Anolis carolinensis[6] är en ödleart som beskrevs av Voigt 1832. Anolis carolinensis ingår i släktet anolisar, och familjen Polychrotidae.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Det svenska trivialnamnet grön anolisödla förekommer för arten.

Anolis carolinensis
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljPolychrotidae
SläkteAnolisar
Anolis
ArtAnolis carolinensis
Vetenskapligt namn
§ Anolis carolinensis
AuktorVoigt 1832
Synonymer
Anolis principalis Gray 1845[2]
Dactyloa (ctenocercus) carolinensis Fitzinger 1843[3]
Anolis bullaris Daudin 1802[4]
Lacerta principalis Linnaeus 1758[5]
Hitta fler artiklar om djur med

Arten når en kroppslängd upp till 20 cm. Den kan i viss mån skifta kroppsfärg under kortare tider. Hannar kännetecknas av ett rödaktigt säckformigt organ vid strupen. Individerna jagar olika insekter. Ungdjur blir könsmogna efter 8 till 12 månader när de är cirka 12 cm långa. Vissa exemplar lever 8 år.[9]

Ödlans utbredningsområde ligger främst i sydvästra USA från North Carolina till Florida och västerut till västra Texas. En avskild population lever i nordvästra Mexiko i delstaten Tamaulipas. Anolis carolinensis introducerades i Japan, i Spanien och på flera öar.[1]

Djuret kan anpassa sig till olika habitat med träd och buskar. Arten hittas bland annat i skogar, i buskskogar, i träskmarker och i stadsparker. Den klättrar på stammar, på grenar och kvistar, på gröna växtdelar samt på staket och murar. Individerna vilar gömd under lövskiktet eller under andra växtdelar. De uppsöker inga jordhålor. Äggen täcks med fuktig jord eller med löv eller de göms på annat sätt. I USA finns uppskattningsvis 100 000 till 1 000 000 vuxna exemplar.[1]

Underarter redigera

Arten delas in i följande underarter:[7]

  • A. c. carolinensis
  • A. c. seminolus

Bildgalleri redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2007 Anolis carolinensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Gray, J. E. (1845) Catalogue of the specimens of lizards in the collection of the British Museum., Trustees of die British Museum/Edward Newman, London: xxvii + 289 pp.
  3. ^ Fitzinger, L. (1843) Systema Reptilium, fasciculus primus, Amblyglossae., Braumüller et Seidel, Wien: 106 pp.
  4. ^ Daudin (1802) Histoire Naturelle, Générale et Particulière des Reptiles, Vol. 4., F. Dufart, Paris.
  5. ^ Linnaeus, C. (1758) Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata., Laurentii Salvii, Holmiæ. 10th Edition: 824 pp.
  6. ^ Voigt (1832) , In Cuvier`s Thierreich,Vol.2: 71
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/anolis+carolinensis/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Anolis carolinensis
  9. ^ Kölle, Petra (2015). ”Rotkehlanolis” (på tyska). Echsen und Schlangen: Heimtier und Patient. Stuttgart: Georg Thieme Verlag. sid. 26 

Externa länkar redigera