Tiaratangara[2] (Tiaris olivaceus), tidigare gulstrupig gräsfink, är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3]
| Gulstrupig gräsfink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Hane på Jamaica | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Tangaror Thraupidae |
| Släkte | Tiaris |
| Art | Tiaratangara T. olivaceus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tiaris olivaceus | |
| Auktor | (Linnaeus, 1766) |
| Utbredning | |
 | |
Utseende redigera
Tiaratangaran är en mycket liten (cirka 10 cm) finkliknande fågel med konformad grå näbb. Hanen har en karakteristisk huvudteckning med gult på ögonbrynsstreck och strupe som konstrasterar starkt med svart i ansiktet och på bröstet. Resten av fjäderdräkten är olivgrå. Honan är genomgående olivfärgad, men uppvisar en skugga av hanens huvudteckning.[4]
_(10761029065).jpg)
Utbredning och systematik redigera
Tiaratangaran förekommer i Västindien och från Mexiko söderut till Venezuela. Den delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]
- Tiaris olivaceus pusillus – låglänta områden från östra Mexiko till Colombia och västra Venezuela
- Tiaris olivaceus intermedius – Cozumel och Holbox (utanför Yucatánhalvön)
- Tiaris olivaceus ravidus – Coiba (Panama)
- Tiaris olivaceus olivaceus – Kuba, Isla de la Juventud, Jamaica, Hispaniola och Caymanöarna
- Tiaris olivaceus bryanti – Puerto Rico
Arten har på senare tid också expanderat söderut in i Ecuador.[5] Tillfälligt har den påträffats i USA, i södra Texas och Florida.[6]
Släktskap redigera
Tiaratangaran placerades tidigare, liksom ett stort antal andra neotropiska finkliknande fåglar, i familjen fältsparvar (Emberizidae), men förs numera till tangarorna (Thraupidae). Arten placeras i släktet Tiaris och är typarten för släktet. Genetiska studier visar dock att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar. Övriga arter i Tiaris har därför lyfts ut till andra släkten, varvid tiaratangaran står kvar som ensam art.[7]
Levnadssätt redigera
Tiaratangara är en vanlig art som påträffas i öppna gräsmarker, betesmarker, hyggen och på vägrenar. De rör sig ofta i lösa flockar, ofta med andra arter, på jakt efter gräsfrön.[4]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen fem till 50 miljoner vuxna individer.[8]
Noter redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2020 Tiaris olivaceus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 1 januari 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ [a b] Torok, M. and K. J. Burns (2020). Yellow-faced Grassquit (Tiaris olivaceus), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.yefgra1.01
- ^ Ridgely, R. S., and P. J. Greenfield. 2001. The birds of Ecuador. Cornell University Press, Ithaca, New York.
- ^ American Ornithologists' Union. 1998. Check-list of North American birds. Seventh edition. American Ornithologists' Union, Washington, DC.
- ^ Shultz, A., and K. Burns (2013), Plumage evolution in relation to light environment in a novel clade of Neotropical tanagers, Mol. Phylogenet. Evol. 66, 112-125.
- ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör tiaratangara.
Wikispecies har information om tiaratangara.- Läten på xeno-canto.org
