Guvernementet Vitebsk var ett guvernement i Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen åren 1802–1924. Det var beläget kring Dünas mellersta lopp, sydöst om Livland.

Guvernementet Vitebsk
Витебская губернія
Guvernement i Kejsardömet Ryssland
Vy över Polotsk. Samtida färgfoto av Sergej Prokudin-Gorskij, 1912.
Vy över Polotsk. Samtida färgfoto av Sergej Prokudin-Gorskij, 1912.
Symbol
Land Kejsardömet Ryssland Ryssland
Huvudstad Vitebsk
Area 45 167 km²
Folkmängd 1 984 800 (1915)
Befolkningstäthet 44 invånare/km²
Idag del av: Vitebsk oblast, Pskov oblast, Smolensk oblast, Lettland
Karta över guvernementet Vitebsk från 1821.
Karta över guvernementet Vitebsk från 1821.
Karta över guvernementet Vitebsk från 1821.

Guvernementet hade en yta på 45 167 km2 och 1 984 800 invånare (1915), till 65 procent vitryssar, 20 procent letter, 10 procent judar och 4 procent polacker. Guvernementet tillhörde det judiska bosättningsområdet i Kejsardömet Ryssland.

Vitebsk bildade till större delen ett typiskt moränlandskap, skogrikt och betäckt med en stor mängd småsjöar (över 2 000) om en sammanlagd areal av 1 183 km2. Huvudfloden är Düna, som rann längs södra gränsen och medelst sin biflod Ulla var förenad med Dnepr genom Beresinakanalen.

Jordbruket var huvudnäring, men spannmålsavkastningen var dock ganska ringa. Linodlingen har däremot varit omfattande. Lin och trävaror utgjorde landets främsta exportvaror.

Guvernementet var indelat i elva distrikt (ujezd): Drissa, Dvinsk, Gorodok, Lepel, Ljutsin, Nevel, Polotsk, Rezjitsa, Sebezj, Velizj och Vitebsk.[1]

Efter första världskriget slöt sig de tre västra distrikten – Dvinsk, Ljutsin och Rezjitsa (omkring 13 750 km2) – till den 18 november 1918 i Riga proklamerade republiken Lettland.

Källor redigera


 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vitebsk, 1904–1926.