisning i gymnasieskolan (300 hp)

DoktorandprogramRedigera

I samarbete med Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Göteborgs universitet ges doktorandprogrammet "Konst, teknik och design" (Art, Technology and Design).

Fristående kurserRedigera

Konstfack erbjuder fristående kurser för yrkesverksamma inom bild-, design- och konstområdet, till exempel CuratorLab och Research Lab. För yrkesverksamma lärare finns möjligheten att öka sin behörighet och höja sin ämneskunskap genom Lärarlyftet.

LokalerRedigera

Verksamheten har bedrivits i flera olika lokaler:

  • Mäster Samuelsgatan
  • Valhallavägen
  • Telefonplan

Utställningslokalen Vita havetRedigera

 
Namnet på Konstfacks utställningslokal, Vita havet, var en blinkning till salen med samma namn på Stockholms slott (se bild).

På Konstfack finns en samlingsplats och utställningslokal som heter Vita havet. Redan när verksamheten bedrevs på Mäster Samuelsgatan fanns en stor vitmålad lokal högst upp i huset som kallades Vita havet. Det var en republikansk blinkning till Vita havet, ett rum på festvåningen på Stockholms slott. Namnet följde sedan med när verksamheten flyttade först till Valhallavägen och senare till Telefonplan.[9]

Under våren 2021 blev lokalens namn föremål för en utbredd och intensiv debatt i media. Den var en av de största kulturdebatterna under 2021.[10]

EkonomiRedigera

År 2007 hade Konstfack intäkter om 143,8 miljoner kronor, varav 137,1 miljoner (95,3%) avsåg grundutbildning och 6,7 miljoner (4,7%) avsåg forskning och forskarutbildning.[11] På grund av utnyttjandet av verkstäder, ateljéer och liknande i utbildningarna, och inslaget av individuell handledning, ligger kostnadsläget för Konstfacks utbildningar högt i jämförelse med många andra svenska högskoleutbildningar. 2009 är anslaget för en årsstudieplats inom konst 275 580 kronor, inom design 218 555 kronor, och 69 755 kronor för praktisk-estetiska kurser inom lärarutbildning.[12] Det totala anslaget för en 5-årig utbildning till magisternivå uppgår således till 1,38 miljoner kronor per studerande inom konst och 1,09 miljoner kronor per studerande inom design. Det totala budgeterande anslaget för grundutbildning under 2009 är 126,1 miljoner kronor.

31 december 2009 uppgick antalet anställda (inklusive tjänstlediga) till 214, varav 121 lärare (23 professorer, 38 lektorer, 55 adjunkter och 5 amanuenser), 77 teknisk och administrativ personal och 13 chefer. Därutöver tillkommer 2 doktorander och en postdoktor. Bland lärarpersonalen är majoriteten deltidsanställda.

RektorerRedigera

Kända elever respektive studenter i urvalRedigera

VårutställningRedigera

Varje år i slutet av maj presenterar Konstfacks avgångsstudenter drygt 170 examensarbeten i konst, design, konsthantverk, visuell kommunikation och bildpedagogik från skolans kandidat-, master- och lärarprogram.

Se ocksåRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] ”Årsredovisning 2020”. Konstfack. sid. 15. https://www.konstfack.se/PageFiles/1987/%c3%85rsredovisning%202020.pdf. Läst 27 oktober 2021. 
  2. ^ ”Konstfacks årsredovisning 2020”. Konstfack. sid. 30. https://www.konstfack.se/PageFiles/1987/%c3%85rsredovisning%202020.pdf. Läst 27 oktober 2020. 
  3. ^ [a b] Tekniska skolan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  4. ^ Ny Illustrerad tidning nr 23, den 9 juni 1866
  5. ^ ”Högen vid Haga” (  PDF). Kulturvärden 2/2003. Statens fastighetsverk. Arkiverad från originalet den 5 april 2018. https://web.archive.org/web/20180405222558/https://www.sfv.se/globalassets/kulturvarden-artiklar/2003_02/s12-hogen_vid_haga.pdf. Läst 5 april 2018. 
  6. ^ Pallas, Hynek (20 oktober 2013). ”Den svenska konstens spökplump”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/den-svenska-konstens-spokplump. Läst 9 oktober 2021. 
  7. ^ ”Anna Odell döms till dagsböter”. Svenska Dagbladet. 31 augusti 2009. https://www.svd.se/anna-odell-doms-till-dagsboter. Läst 9 oktober 2021. 
  8. ^ ”Okänd kvinna”. Fokus. 9 oktober 2015. https://www.fokus.se/2015/10/okand-kvinna/. Läst 9 oktober 2021. 
  9. ^ Sara Kristoffersson. ”Nej, Vita havet på Konstfack har inget med rasism att göra.”. Arkiverad från originalet den 15 februari 2021. https://web.archive.org/web/20210215173802/https://www.dn.se/kultur/sara-kristoffersson-nej-vita-havet-pa-konstfack-har-inget-med-rasism-att-gora/. Läst 6 juni 2022.  Dagens Nyheter, 1 februari 2021
  10. ^ Kulturnyheterna kl 18:19 (vid 3m24s), SVT, 30 maj 2022.
  11. ^ Konstfack: Årsredovisning 2007
  12. ^ Proposition 2008/09:1 Förslag till statsbudget för 2009 - utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning, s. 89

'

Externa länkarRedigera