Öppna huvudmenyn

Gunnar Nordahl

svensk fotbollsspelare och tränare

Nils Gunnar Nordahl, född 19 oktober 1921 i Hörnefors i Västerbottens län, död 15 september 1995 i Alghero i Italien, var en svensk fotbollsspelare (centerforward) som år 1949 blev Sveriges första fotbollsproffs på hög nivå när han värvades till italienska AC Milan.

Gunnar Nordahl
Gunnar Nordahl, för IFK Norrköping, 1948.
Gunnar Nordahl, för IFK Norrköping, 1948.
Personlig information
Fullständigt namnNils Gunnar Nordahl
SmeknamnIl Cannoniere (skyttekungen)
Il Pompiere (brandmannen)
Il Bisonte (bisonoxen)
Födelsedatum19 oktober 1921
FödelseortHörnefors, Västerbotten, Sverige
Dödsdatum15 september 1995 (73 år)
DödsortAlghero, Sardinien, Italien
Längd1,82 m
PositionAnfallare (centerforward)
Juniorlag
0000–0000 Sverige Hörnefors IF
Seniorlag*
År
1940–1944
1944–1949
1949–1956
1956–1958
1959–1960
Totalt
Klubb
Sverige Degerfors IF
Sverige IFK Norrköping
Italien AC Milan
Italien AS Roma
Sverige Karlstad BIK
SM (GM)
77 0(58)
92 0(93)
257 (210)
34 0(15)
24 0(11)
484 (387)
Landslag
År
1942–1948
Landslag
 Sverige
SM (GM)
33 0(43)
Uppdrag som tränare
1958–1959
1959–1961
1961–1964
1967–1970
1971–1973
1974
1975–1976
1977–1978
1979–1980
Italien Roma (spelande)
Sverige Karlstad BIK (spelande)
Sverige Degerfors IF
Sverige IFK Norrköping
Sverige IF Saab
Sverige IK Sleipner
Sverige Östers IF
Sverige AIK
Sverige IFK Norrköping
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Gunnar Nordahl
Fotboll, herrar
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld OS i London 1948 Fotboll, herrar

Nordahl blev dessförinnan fyrfaldig svensk mästare för IFK Norrköping och allsvensk skyttekung fyra gånger. Han spelade i det svenska landslag som tog guld vid OS i London 1948 och gjorde sammanlagt 43 mål på 33 landskamper. Som proffs i Italien blev svensken en av tidernas främsta målskyttar i Serie A vars skytteliga han vann fem gånger mellan 1950 och 1956.

Nordahl är som medlem nr 9 invald i Svensk fotbolls Hall of Fame[1].

IdrottskarriärRedigera

Tidiga årRedigera

Nordahl började sin fotbollsbana tillsammans med bröderna Bertil, Knut, Gösta och Göran i västerbottniska Hörnefors IF. Med en ytterligt stark fysik och ett tungt välriktat skytte förenade han spelintelligens, egenskaper vilka tidigt formade honom till en formidabel målgörare. På 41 matcher i division III, sköt han inte mindre än 68 mål under åren 1937–1940.

Allsvensk debut, skyttekung och OS-guldRedigera

Gunnar Nordahl fick tidigt möjligheten att spela allsvenskt i Degerfors IF, där han fortsatte sitt målskytte. Med 58 mål på 77 matcher och skytteligaseger 1943 fick flera klubbar upp ögonen för den hårdskjutande norrlänningen. IFK Norrköping blev klubben som vann dragkampen och i denna skulle Nordahl komma att utvecklas snabbt. Med i snitt mer än ett mål per match i Allsvenskan, skytteligaseger ytterligare fyra gånger, Guldbollenvinnare 1947 och SM-guld fyra år i rad visade han, att han var mogen för en större utmaning. Den 12 november 1944 i matchen IFK Norrköping-Landskrona BoIS (9–1), gjorde Nordahl sju mål, dessutom i svit.[2]

När han sedan var med i det svenska landslag som i OS i London 1948 besegrade Jugoslavien i finalen (3–1, 1 mål av Nordahl) och dessutom vann turneringens skytteliga med sju mål, nådde ryktet om svensken med det enastående målsinnet ända till Italien. Prestationen var stor då OS och VM under denna tid betraktades som likvärdiga turneringar då inte alla länder tillät proffs i VM förrän i Sverige 1958.

Sveriges första proffsRedigera

1949 värvades Nordahl till Italien och AC Milan och blev därmed Sveriges första professionella fotbollsspelare på hög nivå. Övergångssumman var 75 000 kronor och Gunnar själv fick en månadslön på 1 500 kronor.[3] Redan första säsongen (en halv säsong) gjorde han 16 mål på 15 matcher och succén var given. Den hårdföre och (trots sin vikt) snabbe svensken skaffade sig snabbt ett rykte som en pålitlig målskytt och en av Serie A:s stora stjärnor.

Med de hårda regler som Svenska Fotbollförbundet hade vid denna tid, då endast amatörer kunde bli aktuella för landslagsspel, hade Nordahl genom sitt proffsspel avsagt sig möjligheten att spela för det svenska landslaget. Så efter OS-guldet blev det inte några fler landskamper för svensken med Italien som ny hemadress.

En sällan skådad målskyttRedigera

Under sin första hela säsong i Italien vann Nordahl skytteligan med 35 gjorda mål - ett rekord som stod sig i 66 år.[4] Samtidigt hade han i klubben fått sällskap av två andra svenskar, Gunnar Gren och Nils Liedholm, och de skulle de närmsta åren skapa sig ett internationellt rykte som en fruktad trio – Gre-No-Li.

Under sin proffskarriär i Italien 1949–1958, vann Nordahl skytteligan 5 gånger (rekord i Serie A) och blev oerhört populär i hela det fotbollstokiga landet. Sammanlagt blev det 225 mål på 291 matcher i Italien och förutom italienaren Silvio Piola (274 ligamål) och dennes landsman Francesco Totti har ingen gjort lika många mål i den italienska förstadivisionen. Svensken har dock ett vida bättre målsnitt än Piola (0,77 mot 0,51 mål/match) som spelade hela 24 säsonger i Serie A. De sista åren i Italien spelade Nordahl i AS Roma (1956–58) där han mot slutet också tog rollen som spelande tränare. Han gjorde även där en del mål, trots att krutet i dojan inte var lika explosivt som förr.

Spelarkarriärens slut - och början på en nyRedigera

Nordahl avslutade sin spelarkarriär i Karlstad BIK, först som spelande tränare, sedan enbart tränare, åren 1959–1961. Målet var att ta upp klubben i Allsvenskan men närmare än en 3:e plats i div 2 kom man inte.

Nordahls plan var sedan att återvända till Italien och där fortsätta tränarkarriären. Men ett "importstopp" för utländska tränare gjorde att han istället blev kvar i Sverige. Degerfors IF, IFK Norrköping (största framgången som tränare med ett Cup-guld 1969) IF Saab och Östers IF drog nytta av den gamla skyttekungens tjänster innan han i AIK 1977–1978 avslutade sin tränarkarriär på nationell nivå.

Stor Grabb och Hall of FameRedigera

Nordahl blev redan år 1945 Stor grabb inom svensk fotboll och år 2003 valdes han i den första selektionen som medlem nr 9 in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Där lyder presentationstexten:[5]

"'Il Pompiere' är svensk fotbolls störste målskytt. Hans sätt att dominera straffområdet i Sverige, Italien och i landskamper var unikt.”

PrivatlivRedigera

Gunnar Nordahl var gift med Irma Nordahl, född Berg. Han är far till fotbollsspelaren Thomas Nordahl. Gunnar Nordahl är morfar till Expressens tidigare krönikör Johanna Reimers.

