Galápagosskarv[2] (Nannopterum harrisi) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Den förekommer som namnet avslöjar enbart i Galápagosöarna och är den enda nu levande arten i familjen som är flygoförmögen. Av den anledningen har den tidigare placerats i ett eget släkte, Nannopterum, men genetiskt står den nära exempelvis den nordamerikanska öronskarven. Arten har ett mycket begränsat utbredningsområde och en liten världspopulation, varför IUCN kategoriserar den som sårbar.

Galápagosskarv
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteNannopterum
ArtGalápagosskarv
N. harrisi
Vetenskapligt namn
§ Nannopterum harrisi
Auktor(Rothschild, 1898)
Utbredning
Synonymer
  • Galapagosskarv
  • Phalacrocorax harrisi

Utseende och läten redigera

Galápagosskarven är en mycket stor (89–100 cm), omisskännlig mörk skarv. Könen liknar varandra, men hanen är tydligt större. Vingarna är mycket små och tillbakabildade. Ovansidan är nästan svart, undersidan brunaktig. Ögat är turkost. Ungfågeln är glansigt svart med matta ögon. Adulta fåglar yttrar ett lågt morrande läte.[1]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln häckar och lever i Galápagosöarna, utmed kusten på Fernandina och Isabela.[3]

Släktestillhörighet redigera

Galápagosskarv placerades tidigare som ensam art i Nannopterum på grund av dess unika flygoförmåga, men inkluderades senare i det stora släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[4] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre. Nannopterum har då återväckts, men då expanderats till att omfatta även närmaste släktingarna öronskarven och amazonskarven.[3][5]

Skarvarnas släktskap redigera

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[6] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt redigera

Arten häckar vanligen i skyddade områden strax ovan havsnivå på klappersten eller lavasten, mestadels inom 100 meter från strandlinjen. Den häckar i små grupper om endast några par, huvudsakligen under den svalare perioden mellan juli och oktober när tillgången på föda är som störst och risken för värmestress för ungar och ruvande fåglar är som minst. Vissa par verkar häcka endast vartannat år. Fågeln är mycket stationär och är orädd för människan. Den lever av ål, bläckfisk och annan fisk.[1]

Status och hot redigera

Galápagosskarven har ett mycket begränsat utbredningsområde på två lokaler, vilket gör den mycket känslig för populationsförändringar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar. 2013 uppskattades världspopulationen till 2 080 individer.[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Charles Miller Harris, engelsk samlare av specimen och taxidermist.[7]

Bildgalleri redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2018 Nannopterum harrisi . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 februari 2019.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  5. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  6. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera