Lars Gunnar Wiklund, född 17 augusti 1935[1] i Luleå,[2] Norrbottens län, död 29 september 1989Värmdö, Stockholms län (skriven i Lysekil), var en svensk schlagersångare[3] (basbaryton[4]).

Gunnar Wiklund
Wiklund i Hylands hörna, 1960-tal.
FödelsenamnLars Gunnar Wiklund
Född17 augusti 1935
Luleå, Norrbotten, Sverige
Död29 september 1989 (54 år)
Värmdö, Stockholms län (men skriven i Lysekil)
GenreSchlager
RollSångare
År som aktiv1953–1978
ArtistsamarbetenSwingers

Biografi

redigera

Tidiga år och karriär

redigera

Gunnar Wiklund föddes 1935 i Luleå, som äldsta barnet i en syskonskara på fyra. Föräldrar var frisören och senare radiohandlaren Sven Wiklund och hans maka Ellen. Som mycket liten flyttade Gunnar till Boden där han växte upp och gick skolan. I tonåren flyttade Gunnar till Luleå när hans far öppnade radioaffär där.[5]

Vid sidan av sitt arbete som bilmekanikerlärling[6] sjöng Wiklund i olika lokala orkestrar i Luleå. Han debuterade som 17-åring 1952 med orkestern Swingers, och året därpå spelade Gunnar Wiklund in sin första skiva, med låten "Dä' ä' kärlek".

År 1959 deltog Wiklund i folkparkernas artistforum där han slog igenom med Per-Martin Hambergs finstämda melodi "Nu tändas åter ljusen i min lilla stad", och skivan såldes i över 200 000 exemplar. Gunnar Wiklund utsågs 1961 till Sveriges populäraste sångare.

På toppen

redigera

Två förebilder märks tydligt i det material Gunnar Wiklund använde, den amerikanske countrysångaren Jim Reeves, vars låtar han gjorde på svenska, och Perry Como. Wiklund hade även framgångar med sånger skrivna av eller förknippade med Hank Williams, Ray Charles, Johnny Mercer, Frank Sinatra och Michel Legrand.

Wiklund hade totalt 37 låtar på Svensktoppen mellan 1962 och 1978. Bland hans största svensktoppshits kan nämnas bland andra "Merci Cheri", "Vandra vidare", "En serenad till dig", "Vi ska gå hand i hand" och "Kan jag hjälpa att jag älskar dig ännu".

Gunnar Wiklund turnerade flitigt i folkparkerna, uppträdde på krogscener och spelade även revy hos Hagge Geigert i Uddevalla och på Lisebergsteatern i Göteborg.

Wiklund deltog fyra gånger i Melodifestivalen, med sex olika melodier. Första gången 1961 med "April, april" (som även sjöngs av Siw Malmkvist) och "Vår i hjärtat (att alltid få vara hos dig)". "April, april" blev den vinnande melodin, men den kom i finalen i Cannes att framföras av Lill-Babs. 1963 framförde Wiklund melodierna "Scheherazade" och "Vårens flickparad" (som även sjöngs av Lasse Lönndahl), 1966 uppträdde han med "Vinterrosor" (som placerade sig på 3:e plats) och "Vad har jag kvar". Med melodin "Jag ser en värld" placerade han sig 1968 på 7:e plats.

Senare år

redigera

I slutet av 1960-talet fick Gunnar Wiklund ekonomiska bekymmer då det visade sig att hans agent hade förskingrat pengar och inte skött skatteinbetalningarna.[1] I början av 1970-talet fick Wiklund problem med hälsan. 1978 var han kry nog att turnera[7] med bandet Aramis från Uppsala och hade åter svensktoppsframgång.

Wiklund led svårt av oral galvanism innan sjukdomen var fullt vetenskapligt kartlagd och drabbades senare även av cancer.[1]

Wiklund var gift två gånger; sitt andra äktenskap ingick han på dödsbädden.[1] Han avled 54 år gammal 1989. Han är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[8]

Kända låtar med Gunnar Wiklund

redigera

Diskografi i urval

redigera
Studioalbum
Samlingsalbum

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] Sven-Åke Henriksson (22 mars 2021). ”Gunnar Wiklund sjöng in sig hos svenska folket”. kvallsstunden.se. https://kvallsstunden.se/gunnar-wiklund-sjong-in-sig-hos-folket/. Läst 17 maj 2024. 
  2. ^ Carlsson, Susanna (17 augusti 2015). ”I dag skulle Gunnar Wiklund fyllt 80 år”. Östersunds-Posten. https://www.op.se/2015-08-17/i-dag-skulle-gunnar-wiklund-fyllt-80-ar/. Läst 17 maj 2024. 
  3. ^ ”Gunnar Wiklund” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/artist/525847-Gunnar-Wiklund. Läst 21 december 2014. 
  4. ^ ”Gunnar Wiklund - Lisepedia”. mobile.lisepedia.se. http://mobile.lisepedia.se/Gunnar_Wiklund.html. Läst 17 maj 2024. 
  5. ^ ”Anita & Gunnar”. anitaochgunnar.se. https://anitaochgunnar.se/anita-gunnar/. Läst 17 maj 2024. 
  6. ^ ”Söndag 26 juli Svenska Ikoner: Gunnar Wiklund-stjärnan som mer eller mindre glömdes bort”. Sveriges Radio. 3 juli 2015. https://sverigesradio.se/artikel/6204503. Läst 17 maj 2024. 
  7. ^ "Nu är Gunnar tillbaka", Allas Veckotidning nr 49, 1978, sid 25. Tifa, Malmö 1978. ISSN 0345-0759. Läst 6 augusti 2018.
  8. ^ SvenskaGravar

Allmänna källor

redigera

Externa länkar

redigera