Gracilinanus agilis
Gracilinanus agilis[2][3][4] är en pungdjursart som först beskrevs av Hermann Burmeister 1854. Den ingår i släktet Gracilinanus och familjen pungråttor.[5][6] Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]
| Gracilinanus agilis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Pungråttor Didelphimorphia |
| Familj | Pungråttor Didelphidae |
| Släkte | Gracilinanus |
| Art | G. agilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gracilinanus agilis | |
| Auktor | (Burmeister, 1854) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten blir med svans ungefär 21 cm lång, svanslängden är cirka 12 cm och vikten varierar mellan 13 och 21 g. Gracilinanus agilis tillhör pungdjuren men honor saknar pung (marsupium). Pälsen har på ovansidan en rödbrun till gråbrun färg och undersidan är täckt av ljusgrå till vit päls. Allmänt liknar arten Gracilinanus microtarsus men den har smalare mörka ögonringar. Dessutom är öronen och svansen hos Gracilinanus agilis mindre jämförd med bålen. Som hos nära släktingar förekommer långa tår och en gripsvans för att klättra i växtligheten.[7]
Pungdjuret förekommer i den neotropiska djurgeografiska regionen av Sydamerika, från östra Peru och östra Bolivia till östra Paraguay och sydöstra Brasilien. Habitatet utgörs av skogar där arten vistas i undervegetationen.[1]
Individerna är aktiva på natten och klättrar främst i träd och buskar. När honan inte är brunstig lever varje exemplar ensam. Gracilinanus agilis håller ingen vinterdvala men vid kalla temperaturer intar den ofta ett stelt tillstånd (torpor). Födan utgörs av insekter och frukter.[7]
Fortplantningen är särskilt stressig för hannarna och många exemplar av hankön dör efter den första parningen. Honor kan föda upp till 12 ungar per dräktighet. De suger sig sedan fast vid en spene. Allmänt antas att fortplantningssättet är lika som hos andra släktmedlemmar. De flesta honor lever bara 1,5 år och vanligen har hannar ett ännu kortare liv. I fångenskap kan arten leva 6 år.[7]
Källor redigera
- ^ [a b c] Carmignotto, A.P., Solari, S., de la Sancha, N. & Costa, L. 2011 Gracilinanus agilis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 27 september 2013.
- ^ Wilson, Don E. och DeeAnn M. Reeder (red.), (1992). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, andra utgåvan, tredje tryckningen
- ^ (1998) , website Gracilinanus agilis, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., och DeeAnn M. Reeder (red.), (2005). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, tredje utgåvan, volym 1 och 2
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, Storbritannien. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (intendent), 26 april 2011
- ^ [a b c] Leila Siciliano Martina (13 april 2013). ”Gracilinanus agilis” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Gracilinanus_agilis/. Läst 24 februari 2017.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Gracilinanus agilis.
Wikispecies har information om Gracilinanus agilis.
