Geosmin är ett samlingsnamn för luktrika organiska ämnen som produceras av streptomyces- och nanocystis-bakterier, gram-positiva bakterier bland aktinobakterierna.[1] Geosmin ger jorden den typiska lukt som förknippas med grävning och doften av regn.

Geosmin
Geosmin
Systematiskt namn(4S,4aS,8aR)-4,8a-dimetyl-1,2,3,4,5,6,7,-oktahydronaftalen-4a-ol
Övriga namn4,8a-dimethyl-dekahydronaftalen-4a-ol; oktahydro-4,8a-dimetyl-4a(2H)-naftalenol
Kemisk formelC12H22O
Molmassa182,31 g/mol
CAS-nummer19700-21-1
SMILESO[C@]12[C@H](CCC[C@]2(CCCC1)C)C
Egenskaper
Kokpunkt270-271 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Geosmin har en doft som människans luktsinne är särskilt känsligt för och som uppstår vid biologiskt sönderfall. En enda droppe geosmin i en vanlig simbassäng räcker för att en människa ska känna lukten av den,[2] eller för att uttrycka sig mer noga: Det räcker med 0,7 ppb.[3]

Den jordaktiga doften hos rödbetor orsakas av geosmin, som också är en starkt bidragande faktor till den doft som uppstår när det regnar på uttorkad jord.[3]

Kemiskt sett är geosmin en bicyklisk alkohol med den kemiska summaformeln C12H22O och ett derivat av dekalin. Namnet kommer från grekiskans γεω- "jord" och ὀσμή "lukt".

Referenser redigera

  • I. J. Bear, R. G. Thomas (1964). ”Nature of argillaceous odour” (på engelska). Nature 201 (4923): sid. 993–995. doi:10.1038/201993a0. 
  • I. J. Bear, R. G. Thomas (1965). ”Petrichor and plant growth” (på engelska). Nature 207 (5005): sid. 1415–1416. doi:10.1038/2071415a0. 

Noter redigera

  1. ^ ”Geosmin”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/geosmin. Läst 22 maj 2017. 
  2. ^ Ulrika Engström (11 maj 2007). ”Människans fantastiska näsa”. svt.se. SVT. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/manniskans-fantastiska-nasa. Läst 22 maj 2017. 
  3. ^ [a b] Vivienne Baillie Gerritsen (juni 2003). ”The earth's perfume” (på engelska). Protein Spotlight (35). http://www.expasy.org/spotlight/back_issues/035/. Läst 22 maj 2017.