Glanssmalbi
Glanssmalbi (Lasioglossum lucidulum) är en biart som först beskrevs av Schenck 1861.[6][3] Arten ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[3][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]
| Glanssmalbi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Sårbar[4] Status i Finland: Livskraftig[5] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Hemihalictus[2] |
| Art | Glanssmalbi Lasioglossum lucidulum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum lucidulum | |
| Auktor | (Schenck, 1861) |
| Synonymer | |
|
Hylaeus lucidulus Schenck, 1861[3] Hylaeus tenellus Schenck, 1861[2] Halictus gracilis Morawitz, 1865[2] Halictus unguinosus Pérez, 1903[2] Halictus chotanensis Strand, 1909[2] Lasioglossum (Dialictus) lucidulum (Schenck, 1861)[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Ett mörkt bi med svagt upphöjd panna och munsköld[a]. Antennerna är mörka men kan vara svagt gula på delar av undersidan. Honan har svaga, vita hårband på sidorna av tergit 2 och 3[b], medan hanen har spetsen på munskölden, överläppen[a] och käkarna helt eller delvis gula. Även bakersta benparet hos hanen kan ha gula markeringar på skenben och fot. Arten är helt liten, honan blir 4 till 5 mm lång, hanen 4 mm.[4]
Ekologi redigera
Glanssmalbiet är polylektiskt, det besöker blommande växter från många olika växtfamiljer som exempelvis fingerörter från familjen rosväxter, sandvita från korsblommiga växter, vildmorot från flockblommiga växter samt röllika, gråfibbla och rödklint från korgblommiga växter.[4][1] det är aktivt från slutet av april eller tidigt i maj till slutet av september. Hanarna börjar dock uppträda först i mitten av juli.[1] Arten förekommer i habitat med sandblandad jord som dyner, gräsmarker, sand-, grus- och lertag, ruderatmark och skogsbryn.[1] Den kan påträffas i både jordbruksområden och samhällen.[4]
Arten är solitär, honan bygger ensam larvboet i sandblandad jord och svarar själv för avkommans skötsel, men det är inte ovanligt att flera honor bygger sina bon tillsammans i små kolonier.[4]
Snyltbin som lägger sitt ägg i boet och äter upp värdägget eller dödar -larven, är svartblodbi (Sphecodes niger) och Nomada sheppardana.[1]
Utbredning redigera
Arten förekommer i Europa, Nordafrika och Centralasien från Marocko till Mongoliet i söder och öster, och till 65°N i Finland i norr.[8] I Europa förekommer den från Spanien i sydväst till Grekland i sydöst och vidare norrut enligt ovan.[1]
I Sverige förekommer arten endast i en skånsk lokal, ett nedlagt, kustnära sandtag i Trelleborgs kommun (funnet 2004). Lokalen är emellertid individrik, och ingen nämnvärd populationsförändring verkar ha skett. På grund av artens obetydlighet (den är mycket liten) utesluter inte Artdatabanken att den kan finnas, oupptäckt, på ett fåtal andra lokaler.[9]
Arten är betydligt vanligare i Finland, där den finns i östra delarna av landet från sydkusten till Norra Savolax, med enstaka fynd upp till Kajanaland.[5]
Status redigera
IUCN betraktar arten som vanlig och ohotad globalt, och klassificerar den som livskraftig ("LC").[1]
Enligt den svenska rödlistan är arten rödlistad som sårbar ("VU") i Sverige. Främsta orsakerna är dess fragmenterade utbredning (endast en säker lokal) och dess få lokaler.[9].
Glanssmalbiet är klassificerat som livskraftigt ("LC") i Finland.[5]
Kommentarer redigera
- ^ [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b c d e f g] Pauly, A. & Michez, D. 2014 Lasioglossum lucidulum . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b c d e f] ”Lasioglossum lucidulum Schenk, 1861” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+lucidulum&flags=subgenus:. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b c] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum lucidulum (Schenck, 1861) | glanssmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/106769/details?lang=sv. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b c d e] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Glanssmalbi Lasioglossum lucidulum”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/106769. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b c] Juho Paukkunen (2019). ”Glanssmalbi – Lasioglossum lucidulum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204360. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b] ”Lasioglossum lucidulum (Schenck, 1861)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758745#null. Läst 12 december 2022.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+lucidulum/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ A. Pauly. ”Lasioglossum lucidulum (Schenck 1861)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=405. Läst 12 december 2022.
- ^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Glanssmalbi Lasioglossum lucidulum”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-lucidulum-106769. Läst 12 december 2022.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Lasioglossum lucidulum.
