Öppna huvudmenyn

Gösta Gustaf-Janson

svensk författare och filmmanusskribent

Gösta Gustaf-Janson, född 6 november 1902 i Saltsjö-Duvnäs, död 18 september 1993 i Båstad, var en svensk författare, mest känd för sina romaner som ofta utspelar sig i borgerliga miljöer. Utöver romaner och noveller skrev han även ett tiotal filmmanus. Orten Rydsholm i Gustaf-Jansons böcker har sin förebild i verklighetens Djursholm där han växte upp. Han har några gånger pekats ut som mannen bakom pseudonymen Bo Balderson.

Gösta Gustaf-Janson
Gösta Gustaf-Janson, 1968.
Gösta Gustaf-Janson, 1968.
Född6 november 1902
Saltsjö-Duvnäs
Död18 september 1993 (90 år)
Båstad
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Svensk
Verksam1924–1990
GenrerRomaner, noveller, filmmanus
ÄmnenDjursholm, nazismen, psykologiska skildringar, humor och satir
Framstående verkGubben kommer, Pärlemor med flera.
SläktingarGustaf Janson, Gudmund Gustaf-Janson
InfluenserHjalmar Söderberg, Sigfrid Siwertz
Namnteckning
Ggjsignatur.png

Innehåll

BiografiRedigera

Gösta Gustaf-Janson var son till författarna Gustaf Janson och Emmy Hagberg. Gustaf-Jansons farfar var den kände pantlånaren Johan Alfred Jansson, kallad Pant-Janne. Johan Alfred grundade företaget som numera heter Pantbanken Sverige[1]. Han porträtteras i boken Stampen och fick vara modell för en del andra figurer i Gustaf-Jansons böcker.[2]

Familjen bodde först i Saltsjö-Duvnäs, närmare bestämt på Duvnäs gård där man hyrt en våning. Där hade man som grannar flera målare och tecknare som Ernst Küsel, Knut Stangenberg, Hilding Nyman, Filip Månsson och dessutom författaren och upptäcktsresanden Carl Forsstrand[3]. Nyman var medarbetare i skämt och satirtidningen Strix, en tidning som med tiden kom att bli älsklingslektyr för Gustaf-Janson. Även Söndags-Nisse och den tyska Simplicissimus var stora favoriter [4].

I föräldrarnas bekantskapskrets fanns många författare, bland andra August Strindberg, Henning Berger, Ernst Didring, Algot Ruhe, Hasse Zetterström och Albert Engström.

Gustaf-Jansons föräldrar hade vänsterliberala åsikter och hade inget till övers för statskyrkans förkunnelse. Därför blev varken Gösta eller hans bror Gudmund döpta.[5] Efter den yngre broderns ankomst till världen flyttade familjen in till Stockholm; adressen blev nu Karlavägen 40. Här blev man granne med August Strindberg. Gustaf-Janson brukade när han var liten ibland leka med Strindbergs dotter Anne-Marie[6].

1910 fick fadern Gustaf Janson en stor framgång med romanen Affären Costa Negra och familjen flyttade samma år till Djursholm, Auravägen 20 [7]. Flytten till Djursholm och tiden där var något som kom att betyda mycket för Gustaf-Janson, många av hans böcker kom att utspela sig i denna miljö. Gösta blev elev i Djursholms samskola[8]. Gustaf-Janson var som barn kinkig och nervös till sin läggning; dessutom trodde man under en period att han drabbats av diabetes. Detta och hans något överbeskyddande mor bidrog förmodligen till att han som vuxen fick en hypokondrisk läggning [9].

