Öppna huvudmenyn

Gunnar von Proschwitz

svensk romanist och litteraturvetare

Gunnar von Proschwitz, född 29 juli 1922 i Tölö,[1] död 5 mars 2005 i Göteborg,[2] var en svensk romanist.

von Proschwitz föddes som son till rektor Adolf von Proschwitz och Märta Löndén.[3] Han växte upp i Göteborg, tog studentexamen där 1941 och påbörjade sin utbildning vid Göteborgs högskola. Han blev filosofie kandidat 1944, filosofie magister 1946, filosofie licentiat 1946 och filosofie doktor 1958.[3] Därefter tjänstgjorde han bland annat som lektor i franska vid nämnda högskola för att 1968 utnämnas till professor i romanska språk, särskilt franska, vid Uppsala universitet – en tjänst som varade till 1971. Han återvände till Göteborg och var från 1977 fram till sin pensionering 1988 professor i romanska språk vid Göteborgs universitet. 1987 var han även gästprofessor i franska språket och litteraturen vid Paris universitet. Hans forskningsintressen omfattade olika områden inom romanistiken, med 1700-talets Frankrike och dess band med Sverige som huvudområde. Han deltog i Voltaire Foundations projekt att publicera Voltaires samlade verk, gav ut Carl Gustaf Tessins korrespondens och en monografi över Gustav III.

Gunnar von Proschwitz var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg sedan 1964 och utnämndes till dess ordförande 1988. Han tilldelades Franska Akademiens Grand Prix de la francophonie 1999[4] och den franska Hederslegionen samt utsågs till hedersdoktor vid Université Stendhal i Grenoble.

von Proschwitz gifte sig 1951 med Mavis Genge, född 1922 i Cambridge.[3] Han gravsattes den 31 mars 2005 på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.[2]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Vem är det : svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 775. Libris 11589076. http://runeberg.org/vemardet/1969/0791.html 
  2. ^ [a b] ”von Proschwitz, Nils Gunnar”. SvenskaGravar.se. http://svenskagravar.se/gravsatt/68768346. Läst 29 augusti 2018. 
  3. ^ [a b c] Harnesk Paul, red (1965). Vem är vem?. 3, Götaland, utom Skåne, Halland, Blekinge (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 869. Libris 53511. http://runeberg.org/vemarvem/gota65/0893.html 
  4. ^ ”Gunnar von PROSCHWITZ”. Franska Akademien. http://www.academie-francaise.fr/gunnar-von-proschwitz. Läst 17 juni 2013. 

KällorRedigera