Hälsopsykologi är ett delområde inom psykologin som studerar hur olika psykologiska processer kan påverka kroppslig hälsa, men också hur fysiska tillstånd och sjukdomar (exempelvis diabetes och fetma) kan inverka på den psykiska hälsan[1], samt hur den psykiska hälsan och den sociala situationen kan påverka fysiska sjukdomar. Hälsopsykologisk kunskap kan bidra till förståelsen av hur hälsa bibehålls och ohälsa uppkommer, och hur psykologiska metoder kan förebygga ohälsa och befrämja tillfrisknande från sjukdom[2][3][4].

En utgångspunkt inom hälsopsykologin är den biopsykosociala modellen, där hälsa kan förstås som ett resultat av fysiska, psykologiska och sociala faktorer.[1] Den biopsykosociala modellen lanserades av den amerikanske psykiatern George Engel år 1977[5][6]. Han menade att den biomedicinska sjukdomssynen måste ersättas med en modell som lägger lika stor vikt vid hälsotillståndets psykologiska och sociala sidor, som vid dess medicinska. De tre aspekterna, menade Engel, är oupplösligt relaterade till varandra och samverkar i sjukdomsutvecklingen och måste alla beaktas vid utredning och behandling[7].

Hälsopsykologi har ett nära förhållande till andra delområden inom psykologin som exempelvis arbets- och organisationspsykologi (t.ex. arbete och hälsa), beroendepsykologi (t.ex. alkoholvanor och hälsa), biologisk psykologi (t.ex. stress och hälsa), kognitionspsykologi (t.ex. sömn och hälsa) och utvecklingspsykologi (olika åldrar i relation till hälsa)[8].


Referenser redigera

  1. ^ [a b] ”Hälsopsykologi - Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet”. Göteborgs universitet. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200806104617/https://psy.gu.se/forskning/halsopsykologi. 
  2. ^ ”Nationalkommittén för psykologi: Hälsopsykologi”. sncfp.psychology.su.se. Arkiverad från originalet den 26 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190126234751/http://sncfp.psychology.su.se/amnet/omraden.html#halsa. 
  3. ^ ”Sprid kunskap utan att oroa”. Psykologtidningen. http://psykologtidningen.se/2019/04/29/formedla-halsopsykologisk-kunskap-utan-att-oka-halsorelaterad-oro/. 
  4. ^ ”Ökad hälsomedvetenhet kan öka människors hälsoångest”. lakartidningen.se. http://lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2019/03/Okad-halsomedvetenhet-riskerar-att-oka-manniskors-halsoangest/. 
  5. ^ Engel, G. L. (1977). ”The need for a new medical model: a challenge for biomedicine”. Science 196 (4286): sid. 129–136. doi:10.1126/science.847460. ISSN 0036-8075. PMID 847460. https://science.sciencemag.org/content/196/4286/129. 
  6. ^ Sonino, N.; Fava, G. A. (2017). ”From the Lesson of George Engel to Current Knowledge: The Biopsychosocial Model 40 Years Later”. Psychotherapy and Psychosomatics 86 (5): sid. 257–259. doi:10.1159/000478808. ISSN 0033-3190. PMID 28903100. https://www.karger.com/Article/FullText/478808. 
  7. ^ Carlsson S.G. & Fahlke C. (2018). ”Biopsykosocialt synsätt dominerar bland studenter”. Psykologtidningen. http://psykologtidningen.se/2018/11/19/biopsykosocialt-synsatt-pa-ohalsa-dominerar-bland-studenter/. 
  8. ^ ”Nationalkommittén för psykologi: Psykologins delområden: Ämnesbeskrivningar”. sncfp.psychology.su.se. Arkiverad från originalet den 26 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190126234751/http://sncfp.psychology.su.se/amnet/omraden.html#halsa.