Öppna huvudmenyn

Stig Edvard Gunnar Nordbeck, född 29 september 1931 i Kungsholms församling i Stockholms stad,[1] död 20 januari 2019[2] i Mariefreds distrikt i Södermanlands län,[3] var en svensk militär och ämbetsman.

Gunnar Nordbeck
Information
Född29 september 1931
Kungsholms församling i Stockholms stad, Sverige
Död20 januari 2019 (87 år)
Mariefreds distrikt i Södermanlands län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenMarinen
Tjänstetid1953–1978
GradÖverstelöjtnant
Övrigt arbeteGeneraldirektör för ÖEF och ÖCB

BiografiRedigera

Nordbeck växte upp i Karlskrona och avlade studentexamen där 1950.[3] Han avlade marinofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1953 och utnämndes samma år till fänrik vid Älvsborgs kustartilleriregemente.[4] Han tjänstgjorde vid regementet och Försvarsstaben 1953–1967[5] och befordrades till kapten 1963. Åren 1967–1969 var han lärare vid Militärhögskolan, befordrad till major 1968.[4] Han tjänstgjorde 1969–1979 vid Försvarsdepartementet, varav som chef för Planerings- och budgetsekretariatet 1971–1975, med titeln departementsråd 1972, som chef för Samordningsavdelningen 1975–1976 och som statssekreterare 1976–1979.[5] Han utnämndes till överstelöjtnant i kustartilleriet 1971 och lämnade försvarsmakten 1978.[4] Vid Försvarsdepartementet arbetade han bland annat med införandet av Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) i försvarsmakten.[6] Nordbeck var generaldirektör och chef för Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1979–1986, varpå han var generaldirektör och chef för Överstyrelsen för civil beredskap 1986–1991.[5]

Gunnar Nordbeck invaldes 1972 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[7] och 1977 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[4]

Nordbeck erhöll 1992 Illis Quorum av tolfte storleken med motiveringen: ”Mångåriga och synnerligen betydelsefulla engagemang i och insatser för svenskt totalförsvar, som inneburit att han på ett så förtjänstfullt sätt utvecklat det militära och civila försvaret att han därigenom kommit att personifiera den svenska totalförsvarstanken.”[8]

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  2. ^ ”Dödsannons”. Minnesrummet.se. https://www.minnesrummet.se/system/funeral_notices/pdfs/001/014/417/original/1953729-1.pdf?1549597016. Läst 12 mars 2019. 
  3. ^ [a b] Lundbeck, Per (1 mars 2019). ”Till minne: Gunnar Nordbeck”. Dagens Nyheter. Arkiverad 12 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190312213930/https://www.dn.se/familj/till-minne-gunnar-nordbeck/. 
  4. ^ [a b c d] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 183. ISBN 91-630-4181-2 .
  5. ^ [a b c] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 435 .
  6. ^ Krönmark, Eric; Borg, Per; Hafström, Marie; Körlof, Björn; Lagerblad, Peter; Lundgren, Bo Richard (1 mars 2019). ”Till minne: Gunnar Nordbeck”. Dagens Nyheter. Arkiverad 12 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190312214030/https://www.dn.se/familj/till-minne-gunnar-nordbeck-1/. 
  7. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 240. ISBN 978-91-87184-83-3 .
  8. ^ ”Bilaga 4: Illis quorum 1975–2005. Medaljörer och motiveringar i kronologisk ordning”. Regeringens belöningsmedaljer och regeringens utmärkelse Professors namn. SB PM, 99-0433409-9 ; 2006:1. Stockholm: Statsrådsberedningen, Regeringskansliet. 2006. sid. 32. Libris länk. http://www.regeringen.se/contentassets/61bab671f59a46af81cb11ee99e0d0eb/regeringens-beloningsmedaljer-och-regeringens-utmarkelse-professors-namn .