Argogorytes mystaceus[1][2] är en stekelart som först beskrevs av Carl von Linné 1761.[1] Argogorytes mystaceus ingår i släktet Argogorytes, och familjen Crabronidae.[1][2]
| Argogorytes mystaceus | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Familj | Crabronidae |
| Släkte | Argogorytes |
| Art | Argogorytes mystaceus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Argogorytes mystaceus | |
| Auktor | (Linnaeus, 1761) |
| Synonymer | |
|
Synonymer enligt Catalogue of Life:[1]
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Underarter redigera
Catalogue of Life listar endast A. m. grandis (Gussakovskij, 1932) samt dess synonym Gorytes grandis (Gussakovskij, 1932) som underart till Argogorytes mystaceus.[1]
Förekomst redigera
Argogorytes mystaceus förekommer i centrala Europa, på Brittiska öarna och i Skandinavien.[2][3]
Mimikry redigera
Flugblomster (Ophrys insectifera) är ett exempel på Pouyannes mimikry. De har en specialiserad blomma, med formen och doften hos en insektshona med syftet att lura insektshanar att para sig och därmed pollinera blommorna.[4] Flugblomster lockar till sig grävstekelhanar av släktena Gorytes och Argogorytes, bland annat just Argogorytes mystaceus.[5][6]
Bildgalleri redigera
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (11 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/15557422. Läst 26 maj 2014.
- ^ [a b c] Argogorytes mystaceus. Dyntaxa. Läst 2014-10-15.
- ^ Argogorytes mystaceus. Encyclopedia of Life. Läst: 2014-10-15.
- ^ van der Pijl och Dodson 1966, s. 129-141.
- ^ Hjorth 2003, s. 381-382.
- ^ Nilsson 1987, s. 204.
- Leendert van der Pijl, Calaway H. Dodson (1966). Orchid Flowers: Their Pollination and Evolution (Kapitel 11, Mimicry and Deception). University of Miami Press, Coral Gables. sid. 129–141. ISBN 0-87024-069-2. OCLC 310489511
- Ingemar Hjorth (2003). Ekologi – för miljöns skull. Liber förlag AB, Stockholm. ISBN 91-47-05104-3
- Sven Nilsson (1987). Orkidéer - Europas vildväxande arter. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-15422-1