Generalguvernör över Finland var en från början svensk ämbetstitel, som upprättades 1594 (Sveriges första generalguvernör), då Clas Fleming utnämndes till posten. Generalguvernören utgjorde den högsta militära och civila myndigheten över ett område, ofta bestående av flera landskap, och var alltså kungamaktens ställföreträdare. Under 1600-talet upprättades flera svenska generalguvernement både i Östersjöprovinserna och i svenska gränslandskap, särskilt under krigstider. Enligt 1634 års regeringsform skulle de svenska provinserna öster och söder om Finska viken utgöra ett generalguvernement, men kom i praktiken att bestå av flera, vilka stod under den finske generalguvernörens befäl. Dessutom skulle det bara vara riksråd, som utnämndes till generalguvernörer.

Fram till mitten av 1600-talet fanns det ofta en svensk generalguvernör över Finland och den mest kände är greve Per Brahe d.y. Eftersom hans tid som generalguvernör anses särskilt lyckosam för landet har uttrycket i grevens tid i Finland kommit att syfta på denna tid och betyda en lycklig tid, till skillnad från i Sverige, där det har betydelsen av "i sista minuten". Efter 1669 upphörde utnämningen av generalguvernörer över Finland, förutom 1710–1712, då Karl von Nieroth utnämndes, eftersom landet hotades av ryssarna under stora nordiska kriget. Efter dennes död 1712 stod posten tom, eftersom ryssarna strax därefter ockuperade Finland under den så kallade stora ofreden. Efter krigsslutet (1721) utnämndes emellertid inga nya generalguvernörer (med specialundantag för Gustaf Fredrik von Rosen 1747–1751, med anledning av misstänkta ryska truppsammandragningar vid finsk-ryska gränsen), eftersom 1719 och 1720 års regeringsformer uttryckligen avskaffade generalguvernement i Sverige. Johann Balthasar von Campenhausens, som innehade posten 1742–1743, var rysk och styrde under den ryska ockupation av Finland, som benämns lilla ofreden. I 1772 års regeringsform ändrades bestämmelsen till att generalguvernement fick upprättas "om besynnerliga omständigheter därtill föranledde". I Finland återupprättades generalguvernementet dock inte, utan Johan Christopher Toll, som 1801–1809 var generalguvernör över Skåne, blev den siste i Sverige som innehade titeln.

I 1809 års regeringsform förbjöds inrättandet av generalguvernement i Sverige. Genom finska kriget 1808–1809 erövrades dock Finland av Ryssland och redan 1808 upprättades ett ryskt generalguvernement i landet, för både den civila och den militära ledningen. Generalguvernören var ledare för den finska senaten, som var det autonoma storfurstendömet Finlands regering mellan 1808 och 1917. Han var också den ryske tsarens högste representant och fick sina instruktioner direkt från denne. Många av de ryska generalguvernörerna kom att bli starkt ogillade av den finska befolkningen. Den förste på posten, Göran Magnus Sprengtporten, avgick efter bara ett år och Nikolaj Bobrikov blev i början av 1900-talet mördad av nationalisten Eugen Schauman.

Generalguvernörer under svenska tiden fram till 1808 redigera

Namn Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Clas Eriksson Fleming Cirka 1530 1594 13 april 1597
Nils Turesson Bielke   5 november 1569 1623 1631 17 december 1639
Gabriel Bengtsson Oxenstierna   18 mars 1586 1631 1633 12 december 1656
Per Brahe d.y.   18 februari 1602 1637 1641
1648 1654 12 september 1680
Erik Karlsson Gyllenstierna   10 december 1602 1657 23 oktober 1657
Gustaf Evertsson Horn   28 maj 1614 1657 1658 27 februari 1666
Herman Fleming   17 september 1619 1664 1669 28 september 1673
Karl von Nieroth 1650 1710 25 januari 1712
Johann Balthasar von Campenhausen   30 juni 1689 1742 1743 28 februari 1758
Gustaf Fredrik von Rosen   6 augusti 1688 13 februari 1747 1752 17 juni 1769
Namn Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
  1. Rysk generalguvernör under den ryska ockupationen av Finland 17411743.

Generalguvernörer under ryska tiden 1808–1917 redigera

Namn Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor
Göran Magnus Sprengtporten   16 augusti 1740 1 december 1808 17 juni 1809 19 september 1819
Michail Barclay de Tolly   27 december 1761 17 juni 1809 1 februari 1810 26 maj 1818
Fabian von Steinheil   3 oktober 1762 Mars 1810 1813
Gustaf Mauritz Armfelt   31 mars 1757 1813 1813 19 augusti 1814
Fabian von Steinheil   1814 1824 23 februari 1831
Arsenij Zakrevskij   24 september 1786 1824 1831 23 januari 1865
Alexander Sergejevitj Mensjikov   11 september 1787 1831 1855 2 maj 1869
Friedrich Wilhelm Rembert von Berg   27 maj 1794 1855 1861 18 januari 1874
Platon Rokassovskij   15 januari 1800 1861 1866 6 april 1869
Nikolaj Adlerberg   19 maj 1819 1866 1881 25 december 1892
Fjodor Logginovitj Heiden   27 september 1821 2 juni 1881 13 januari 1897 31 augusti 1900 [1]
Stepan Gontšarov   1831 1897 1898 1912
Nikolaj Bobrikov   27 januari 1839 29 augusti 1898 17 juni 1904
Ivan Obolenskij   2 november 1853 18 augusti 1904 18 november 1905 27 februari 1910
Nikolaj Gerhard   3 september 1838 6 december 1905 2 februari 1908 9 december 1929
Vladimir von Boeckmann 31 maj 1848 2 februari 1908 24 november 1909 26 november 1923
Franz Albert Seyn   27 juli 1862 24 november 1909 16 mars 1917 Sommaren 1918
Adam Lipski 1860 Mars 1917 Mars 1917 ?
Michail Stachovitj   1861 31 mars 1917 17 september 1917 1923
Nikolaj Nekrasov   1 februari 1879 17 september 1917 7 november 1917 7 maj 1940
Namn Bild Födelse Tillträde Frånträde Död Källor

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

Övriga källor redigera

  • August Theodor Låstbom: Swea och Götha höfdinga-minne sedan 1720. Tredje Afdelningen: General-Gouverneurer och Landshöfdingar i Finland., Upsala 1843, S. 1-6