Öppna huvudmenyn

Gulhuvad mohua

fågelart i Nya Zeeland

Gulhuvad mohua[2] (Mohoua ochrocephala) är en utrotningshotad tätting i den lilla familjen mohuor som enbart förekommer i Nya Zeeland.[3]

Gulhuvad mohua
Status i världen: Starkt hotad[1]
Yellowhead - New Zealand (38580339974).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMohuor
Mohouidae
SläkteMohoua
ArtGulhuvad mohua
M. ochrocephala
Vetenskapligt namn
§ Mohoua ochrocephala
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
Gulmohoua
Hitta fler artiklar om fåglar med

EkologiRedigera

Utseende och läteRedigera

Gulhuvad mohua är en 15 centimeter lång gul fågel. Hanar väger mellan 28 - 32,5 gram och honor väger mellan 23 - 29,5 gram[4]. Hanne har lysande gult huvud och undersida medan ovansidan är gulbrun. Honan och ungfågeln liknar hanen men hjässan och nacken är mer brunaktiga. Hanens sång liknar en kanariefågels.[1]

LevnadssättRedigera

Gulhuvad mohua påträffas i låglänt skog med Nothofagus fusca på flodterrasser,[5] även om den tidigare även förekom i Podocarpus-skogar[6]. Den ses ofta födosöka i ljudliga flockar högt uppe i trädtopparna. Den är huvudsakligen en insektsätare, men kan även inta frukt

Bo och häckningRedigera

Fågeln häckar i små bohål i stora och gamla träd,[7] där den oftast lägger två kullar på tre ägg[6]. Honan ruvar äggen i cirka 21 dagar och efter 6 veckor är ungarna redo att lämna boet[4].

 
Gulhuvad mohua, vithuvad mohua (M. albicilla) och pipipi (Finschia novaeseelandiae) som tillsammans numera utgör en helt egen familj, Mohouidae.

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln förekommer i Nya Zeeland, i skogar på South Island och Stewart Island.[3] Vissa inkluderar vithuvad mohua (Mohoua albicilla) som underart.[8]

FamiljetillhörighetRedigera

De tre arterna i familjen mohuor har placerats i ett antal olika familjen inom åren, alltifrån australiska familjer som marksmygar, blåsmygar och taggnäbbar till gråfåglar, visslare (fåglar), mesar, timalior och Sylviidae.[9] DNA-studier visar dock att de tillsammans med de australiska sittellorna utgör en mycket gammal utvecklingslinje som utgör en basal grupp bland kråkfåglar med släktingar, med familjer som gyllingar, vangor, vireor och törnskator.[10][11] De har därför lyfts ut till en egen familj, Mohouidae.

 
Gulhuvade mohuans bo.

Status och hotRedigera

Gulhuvad mohua har ett litet och krympande utbredningsområde och en mycket liten världspopulation, 2016 uppskattad till 5000 individer. Den har också minskat kraftigt i antal till följd av predation från råttor och hermelin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som starkt hotad (EN). Man har dock lyckats flytta ett antal fåglar till predatorfria öar, vilket fått populationen att stabilisera sig och förväntas öka med 10% i framtiden. Om detta sker kommer arten flyttas till en lägre hotkategori.[1]

NamnRedigera

Det svenska och vetenskapliga släktnamnet kommer av maoriernas Mohua, Mohuahua och Momohua för gulhuvad mohua.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Mohoua ochrocephala Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] (på en) Birds of New Zealand. Auckland University Press. sid. 455. ISBN 9781869407339 
  5. ^ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
  6. ^ [a b] Elliott, G. P. 1996. Productivity and mortality of Mohua Mohoua ochrocephala. New Zealand Journal of Zoology 23: 229-237.
  7. ^ Elliott, G. P.; Dilks, P. J.; O'Donnell, C. F. J. 1996. Nest site selection by Mohua and Yellow-crested Parakeets in beech forest in Fiordland, New Zealand. New Zealand Journal of Zoology 23: 267-278.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  9. ^ Boles, W.E. (2007), Pachycephalidae (Whistlers), in “Handbook of the Birds of the World, volume 12, Picathartes to Tits and Chickadees”, (del Hoyo, J., A. Elliott, and D. Christie, eds.), Lynx Edicions, Barcelona, pp. 375-437.
  10. ^ Aggerbeck, M., J. Fjeldså, L. Christidis, P.-H. Fabre, K.A. Jønsson (2014), Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin, Mol. Phylogenet. Evol. 70, 272-285.
  11. ^ Moyle, R.G., C.H. Oliveros, M.J. Andersen, P.A. Hosner, B.W. Benz, J.D. Manthey, S.L. Travers, R.M. Brown, and B.C. Faircloth (2016), Tectonic collision and uplift of Wallacea triggered the global songbird radiation, Nature Comm. 7, 12709.

Externa länkarRedigera