Öppna huvudmenyn

Gerbilliscus är ett släkte i underfamiljen ökenråttor med cirka tio arter som förekommer i Afrika. Gerbilliscus räknades tidigare som undersläkte till släktet Tatera[1] men listas i nyare taxonomiska avhandlingar som självständigt släkte.[2][3]

Gerbilliscus
Gerbilliscus kempi SierraLeone.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljÖkenråttor
Gerbillinae
SläkteGerbilliscus
Vetenskapligt namn
§ Gerbilliscus
AuktorThomas, 1897
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

Arter och utbredningRedigera

Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av 11 arter som är fördelade på två undersläkten.[2][3]

IUCN listar ytterligare en art, Gerbilliscus gambiana. Populationen räknas av Wilson & Reeder till Gerbilliscus kempi.[3]

UtseendeRedigera

Arterna liknar andra ökenråttor i utseende. De når en kroppslängd (huvud och bål) av 9 till 20 cm och en svanslängd av 12 till 25 cm. Vikten varierar mellan 30 och 227 gram. Den mjuka pälsen har på ovansidan en gulbrun, gråbrun eller svartbrun färg. Buken och fötterna är vitaktiga. Många arter har vid svansens slut en tofs av långa hår. Bakfötterna är på undersidan inte täckta av hår.[1]

EkologiRedigera

Habitatet utgörs av torra savanner, sandytor, öppna skogar och jordbruksmark eller trädgårdar. Individerna är främst aktiva på natten. De går allmänt på fyra fötter med kan göra 1,5 meter höga hopp. Gerbilliscus gräver enkla jordhålor för korta vistelser och mera komplexa tunnelsystem där de stannar längre tider. Födan utgörs av gröna växtdelar samt av rötter, frön och några insekter.[1]

Fortplantningssättet är inte helt utrett. Honor kan para sig under regntiden eller hela året. Dräktigheten varar 22 till 30 dagar beroende på art och per kull föds upp till 13 ungar.[1]

IUCN listar alla arter som livskraftiga (LC).[3]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Large Naked-soled Gerbils” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1449/50. ISBN 0-8018-5789-9 
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). Gerbilliscus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d] GerbilliscusIUCN:s rödlista, läst 20 oktober 2013.