Hästholmen

tätort i Ödeshögs kommun
(Omdirigerad från Hästholmens församling)

Hästholmen (uttal) är en tätort vid Vättern i Ödeshögs kommun i Östergötlands län.

Hästholmen
Tätort
Hamnen i Hästholmen
Hamnen i Hästholmen
Land Sverige Sverige
Landskap Östergötland
Län Östergötlands län
Kommun Ödeshögs kommun
Distrikt Västra Tollstads distrikt
Koordinater 58°16′43″N 14°38′31″Ö / 58.27861°N 14.64194°Ö / 58.27861; 14.64194
Area 46 hektar (2020)[1]
Folkmängd 320 (2020)[1]
Befolkningstäthet 7 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T1108[2]
Beb.områdeskod 0509TB101 (1960–)[3]
Geonames 2707265
Ortens läge i Östergötlands län
Ortens läge i Östergötlands län
Ortens läge i Östergötlands län
Wikimedia Commons: Hästholmen, Ödeshög Municipality
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Historik

redigera

Bronsåldersort

redigera

År 1873 upptäcktes hällristningar vid Hästholmen. De omfattar 150 registrerade figurer med skepp (det största 1,6 meter långt), yxor, hästar och andra djur, en vagn, en ränna, ovala fördjupningar, en björntass och skålgropar.[4] De i västra Östergötland till Västra Tollstads socken koncentrerade hällristningarna tyder på att där fanns "ett socialt och religiöst centrum under bronsåldern".[5]

Vendeltida svärd

redigera

Vid dykningar utanför Hästholmens hamn har påträffats ett svärd från perioden 650-780 (Vendeltid).[6]

Alvastra klosters hamn

redigera

Hästholmens någorlunda skyddade vik är en av de få på Vätterns östra sida. Den gjorde att Hästholmen blev en populär landstigningsplats för sjöfarande från Västergötland och Visingsö under 1100- och 1200-talen. Hästholmen utgjorde sannolikt Alvastra klosters större hamn för kontakter med omvärlden och för transporter till och från klostrets godsinnehav på Visingsö och i Västergötland.[7] Dokument visar att klostret ägde mark och skepp i Hästholmen under 1300-talet men det hade sannolikt mark, skepp och gårdar där tidigare. Grundandet av Alvastra kloster bör ha haft stor betydelse för tillkomsten av Hästholmen som en viktig marknadsplats, köpstad och hamnplats.

Namnet Hästholmen har, enligt författarinnan Ellen Key (1849–1926), uppkommit av att Magnus Ladulås med följe brukade sitta upp på sina hästar just här, efter färder över Vättern från borgen på Visingsö. Under 1300-talet var trafiken livlig och Hästholmen blomstrade. Man hade tingsplats och enligt handlingar från 1384 finns avtryck av ett sigill varpå det står "Villa Hestolmiensis", vilket skall kunna betyda stad eller fäste.

Hästholmen medeltida stad

redigera

Under 1300-talet var Hästholmen en av fyra östgötska städer med eget stadssigill.[8]

När Vadstena kloster hade byggts färdigt under andra hälften av 1300-talet, avtog trafiken till Hästholmen och ortens betydelse minskade fram till på 1800-talet, då transporter av jordbruksprodukter ökade, beroende på att Göta kanal öppnats för trafik. Hästholmen hade tidigare reguljär båttrafik med Hjo på andra sidan av Vättern, och Mjölby–Hästholmens Järnväg trafikerade orten mellan 1910 och 1958. Hästholmen hade tidigt en egen församling som tidigt uppgick i Tollstads församling.

Det kan vidare nämnas att Karl XII landsteg här 1716 på väg till sin syster i Vadstena. Orten var då säkerligen bara en liten by.

Ångfartyget Per Brahes förlisning 1918

redigera

En stormig novembernatt 1918 förliste ångaren S/S Per Brahe utanför Hästholmen. Bland de omkomna fanns konstnären John Bauer med hustru och barn, på väg att flytta från Gränna till Stockholm.

Flygolyckan 1937

redigera

År 1937 havererade en Fokker S 6 under en övning som Flygvapnet hade i området. Två personer omkom. Piloten Stig Carlssons kvarlevor bärgades år 2014[9]

Befolkningsutveckling

redigera
Befolkningsutvecklingen i Hästholmen 1950–2020[10][11]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
293
1960
  
238
1965
  
219
1970
  
279
1975
  
291
1980
  
331
1990
  
389 37
1995
  
371 37
2000
  
377 37
2005
  
372 37
2010
  
342 37
2015
  
328 47
2020
  
320 46

Se även

redigera
  1. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, SCB, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 17 september 2013.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Lisa K Larsson (2010) Slättbygdens människor. Forntid i Aska härad. Stockholm: Riksantikvarieämbetet, sid. 81-84
  5. ^ Lisa K Larsson (2010) Slättbygdens människor. Forntid i Aska härad. Stockholm: Riksantikvarieämbetet, sid. 84
  6. ^ Viktoria Björkhagen "Svärdet i sjön", Arkeologi i Östergötland 2011, sid. 45
  7. ^ Marie Holmström (2012) "Kontinental ideologi i monastisk regi - cistercienserna och "Sverkerskapellet" vid Alvastra kloster i ny belysning", i Lars Ersgård (red.) Munkar och magnater vid Vättern. Studier från forskningsprojektet "Det medeltida Alvastra", Lund Studies in Historical Archaelogy 15, sid. 226
  8. ^ Ödeshögs kommun: historia
  9. ^ ”Furir Carlssons kvarlevor bärgade”. Forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/02/furir-carlssons-kvarlevor-bargade/. Läst 27 februari 2014. 
  10. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  11. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014. 

Vidare läsning

redigera
  • Klackenberg, Henrik (1984). Hästholmen. Rapport / Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Medeltidsstaden, 99-0158680-1 ; 59. Stockholm: Riksantikvarieämbetet och Statens historiska mus. Libris 7619033. ISBN 91-7192-605-4