Höglandsfrankolin[2] (Scleroptila psilolaema) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Höglandsfrankolin
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteScleroptila
ArtHöglandsfrankolin
S. psilolaema
Vetenskapligt namn
§ Scleroptila psilolaema
AuktorGray, 1867
Synonymer
  • Francolinus psilolaemus
  • Scleroptila psilolaemus
  • Etiopisk frankolin

Utseende och läte redigera

Höglandsfrankolinen är en vackert och intrikat tecknad medelstor frankolin. Strupen är vit med svarta fläckar. I flykten uppvisar vingarna stora roströda fläckar. Bland lätena hörs serier med "cheedle-chee" och ett skri som avges i flykten.[4]

Utbredning och systematik redigera

Höglandsfrankolinen förekommer på höglänta hedar i centrala och södra Etiopien. Den behandlas numera vanligen som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderades elgonfrankolinen i arten.

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades den i släktet Francolinus, men flera genetiska studier visar att Francolinus är starkt parafyletiskt, där vissa av arterna står närmare helt andra släkten i familjen.[5][6][7][8][9]

Levnadssätt redigera

Höglandsfrankolinen hittas just i höglänta miljöer, i alpina gräs- och hedmarker. Den ses ofta i smågrupper.[4]

Status redigera

Elgonfrankolinen tros minska relativt kraftigt i antal till följd av överbetning och omvandling av dess levnadsmiljö till förmån för jordbruk. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Scleroptila psilolaema . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 26 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.2.
  4. ^ [a b] Kirwan, G. M., J. del Hoyo, P. J. K. McGowan, D. A. Christie, and N. Collar (2022). Moorland Francolin (Scleroptila psilolaema), version 2.1. In Birds of the World (B. K. Keeney, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moofra2.02.1
  5. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  6. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  7. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  8. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  9. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.

Externa länkar redigera