MeriterRedigera

I klubblagRedigera

  IFK Norrköping
  • SM-guld (4): 1944/45, 1945/46, 1946/47, 1947/48
  • Svenska Cupen (1): 1945
  AC Milan
  • Italiensk mästare (2): 1950/51, 1954/55
  • Coppa Latina (2): 1950/51, 1955/56 (Cupen var en slags föregångare [på mera regional nivå] till den senare införda Europacupen)

I landslagRedigera

  Sverige
  • 33 A-landskamper, 43 mål
  • Olympiskt Guld 1948

IndividuelltRedigera

  • Allsvensk skyttekung (4): 1942/43 (14 mål), 1944/45 (27), 1945/46 (25), 1947/48 (18)
  • Olympiska fotbollsturneringens skyttekung (1): 1948 (7 mål)
  • Italiensk skyttekung i Serie A (5): 1949/50 (35 mål), 1950/51 (34), 1952/53 (26), 1953/54 (23), 1954/55 (27)
  • Guldbollen som Sveriges bäste fotbollsspelare (1): 1947
  • Tredje bästa målskytt i Serie A genom alla tider med 225 mål[6] på 291 matcher
  • 2 matcher för Europalaget (som mötte England) 1947 och 1953
  • Stor Grabb i Svensk fotboll 1945
  • Invald i Svensk fotbolls Hall of Fame, 2003

Arvet efter NordahlRedigera

 
Staty utförd av Urban Engström 2000, placerad utanför gamla kommunhuset i Hörnefors.

Gunnar Nordahl, som avled 15 september 1995, står i dag staty såväl i sin födelseort Hörnefors som utanför Idrottsparken i Norrköping.

Gunnar Nordahls Minnesfond grundades 1995 av familjen Nordahl, Svenska Fotbollförbundet och IFK Norrköping, och delar årligen ut stipendier till personer eller föreningar som "främjat ungdomsfotbollen i Sverige".

IFK Norrköping har döpt den norra ståplatsläktaren på Östgötaporten till Curva Nordahl till minne av dess forna stjärnspelare. Namnet är en hyllning till Gunnar Nordahl och hans framgångsrika proffskarriär i Italien där Curvan är den centrala platsen för klubbens mest passionerade supportergrupper. Namnet är även en anspelning på väderstrecket Nord och den norra läktaren. Curva Nordahl invigdes den 5 april 2015. Thomas Nordahl klippte det symboliska bandet och från storbildsskärmen skickade Milanlegendaren Franco Baresi en hälsning från hjärtat:

"Jag vill på mina och klubben Milans vägnar tacka för att ni namngett en läktarsektion efter en av de största legendarerna i klubbens historia – Gunnar Nordahl, som vi alla känner till som en fantastisk stor anfallsspelare. Tack ännu en gång. Jag önskar er stor framgång i framtiden". [7]

ReferenserRedigera

WebbsidorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Nordahl, Gunnar (1954). Guld och gröna planer. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2. Stockholm: Bonnier. Libris länk 

NoterRedigera

  1. ^ ”Hall of Fame's startelva presenterad - Svensk fotboll” (på sv). www.svenskfotboll.se. https://www.svenskfotboll.se/nyheter/svff/2018/4/hof/selektion-nr-1/. Läst 29 september 2018. 
  2. ^ Stora nödvändiga boken med värdelöst vetande om fotboll, Janne Adeen, [faktagranskning: Tommy Wahlsten], Semic, Sundbyberg 2007 ISBN 978-91-552-3527-7 s. 164
  3. ^ Artikel på svenskafans.com
  4. ^ ”Higuain slog Nordahls "omöjliga" rekord”. Sveriges Radio. 14 maj 2016. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=6432523. Läst 15 maj 2016. 
  5. ^ ”Hall of Fame”. www.bolletinen.se. http://www.bolletinen.se/sfs/hof.htm. Läst 21 september 2018. 
  6. ^ Peters, Jerrad (18 mars 2013). ”Roma's Totti Scores 226th Goal, Shows Why He's 'Bigger Than the Club, Itself'”. bleacherreport.com. http://bleacherreport.com/articles/1572106-romas-totti-at-226-and-bigger-than-the-club-itself. Läst 21 mars 2013. 
  7. ^ Norrköping, IFK. ”Curva Nordahl – en dundersuccé · IFK Norrköping”. ifknorrkoping.se. http://ifknorrkoping.se/nyheter/arkiv/curva-nordahl-en-dundersucce. Läst 17 november 2016. 

Vidare läsningRedigera

  • Gunnar Nordahl: Guld och gröna planer (1954)
  • Eva af Geijerstam: Grenoli - ett fotbollsäventyr

Externa länkarRedigera