Gregorius Borastus (egentligen Greger Larsson), svensk historieskrivare, var enligt egen uppgift född i Norrköping1580-talet. Enligt en polsk källa död 1654.

Gregorius Borastus
Född
Norrköping, Sverige
Död
Medborgare iSverige
SysselsättningHistoriker
SläktingarJohan von Ridderhusen (syskon)
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Han medföljde Sigismund vid dennes återresa till Polen, förmodligen 1594, och studerade först i en polsk jesuitskola, sedan i Rom, där han blev teologie doktor, och i Paris, där han förvärvade juris doktorsgrad. Efter att förgäves ha sökt sin utkomst i hemlandet, trädde han i Sigismunds tjänst i Polen och nämns 1617 som sekreterare i dennes kansli. Senare omtalas han som hovkaplan och canonicus av Krakow och Ermeland, 1632 lär han av Sigismund ha bekräftats i sin värdighet som dennes svenske kansler, och som kunglig sekreterare tjänade han även Vladislav IV och Johan II Kasimir.

Borastus var Arnold Johan Messenius behjälplig, när denne i Polen sökte och lyckades återfå sin fars till kung Vladislav av änkan överlämnade manuskript till "Scondia illustrata". Han utvecklade i Polen en livlig litterär verksamhet. Redan 1611 hade han utgivit en latinsk panegyrik över Sigismund. Johan Skyttes bekanta tal inför kung Jakob av England bemötte han i den hatfulla skriften "Calumniæ orationis maledicæ.....detectæ", och 1628 lät han trycka en skarp Censura över ett av holländaren Daniel Krusius till Gustav II Adolfs ära i Danzig hållet och i tryck utgivet tal.

Om svensk historieskrivning har han bl.a. gjort sig förtjänt genom att från en värdshusvärd i Vilnius lösa ut Erik XIV:s "Diarium" för 1567, som Gustaf Eriksson pantsatt. Diariet kom sedan jämte Borastus egna historiska arbeten i Johan Kasimirs ägo och räddades 1673 i en kryddbod i Paris av Åke Rålamb undan förstörelsen. Samtidigt torde vidlyftiga fragment av Borastus handskrivna svenska krönika, Utrikes göthers krönika och Svenska och inländska göthers krönika, ha kommit i svensk ägo. Den förvaras numera i Kungliga biblioteket och är beskriven av Wieselgren i Historisk tidskrift 1882, där dess lediga stil prisas och författarens varma patriotiska intresse.

Källor redigera

Vidare läsning redigera