Öppna huvudmenyn

Granville Leveson-Gower, 2:e earl Granville

brittisk politiker
(Omdirigerad från Granville George Leveson-Gower, 2:e earl Granville)

Granville George Leveson-Gower, 2:e earl Granville, född den 11 maj 1815, död den 31 maj 1891, var en brittisk politiker. Son till Granville Leveson-Gower, 1:e earl Granville och lady Harriet Elizabeth Cavendish, dotter till William Cavendish, 5:e hertig av Devonshire .

Granville Leveson-Gower, 2:e earl Granville
Second Earl Granville.jpg
Född11 maj 1815[1][2][3]
London
Död31 mars 1891[1][2][3]
London
NationalitetFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Alma materChrist Church College och Eton College Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker
BefattningSecretary of State for Foreign Affairs
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 12:e parlament (1837–1837)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 13:e parlament (1837–1840)
Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament (1841–1846)
Förenade kungarikets utrikes- och samväldesminister (1851–1852)
Kronrådets lordpresident (1852–1854)
Politiskt partiLiberal Party
BarnGranville Leveson-Gower, 3:e earl Granville (f. 1872)
William Leveson-Gower, 4:e earl Granville (f. 1880)
FöräldrarGranville Leveson-Gower, 1:e earl Granville
Harriet Leveson-Gower, Countess Granville
UtmärkelserFellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Granville invaldes redan 1836, efter studier i Eton och Oxford i underhuset, och vann snart en uppmärksammad ställning inom whigpartiet, genom parlamentarisk skicklighet och takt kombinerad med fördelaktiga släktrelationer. År 1846 efterträdde Granville sin far i överhuset.

Granville en kort tid 1840-41 som understatssekreterare i utrikesdepartementet medlem av Melbournes regering. År 1848 inträdde han i Russells regering som vicepresident i handelsdepartementet och befordrades 1851 till brittisk utrikesminister med plats i kabinettet.

I Aberdeens och Palmerstons regeringar tog han som president of the council en viktig del i behandlingen av undervisningsfrågor. Från och med 1855 var han det liberala partiets ledare i överhuset och skötte med takt och skicklighet denna svåra uppgifte ända fram till 1886, med ett kort avbrott 1865-67.

I Gladstones första ministär var han 1868-70 kolonialminister och 1870-74 utrikesminister. Även i Gladstones andra minister 1880-85 fick hans utrikesministerposten. I Gladstones tredje ministär kom dock Lord Rosebery att överta hans post i utrikesdepartementet och i stället blev han åter kolonialminister.

Granvilles försiktiga politik och mjuka diplomatiska metoder kunde inte med tillräcklig styrka hävda Storbritanniens intressen under den nya imperialistiska epok, som bröt in med Bismarck. Han säkra diplomatiska takt och konsilianta sinnelag var dock en stor tillgång för det liberala partiet i brittisk inrikespolitik både i kabinettet och överhuset.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Granville-George-Leveson-Gower-2nd-Earl-Granvilletopic/Britannica-Online, omnämnd som: Granville George Leveson-Gower, 2nd Earl Granville, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ [a b] The Peerage, The Peerage person ID: p1032.htm#i10313, omnämnd som: Granville George Leveson-Gower, 2nd Earl Granville, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Hansard 1803–2005