Gulbröstad timalia[2] (Schoeniparus cinereus) är en fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.[3]

Gulbröstad timalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMarktimalior
Pellorneidae
SläkteSchoeniparus
ArtGulbröstad timalia
S. cinereus
Vetenskapligt namn
§ Schoeniparus cinereus
AuktorBlyth, 1847
Synonymer
  • Alcippe cinerea
  • Pseudominla cinerea
  • Gulbröstad alkippa

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Gulbröstad timalia är en mycket liten (10-11 cm) grön och gul fågel med ett långt svartkantat gult ögonbrynsstreck. Den är gul på strupe och bröst, medan ovansidan är grön.[4]

Läten redigera

Sången är en upprepad serie med mycket ljusa och tunna toner.[5]

Utbredning och systematik redigera

Gulbröstad timalia förekommer från Nepal till nordöstra Myanmar, södra Kina (Yunnan) och norra Laos.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktes- och familjetillhörighet redigera

Länge placerades arterna i Schoeniparus, Lioparus, Fulvetta och Alcippe i ett och samma släkte, Alcippe, men flera genetiska studier[6][7][8] Senare genetiska studier[9] visar att de är långt ifrån varandras närmaste släktingar och förs nu istället vanligen till tre olika familjer: Schoeniparus i marktimaliorna, Fulvetta och Lioparus i sylviorna, och Alcippe i fnittertrastarna eller i den egna familjen Alcippeidae.

Levnadssätt redigera

Fågeln hittas i städsegrön lövskog, ofta intill gläntor, stigar, vattendrag och andra mer öppna ytor. Födan består antagligen av ryggradslösa djur som den födosöker efter i den täta undervegetationen. Fågeln häckar mellan april och juli, men mest i maj–juni, i Indien och Myanmar. Utanför häckbningstid ses den i grupper om fem till tio fåglar. Arten är stannfågel.[5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sparsamt till lokalt frekvent förekommande.[10]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Schoeniparus cinereus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2019). Yellow-throated Fulvetta (Schoeniparus cinereus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59540 28 maj 2019).
  6. ^ Pasquet, E., E. Bourdon, M.V. Kalyakin, and A. Cibois (2006), The fulvettas (Alcippe, Timaliidae, Aves): a polyphyletic group, Zool. Scripta 35, 559-566.
  7. ^ Collar, N.J. (2006), A partial revision of the Asian babblers (Timaliidae), Forktail 22, 85-112.
  8. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  9. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera