Öppna huvudmenyn

Hålnäsor (Nycteridae) är en familj i ordningen fladdermöss. I familjen finns bara ett släkte, Nycteris,[1] med 12 till 16 arter beroende på taxonomi.

Hålnäsor
Nycteris thebaica.jpg
Nycteris thebaica
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHålnäsor
Nycteridae
Van der Hoeven, 1855
SläkteNycteris
Vetenskapligt namn
§ Nycteris
AuktorCuvier & E. Geoffroy, 1795
Arter
Se text
Synonymer
Nycterididae[1]
Nycteris javanica med den T-formiga strukturen vid svansens slut
Nycteris javanica med den T-formiga strukturen vid svansens slut
Hitta fler artiklar om djur med

UtbredningRedigera

Familjens utbredningsområde är delat i två regioner. De flesta arterna lever i Afrika söder om Sahara. En av dessa arter, Nycteris thebaica, förekommer däremot även i norra Afrika och på Arabiska halvön. Två arter har sitt utbredningsområde i Sydostasien, från Malackahalvön till Bali.

AnatomiRedigera

Öronen är stora och sammanlänkade med en liten hudmembran. Hålnäsor når en kroppslängd av fyra till nio centimeter, en svanslängd av fyra till åtta centimeter och en vikt av 10 till 43 gram. Namnet syftar på en långsträckt fördjupning på nosen. Näsborrarna ligger vid främre delen av sänkan och kring näsborrarna förekommer små hudveck (blad). Arterna har stora öron som är större än andra delar av huvudet. Hålnäsornas svans är helt inbäddad i flygmembranen och den har vid slutet en T-formig struktur.[2]

Lika långa öron i jämförelse till huvudet finns bara hos släktet Laephotis som tillhör familjen läderlappar.[3]

Pälsfärgen är vanligen orange, brun eller grå.[4]

Tandformeln är I 2/3 C 1/1 P 1/2 M 3/3, alltså 32 tänder.[4]

LevnadssättRedigera

Habitatet varierar mellan arterna, medan några arter som Nycteris aurita föredrar torra regioner som savanner och halvöknar[5] finns andra arter som Nycteris intermedia främst i regnskogar och våt gräsland[6]. Som viloplatser utnyttjar de håligheter i träd, täta bladansamlingar, grottor och bergssprickor, byggnader, men även bon av jordpiggsvin, igelkottar och jordsvin[4]. Vanligtvis vilar de ensamma eller i mindre familjegrupper.[3] För Nycteris thebaica finns berättelser om 600 individer eller fler i samma grotta.[7]

FödaRedigera

Hålnäsor livnär sig huvudsakligen av insekter och spindeldjur, större arter äter även skorpioner. För arten Nycteris grandis är känt att den även äter mindre ryggradsdjur (fiskar, groddjur, fåglar och andra fladdermöss).[4]

FortplantningRedigera

Det är inte mycket känt om arternas sätt att fortplanta sig. Dräktigheten varierar mellan 2,5 och 6 månader och arter i tropiska områden har oftast en kortare dräktighet. Kanske vilar ägget en tid efter befruktningen, liksom hos andra fladdermöss. Vanligtvis föds bara ett ungdjur som får två månader di. För vissa tropiska arter är bekant att de kan para sig två gånger per år.

HotRedigera

Hålnäsor hotas främst genom förstöringen av deras levnadsområde när naturnära regioner blir omvandlade till odlingsmark. Nycteris javanica listas av IUCN som sårbara (vulnerable) och Nycteris tragata som nära hotad (near threatened) men för flera andra saknas tillfredsställande data.[8]

SystematikRedigera

Familjen hålnäsor bildar tillsammans med familjerna storöronfladdermöss (Megadermatidae) och hästskonäsor (Rhinolophidae) överfamiljen Rhinolophoidea.[4]

Här listas de 16 arter som är godkända av IUCN med deras utbredningsområden[8]:

Inga fossila hålnäsor var kända fram till 2010-talet.[4] Året 2016 blev släktet Khoufechia beskriven som levde under eocen i regionen som idag är Tunisien.[9]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Nycteridae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  2. ^ Ronald M. Nowak, red (1999). ”Slit-faced Bats” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 322-323. ISBN 0-8018-5789-9 
  3. ^ [a b] Stuart & Stuart (2001). ”Slit-faced bats”. Field Guide to Mammals of Southern Africa. Struik. sid. 54 
  4. ^ [a b c d e f] Family Nycteridae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 5 juli 2010.
  5. ^ Nycteris auritaIUCN:s rödlista, auktor: Mickleburgh, S., Hutson, A.M. & Bergmans, W. 2008, besökt 5 juli 2010.
  6. ^ Nycteris intermediaIUCN:s rödlista, auktor: Mickleburgh, S., Hutson, A.M., Bergmans, W. & Fahr, J. 2008, besökt 5 juli 2010.
  7. ^ L. Esmailka (11 september 2005). ”Egyptian slit-faced bat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Nycteris_thebaica/. Läst 5 januari 2016. 
  8. ^ [a b] NycterisIUCN:s rödlista, besökt 12 april 2017.
  9. ^ Khoufechia, Fossilworks, läst 2019-03-08.