Gruppen Identitet och demokrati

partigrupp i Europaparlamentet
Denna artikel behandlar den nuvarande partigruppen och alla dess föregångare.
Europeiska flaggan Partigrupper i Europaparlamentet
Gruppen Identitet och demokrati
Förkortning ID
Gruppledare Marco Zanni
Antal mandat
59 / 705
Grundat 2 juli 2019 i nuvarande form
Politisk ideologi Nationalism
Anti-invandring
Euroskepticism
Europeiskt parti Identitet och demokrati
Webbplats idgroup.eu

Gruppen Identitet och demokrati (ID-gruppen) är en partigrupp i Europaparlamentet bestående av 59 ledamöter från nationalistiska och euroskeptiska partier, som är kritiska till invandring och europeisk integration. Gruppen utgörs till största delen av Identitet och demokrati (ID) och är den näst minsta partigruppen i Europaparlamentet sedan valet 2019.

I gruppen ingår bland annat ledamöterna från belgiska Vlaams Belang, danska Dansk Folkeparti, franska Nationell samling, italienska Lega Nord, tyska Alternativ för Tyskland och österrikiska Frihetspartiet. Gruppledare är Marco Zanni.

Historia redigera

Gruppnamn Period
Gruppen Europeiska högern 24 juli 1984–24 juli 1989
Europeiska högerns tekniska grupp 25 juli 1989–18 juli 1994
Gruppen Identitet, tradition och suveränitet 15 januari 2007–14 november 2007
Gruppen Nationernas och friheternas Europa 16 juni 2015–1 juli 2019
Gruppen Identitet och demokrati 2 juli 2019–

Efter valet 1984 lyckades franska Front National för första gången bilda en partigrupp, ”Gruppen Europeiska högern”. Utöver Front National ingick även grekiska Nationella politiska unionen och italienska Movimento Sociale Italiano. Efter valet 1989 ombildades gruppen till ”Europeiska högerns tekniska grupp”, som fortfarande innefattade ledamöterna från Front National, men nu med belgiska Vlaams Blok och västtyska Republikanerna. Med nya krav för partigrupper lyckades gruppen inte överleva efter valet 1994 och under över två decennier tillhörde Front Nationals ledamöter och deras samarbetspartners de grupplösa i Europaparlamentet.

ITS-gruppen redigera

Efter Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 2007 skapades nya förutsättningar för Front Nationals ledamöter att bilda en partigrupp med andra högerpopulistiska och euroskeptiska parlamentariker. Med hjälp av ledamöter från Storrumänska partiet kunde Front National tillsammans med bland annat belgiska Vlaams Belang och österrikiska Frihetspartiet bilda ”Gruppen Identitet, tradition och suveränitet” (ITS-gruppen) den 15 januari 2007. Front Nationals partiledare Jean-Marie Le Pen, som själv satt i Europaparlamentet, var en av de drivande bakom bildandet av den nya gruppen.

Som mest bestod ITS-gruppen av 23 ledamöter med Bruno Gollnisch som gruppledare. ITS-gruppen antog ett politiskt program med inslag av bland annat starkt motstånd till invandring och ett turkiskt medlemskap i unionen.[1] Dess egna ledamöter betonade att gruppen var en lös sammanslutning utan en sammanhållen politisk agenda.[2] Trots detta hade gruppen svårigheter att hålla ihop. Den italienska politikern Alessandra Mussolini, barnbarn till den fascistiske diktatorn Benito Mussolini, uttalade sig rasistiskt och nedvärderande mot sina rumänska kollegor i gruppen. Detta fick Storrumänska partiet att lämna gruppen den 8 november 2007. Därmed uppfyllde ITS-gruppen inte längre kraven för att få vara en partigrupp. Den formella upplösningen förklarades av Europaparlamentets talman den 14 november 2007.

