Gloria (symbol)

ljus som omger en helig person

Gloria (nimbus)[1] är i konsten en markering av personers helighet[2], ofta i form av en skiva eller strålglans som symboliserar gudomligt ljus. I kristen konst har glorian vanligen formen av en gyllene rund skiva bakom den avbildades huvud. Glorian har sina rötter i persisk ikonografi av solguden Mithra.

Mosaik från 600-talet som visar Jesus Kristus med korsgloria.

En variant på glorian är en aureola, som omger hela gestalten. Inom kyrkokonsten används aureola främst vid framställningar av Kristus, Treenigheten eller jungfru Maria.[3]

KorsgloriaRedigera

Kristi gloria skiljer sig från andras genom tre markerade radier. Den brukar kallas korsgloria men är egentligen en treenighetssymbol.[4]

Medeltida konstRedigera

I medeltida konst är mandorlor, som omger hela personen i en gyllene strålkrans vanlig. Inom ortodoxa kyrkan har mandorlor fortsatt vara vanliga in i modern tid.

RenässansenRedigera

Under renässansen uppkom bruket att avbilda glorian som en svävande ring över huvudet (helgongloria).

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ http://www.ne.se/gloria/183353 - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 20oct 2013
  2. ^ Svenska Akademiens ordbok: Gloria
  3. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
  4. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 23 december 2011. https://web.archive.org/web/20111223120343/http://www.catholicbiblical.ca/wp-content/uploads/Early-Christian-symbols.pdf. Läst 11 april 2021.