Grjazev-Sjipunov GSj-23
Grjazev-Sjipunov GSj-23 (ryska: Грязев-Шипунов ГШ-23) är en automatkanon utvecklad i Sovjetunionen på 1960-talet för att ersätta Nudelman-Richter NR-23. En ovanlig egenskap är att den fungerar enligt Gasts princip; När ett av kanonens två eldrör avfyras så laddas det andra om av rekylkraften. En princip som möjliggör hög eldhastighet i ett lätt vapen.
Grjazev-Sjipunov GSj-23 | |
En GSj-23L under buken på en MiG-23 | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Automatkanon |
Ursprungsland | Sovjetunionen |
Tjänstehistoria | |
Brukstid | 1965 – |
Era | Kalla kriget |
Produktionshistoria | |
Designer | Vasilij P. Grjazev och Arkadij G. Sjipunov |
Varianter | GSj-23, GSj-23L |
Specifikationer | |
Kaliber | 23 x 115 mm |
Piplängd | 1000 mm |
Magasin | Bandmatad |
Låsmekanism | Gasts princip |
Längd | 1387 mm (GSh-23) 1537 mm (GSh-23L) |
Vikt | 50,5 kg (GSh-23) 52 kg (GSh-23L) |
Eldhastighet | 3000 – 3400 skott/min |
Utgångshastighet | 720 m/s |
GSj-23 introducerades i form av kanonkapseln UPK-23 (Universalnyj pusjetjnyj kontejner = universell kanonkapsel) med 250 patroner på MiG-21PFM Fishbed-F. MiG-21M Fishbed-J och MiG-23 fick senare samma kanon som fast beväpning i en gondol med beteckningen GP-9. Även bombflygplan som Tu-22M och transportflygplan som Il-76 fick dubbla GSj-23 (totalt fyra eldrör) som självförsvarsvapen i ett rörligt aktertorn.
Varianter
redigera- GSj-23 – Ursprunglig modell.
- GSj-23L – GSj-23 med mynningsbroms.
Bilder
redigeraKällor
redigera- GSh-23L 23mm twin-barrel cannon Thomas Heinz