Le Pen uttryckte sin vilja att bilda en ny partigrupp efter valet 2009, men de högerextrema ledamöterna förmådde inte att nå upp till kraven för att få bilda en grupp efter valet.[3][4]

Valet 2014 och bildandet av ENF-gruppen redigera

 
Marine Le Pen och Jean-Marie Le Pen i Europaparlamentet under 2013.

I valet 2014 gick högerpopulistiska och euroskeptiska partier kraftigt framåt, vilket skapade nya förutsättningar för Front National och dess samarbetspartners att bilda en partigrupp. Efter valet hade dock Front National svårigheter i att uppfylla kravet om ledamöter från minst sju olika medlemsstater.[5] Det dröjde därför till den 16 juni 2015 innan en ny grupp, ”Gruppen Nationernas och friheternas Europa” (ENF-gruppen), bildades.[6] Förutsättningarna hade förändrats i mitten av 2015 när en ledamot från United Kingdom Independence Party (UKIP) samt en ledamot från polska Nya högerns kongressparti visade sig villiga att ansluta sig till den nya gruppen.[7] Vid sitt bildande valde gruppen Marine Le Pen och Marcel de Graaff till gruppledare.[8]

ENF-gruppen liknade i stor utsträckning sammansättningen för ITS-gruppen, men till skillnad från ITS-gruppen ingick inga bulgariska eller rumänska ledamöter i gruppen från början. Däremot ingick ledamöter från Italien och Nederländerna. En rumänsk ledamot anslöt sig i juli 2015. I april 2016 anslöt sig även Marcus Pretzell från Alternativ för Tyskland sedan partiets ledamöter hade blivit uteslutna ur Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR-gruppen).

Efter det franska parlamentsvalet 2017 lämnade Marine Le Pen sitt mandat i Europaparlamentet för att uppta sitt mandat i den franska nationalförsamlingen. Nicolas Bay valdes den 12 september 2017 till ny gruppledare tillsammans med Marcel de Graaff.[9]

Valet 2019 och bildandet av ID-gruppen redigera

 
Marco Zanni är gruppledare sedan den 2 juni 2019.

Inför valet 2019 hade flera av ledarna för de högerpopulistiska och euroskeptiska partierna i ENF-gruppen som ambition att bredda gruppen så att den efter valet skulle bli större och få mer inflytande i parlamentet. Även partier från andra partigrupper, däribland Dansk Folkeparti och Sannfinländarna från ECR-gruppen, bjöds in till att delta i samarbetet.

Valet 2019 var i stora drag en framgång för partierna, även om framgångarna inte blev så stora som vissa hade förutspått. I Frankrike stod Nationell samling, det ombildade Front National, kvar på i stort sett samma antal mandat. Nederländska Frihetspartiet förlorade samtliga av sina mandat och även österrikiska Frihetspartiet backade. Däremot vann tyska Alternativ för Tyskland och spanska Vox framgång. Vox valde dock att ansluta sig till ECR-gruppen. Allra framgångsrikast var dock italienska Lega Nord som ökade från 6 till 28 mandat, och som därmed blev det största partiet i den nybildade ID-gruppen och ett av de största nationella partierna i hela parlamentet.

Marco Zanni valdes till gruppledare för ID-gruppen den 12 juni 2019.[10] I april 2022 lämnade Sannfinländarna ID-gruppen för att istället ansluta sig till ECR-gruppen.[11]

Parlamentariskt arbete redigera

ID-gruppen för samman högerpopulistiska och starkt euroskeptiska ledamöter av Europaparlamentet. Gruppen är starkt kritisk både till invandring och europeisk integration. Ledamöterna anser att överstatligheten inom unionen är ett hot mot den nationella suveräniteten och vill återgå till ett nationernas Europa där beslut inte kan fattas mot en enskild medlemsstats vilja. Gruppen är associerad med Identitet och demokrati (ID).

