Erik Gustav (eller Gustaf) Kinell, född den 21 april 1847 i Västervik, död den 25 februari 1935 i Stockholm, var en svensk militär och propagandist för eldbegängelse.

Erik Gustaf Kinell.[1]

Kinell blev underlöjtnant vid fortifikationen 1868, löjtnant 1873 och kapten 1884. Han var avdelningschef vid fortifikationsstabens huvudstation 1884–1891 och chef för Göta ingenjörbataljon 1898–1903. Kinell blev major i armén 1896 och vid fortifikationen 1897 samt överstelöjtnant i armén 1901. Han var major i fortifikationens reserv 1903–1912 och extra lärare i matematik vid Navigationsskolan i Malmö 1903–1910 samt ledamot i styrelsen för Tekniska elementarskolan i Malmö 1908–1910. Kinell nedlade ett betydande arbete inom Svenska Eldbegängelseföreningen, tillhörde dess centralstyrelse 1912–1929, var 1915–1929 dess ordförande och blev 1929 ordförande i föreningens Stockholmsavdelning och föreningens hedersledamot. Han blev riddare av Svärdsorden 1889. Kinell är gravsatt vid Norra krematoriet på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Källor redigera

Noter redigera