Gummigutta är en form av gummiharts som utvinnes ur växter och som bland annat används till framställning av vissa färger och läkemedel.

Gummigutta är vanligen gulaktigt till färgen, som förekommer i barken, märgen, bladen och frukterna av olika arter av släktet Garcinia, som växer i Thailand och Kambodja. Det utvinns från trädet Garcinia hanburyi, som tillhör familjen Guttifaræ (Clusiaväxter), därav namnet.

Mjölksaften får sippra ut genom snitt i träden, oftast så att man strax ovanför markytan och upp till en höjd av 3 meter gör en skruvformad inskärning. Saften flyter längs spåret och samlas upp nedtill i lämpliga behållare där den under någon månad får stelna.

Gummigutta består till 70 – 80 % av ett gult, i vatten olösligt harts, 15 – 20 % gummi, medan resten är vatten och föroreningar. På grund av sin sammansättning kan det varken lösas i vatten eller alkohol, men bildar lätt en vacker gul emulsion med vatten, varvid gummit löser sig och håller de gula hartspartiklarna emulgerade.

Gummigutta som HTML-färg
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamnGamboge
HEX#EF9B0F
RGBB (R, G, B)(239, 155, 15)
CMYKH (C, M, Y, K)(0, 35, 94, 6)
HSV (H, S, V)(38°, 94 %, 94 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)

Användning redigera

Gummigutta har använts som bindemedel i fernissor, och i pulvriserad form har det också använts som gult pigment[1], som dock är mycket obeständigt.[2] I den internationella pigmentdatabasen Colour Index har det benämningen C.I. Natural Yellow 24 (Gamboge).[2]

Gummigutta har även använts som laxativ. Det verksamma ämnet utgörs där av gambogiasyra, som har en skarp, obehaglig smak och är mycket giftigt.

Bland HTML-färgerna för bildskärmar finns en som kallas Gamboge, det engelska ordet för gummigutta. Koordinaterna för den visas i boxen till höger.[3]

Se även redigera

Källor redigera

Nordisk familjebok. Band 10, andra utgåvan (1910). Tillgänglig på Projekt Runeberg

Meyers varulexikon, Forum, 1952,

Nationalencyklopedin. Band 8 (1992).

Noter redigera

  1. ^ Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid. (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 279 
  2. ^ [a b] David Myers. ”The Color of Art Pigment Database: natural pigments NY24”. http://www.artiscreation.com/yellow.html#ny24. Läst 28 mars 2016. 
  3. ^ ”Colour lovers (innehåller fler än de 216 "webbsäkra" färgerna)”. Arkiverad från originalet den 4 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160204032444/http://www.colourlovers.com/color/EF9B0F/gamboge. Läst 27 januari 2016.