Sammansättning redigera

Val Historisk mandatfördelning Nuvarande mandatfördelning
1979
0 av 410
 
   Ledamöter tillhörande partigruppen
1984
16 av 434
1989
17 av 518
1994
0 av 567
1999
0 av 626
2004
0 av 732
2007
23 av 785
2009
0 av 736
2014
36 av 751
2019
73 av 751

ID-gruppen består av 59 ledamöter från 8 medlemsstater. Gruppen är den näst minsta i Europaparlamentet.[12] Ledamöter från en och samma medlemsstat bildar en nationell delegation.

Gruppen leds av ett presidium bestående av gruppledaren, två vice gruppledare, fem ordinarie ledamöter och en kassör. Presidiet ansvarar för gruppens dagliga verksamhet.

Parlamentsledamöter redigera

Medlemsstat Nationellt parti Europeiskt parti Mandat
  Belgien Vlaams Belang ID 3
  Danmark Dansk Folkeparti 1
  Estland Estlands konservativa folkparti ID 1
  Frankrike Nationell samling ID 18
  Italien Lega Nord ID 23
  Tjeckien Frihet och direktdemokrati ID 1
  Tyskland Alternativ för Tyskland 9
  Österrike Frihetspartiet ID 3

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ ”Far-right group formed in European Parliament” (på engelska). EUobserver. 9 januari 2007. https://euobserver.com/news/23223. Läst 15 november 2022. 
  2. ^ ”Plans for European far-right group intensify” (på engelska). EUobserver. 8 januari 2007. https://euobserver.com/eu-political/23196. Läst 15 november 2022. 
  3. ^ ”French far-right hopes to rebuild EU Parliament group” (på engelska). EurActiv.com. 17 mars 2009. https://www.euractiv.com/section/eu-priorities-2020/news/french-far-right-hopes-to-rebuild-eu-parliament-group/. Läst 15 november 2022. 
  4. ^ ”Far right make gains in 10 member states” (på engelska). EUobserver. 8 juni 2013. https://euobserver.com/news/28263. Läst 15 november 2022. 
  5. ^ ”Le Pen fails to form EU political group” (på engelska). Financial Times. 24 juni 2014. https://www.ft.com/content/24800b38-fbb4-11e3-ad9b-00144feab7de#axzz3frendNUL. Läst 15 november 2022. 
  6. ^ ”Le Pen's new EU Parliament group to scoop €17.5 million of public money” (på engelska). EurActiv.com. 16 juni 2015. https://www.euractiv.com/section/elections/news/le-pen-s-new-eu-parliament-group-to-scoop-17-5-million-of-public-money/. Läst 15 november 2022. 
  7. ^ ”Marine Le Pen forms far-Right group in European Parliament” (på engelska). The Daily Telegraph. 16 juni 2015. https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/france/11678565/Marine-Le-Pen-forms-far-Right-group-in-European-Parliament.html. Läst 15 november 2022. 
  8. ^ ”Le Pen becomes group leader in EU parliament” (på engelska). EUobserver. 16 juni 2015. https://euobserver.com/eu-political/129140. Läst 15 november 2022. 
  9. ^ ”Nicolas Bay to take over EP far-right group from Le Pen” (på engelska). EUobserver. 12 september 2017. https://euobserver.com/tickers/138975. Läst 15 november 2022. 
  10. ^ ”Salvini alliance to be named Identity and Democracy” (på engelska). Politico. 12 juni 2019. https://www.politico.eu/article/matteo-salvini-european-parliament-alliance-to-be-named-identity-and-democracy/. Läst 15 november 2022. 
  11. ^ ”Sannfinländarna byter partigrupp i EU: ”Möjliggör nordiskt samarbete””. Altinget. 5 april 2023. https://www.altinget.se/artikel/sannfinlandarna-byter-partigrupp-i-eu-mojliggor-nordiskt-samarbete. Läst 7 april 2023. 
  12. ^ ”Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land”. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search/table. Läst 15 november 2022. 

Externa länkar redigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.