Gunnar Brusewitz
Kurt Gunnar Brusewitz, född 7 oktober 1924 i Ekerö i Stockholms län, död 10 juli 2004 i Lisinge nära Rimbo i Stockholms län, var en svensk författare, konstnär och tecknare. Han var son till byråsekreterare Per Emil Brusewitz och Fanny Andersson.
| Gunnar Brusewitz | |
 Gunnar Brusewitz med diplomet för Nobelpriset i litteratur 1963. | |
| Född | 7 oktober 1924[1][2] Ekerö församling, Sverige[2] |
|---|---|
| Död | 10 juli 2004[1][2] (79 år) Rö församling, Sverige[2] |
| Medborgarskap | Svenskt[3] |
| Sysselsättning | Författare[4], målare, konstnär[4] |
| Föräldrar | Per Emil Brusewitz |
| Släktingar | Anita Brusewitz-Hansson (syskon) |
| Utmärkelser | Litteris et Artibus (1995) Honoris causa |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Han kom från en släkt med konstnärliga traditioner och redan tidigt väcktes hos honom ett intresse för naturen. Han gick på Viggbyholmsskolan och studerade därefter vidare i Strängnäs, men hans konst- och naturintresse gjorde att studierna blev lidande.
Brusewitz studerade skulptur, måleri och grafik 1941-45, samt vid Kungliga Akademien för de fria konsterna 1949. Han var medarbetare i Stockholms-Tidningen, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning. Han var även medarbetare i Sveriges Radio-TV, där han framför allt gjorde naturfilmer och medverkade i de klassiska naturprogrammen från Korsnäsgården från 1968, då han efterträdde konstnären Harald Wiberg. Han har även illustrerat frimärken och böcker av Frans G Bengtsson och en utgåva av Carl von Linnés landskapsresor. Brusewitz gav ut en mängd böcker, huvudsakligen med natur- och kulturtema, med egna illustrationer. År 1980 deltog han som konstnär i den svenska polarexpeditionen Ymer-80 med isbrytaren Ymer. Året därpå gav han ut sina intryck från resan i boken "Arktisk sommar".
Brusewitz utformade diplomen till Nobelpriset i litteratur mellan åren 1963 och 1988.
Han har haft separatutställningar i London, Helsingfors, Raumo, Reykjavik, Melbourne, Mainau, Chicago, San Francisco, Philadelphia och utställningar på Naturhistoriska Riksmuseet, Sjöhistoriska museet och Stockholms stadsmuseum. Han finns representerad på Nationalmuseum[5] och Kalmar konstmuseum[6].
Brusewitz memoarer omfattar de tre volymerna Vågens barn (1994), Den otåliga pennan (1996) och Upptecknat och nedskrivet (1998).
Han utnämndes till hedersdoktor vid Stockholms universitet 1982.
BibliografiRedigera
- Jägarsång 1950
- Djur på alla fyra 1955
- Fåglar i kikarn 1956
- Flyg mot soluppgången 1956
- Kallblodigt sällskap 1957
- Hemma vid fågelsången 1961
- Höstdagbok 1963
- Vårdagbok 1964
- Vinterdagbok 1965
- Sommardagbok 1966
- Jakt 1967
- Fåglalåt 1968
- Björnjägare och fjärilsmålare 1968
- Stockholm, staden på landet 1969
- Fyra årstider 1970
- Skissbok 1970
- Fyra litterära fåglar 1970
- Natur i Gambia 1971
- Sjö 1972
- Sjön-min årstidsspegel 1972
- Skog 1974
- Från höst till vår 1974
- Tal på Övralid 1976
- Harens vägar 1977
- Lång vår 1977
- Silverlöjan och den fattiges tröst 1977
- Strandspegling 1979
- Svalans våta grav 1979
- Historier från Roslagen 1979
- Arktisk sommar 1981
- Den nöjsamma nyttigheten 1982
- Solvarvets tecken 1983
- Drömmen om antipoden 1984
- Resa i tid och rum 1984
- Roslagsbygd 1986
- Björnholmen - historien om ett gammalt sommarnöje, Höjerings bokförlag, Uddevalla 1987, ISBN 91 9709 3300
- Våra landskapsdjur 1988
- G Brusewitz antecknare, Wahlström & Widstrand, 1988, ISBN 9146155317
- Guldörnen och duvorna 1989 (Om fågelmotiv hos Strindberg)
- Naturkalendern 1990
- Silver & guld 1991
- Vägval i minnesmark 1992
- Röster över vattnet 1993
- Älgtämjaren som slog på pukor 1993
- Synminnen och minnesbilder 1994
- Vågens barn 1994
- Naturreservat i Uppsala län 1995
- Ekoparken 1995
- Den otåliga pennan 1996
- Dagbok från en sjö 1996
- Pärtkorgens hemlighet 1997
- Uppskrivet och nedtecknat 1998
- Från Olof Rudbeck till Olof Thunman 1998
- Ishavskust 1999
- Stockholm mitt i seklet 1999
- Ett förgånget Stockholm 2001
- Lustresa på Göta kanal 2002
- Värderat och omvärderat 2002
- Folk och färder i Halland 2003
- Olof Thunmans Uppland 2005
Priser och utmärkelserRedigera
- 1968 – Letterstedtska priset
- 1969 – Bernspriset
- 1973 – Letterstedtska priset
- 1976 – Övralidspriset
- 1977 – Natur & Kulturs Kulturpris
- 1989 – Årets Pandabok
- 1992 – Alf Henrikson-priset[7]
- 1995 – Harry Martinson-priset
- 1995 – Albert Engström-priset[8]
- 1996 – Litteris et Artibus[9]
- 1997 – Svenska jägareförbundets litteraturpris[9]
- 2002 – Lidmanpriset[9]
KällorRedigera
- Gunnar Brusewitz i Vem är det 1993, sid 182
- Svenskt konstnärslexikon del I sid 251 Allhems Förlag Malmö
NoterRedigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, data.bnf.fr : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, omnämnd som: 19241007-1118 Brusewitz, Kurt Gunnar, läst: 6 december 2019, (Källa från Wikidata)
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b] Libris, 19 februari 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018, (Källa från Wikidata)
- ^ Nationalmuseum
- ^ Kalmar konstmuseum
- ^ ”Alf Henrikson-stipendiater”. Alf Henriksonsällskapet. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609143550/http://www.alfhenrikson.se/Design/Sidmaterial/Dokument/Stipendiater_FS.htm. Läst 25 februari 2008.
- ^ Albert Engström-priset. Arkiverad 24 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. Albert Engström-sällskapets webbplats, läst 2008-12-05.
- ^ [a b c] Gunnar Brusewitz, konstnären och resenären 1924 – 2004. Lunds universitetsbiblioteks webbplats, läst 5 dec 2008.