Solsparv

fågelart i familjen sparvfinkar
(Omdirigerad från Gulstrupig stensparv)

Solsparv[2] eller gulstrupig stensparv[3] (Gymnoris xanthocollis) är en fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar.[4]

Solsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSparvfinkar
Passeridae
SläkteGymnoris
ArtSolsparv
G. xanthocollis
Vetenskapligt namn
§ Gymnoris xanthocollis
Auktor(E. Burton, 1838)
Synonymer
  • Petronia xanthocollis
  • Gulstrupig stensparv

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Solsparv är med en kroppslängd på 13–14,5 centimeter en relativt liten och slank sparvfink. Huvudet är också det litet, men näbben tydligt lång, kraftig, spetsig och konformad. Fjäderdräkten är brungrå, buken ljusare och på vingarna syns två tydliga vingband. Hanen har därtill rödbruna mindre vingtäckare, mörk tygel, under häckningen svart näbb samt en gul strupe som gett arten sitt namn.[3]

Läten redigera

Fågelns läten är rätt lika gråsparvens, men den tjirpande sången är typiskt snabb och fyllig. Den lockar med ett snärtigt "tjiah".[3]

Utbredning och systematik redigera

Solsparven delas upp i två underarter:[5]

Den är en flyttfågel i nordväst och norr (Turkiet österut till Pakistan och norra Indien), medan i södra delen av utbredningsområdet flyttar en del av populationen söderut.[1] Arten har tillfälligt påträffats i Bahrain, Egypten, Israel, Jordanien och Libanon.[6]

Släktestillhörighet redigera

Tidigare inkluderades släktet Gymnoris i Petronia, men DNA-studier[7] visar dock att arterna i Gymnoris är systergrupp till sparvfinkarna i Passer, medan stensparven (Petronia petronia) står närmare snöfinkarna i Montifringilla.

Ekologi redigera

Solsparven återfinns i öppet kulligt landskap med spridda träd eller häckar, men även i byar och trädgårdar. Häckningstiden varierar: slutet av april till slutet av juli i Irak, april till juli i Afghanistan och februari till maj i Indien. Arten lägger tre till fyra ägg i sitt bo som placeras i ett hål i en vägg eller byggnad, en skreva i ett träd eller ett tidigare använt fågelbo. Den lever av frön, säd, små bär och nektar, under häckningssäsongen även insekter.[1]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågeln har tidigare kallats gulstrupig stensparv och görs så fortfarande i viss litteratur, men blev tilldelat ett nytt svenskt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 med motiveringen "dels för att bättre återspegla släktskapet, dels att de inte är särskilt bundna till steniga miljöer".[8] Namnet solsparv är "inspirerat av de solbelysta landskap den bebor och även syftande på den gula strupfläcken".[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Gymnoris xanthocollis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 374. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 213. ISBN 978-84-941892-9-6 
  7. ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
  8. ^ [a b] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 

Externa länkar redigera