Gustaf Janson dog redan 1913 och då tog familjen efternamnet Gustaf-Janson. Familjen lyckades trots familjefaderns död bo kvar i Djursholm, delvis tack vare ekonomiskt bistånd från farfar, "Pant-Janne". Gustaf-Janson tog 1921 studentexamen i Djursholm, varpå följde ett års studier i München, mest litteraturhistoria [7]. Därefter skrev han in sig vid Stockholms högskola för att studera konst och litteraturhistoria [10]. Där hade han studiekamrater som Sven Stolpe, Georg Svensson, Sven Barthel och Curt Berg. Efter några års studier tröttnade Gustaf-Janson omkring 1926 på detta och satsade på författandet istället. Vid ungefär samma tidpunkt flyttade han från Djursholm, fortfarande tillsammans med sin mor och bror. Några år senare bodde han i egen lägenhet på Norr Mälarstrand 76.

 
Norr Mälarstrand 76, en av Gösta Gustaf-Jansons bostäder.

Gustaf-Janson var gift tre gånger, men bara det tredje äktenskapet med Karin Ernmark blev långvarigt. De fick två söner tillsammans [11][12].

Efter Djursholms och Stockholmsåren bodde Gustaf-Janson under sin levnad på flera platser, bland annat i Göksbo, Sigtuna, Enebyberg och på Franska Rivieran. 1963 flyttade han till Båstad där han bodde resten av sitt liv, förutom ett år i Helsingborg i början på 1980-talet[13].

Gösta Gustaf-Janson avled på sjukhemmet Vårliden i Båstad[14] och ligger begravd på Djursholms begravningsplats.

FörfattarskapetRedigera

 
Gösta Gustaf-Janson (till höger) med författarkollegan Waldemar Hammenhög i början av 1940-talet.

I början av sin karriär skrev Gustaf-Janson bok- och radiorecensioner. Debuten som författare skedde med en novell i Dagens Nyheter 1924. Debutromanen Rydsholm kom 1927 och han fick ett stort genombrott med Gubben kommer 1934. Efter den stora framgången med sin sjunde bok och andra stora succé, Stora famnen (1937), dröjde det fjorton år innan han återkom ("de tomma åren"). Han gjorde comeback med den starkt självbiografiskt färgade romanen Stampen 1951.

Enligt Litteraturhandboken kännetecknas Gustaf-Jansons författarskap av "[...]satirisk blick, frisk psykologi och säker karaktäriseringskonst"[15]. Jörgen Dicander framhåller i sin skrift Gösta Gustaf-Janson som Bo Balderson att Gustaf-Jansons styrka som författare ligger i personskildringen[16].

Bland Gustaf-Jansons litterära influenser fanns Hjalmar Söderberg och Sigfrid Siwertz, särskilt den senares roman Selambs.[17]

Per Wästberg skrev i sin essä om Gustaf-Janson Borgerlighetens förbisedde krönikör: "I en generation dominerad av arbetarförfattare var han rätt ensam om att med breda penseldrag måla äganderättens och rovdriftens skenbara idyller. Hans kolleger fanns snarare i England. Hos H E Bates, Angus Wilson, Elizabeth Bowen och Barbara Pym verkar hans tidstypiska , lätt excentriska figurer mer hemmastadda än hos oss: detta galleri av konsuler, kråsnålsbönder, terapeuter, opraktiska doktorer, frireligiösa sjuksköterskor, misslyckade antikhandlare, bedagade aktriser..."[18] Wästberg anser också att Gustaf-Jansons samhällskritik saknar originella inslag och placerar honom i "en tradition som inte är Strindbergs och Hjalmar Söderbergs utan August Blanches och Sigfrid Siwertz"[19].

Hans böcker utspelade sig ofta i Rydsholm, vilket i verkligheten motsvarades av Djursholm.[20]Rydsholm skildrades främst i debutboken med samma namn, i två böcker från trettiotalet, Krisår och Kapitulation-Nej!, samt i serien böcker som gavs ut 1968-1972.

Gustaf-Jansons berättelser speglade ofta hans stora intresse för politik och psykologi. Conny Svensson framhåller i skriften Gösta Gustaf-Janson och nazismen honom som en av få skildrare av den svenska nazismen[21]. Han var en driven humorist och använde ibland berättartekniska inslag hämtade från spänningsromanen. Med åren fick han stämpeln "underhållningsförfattare" på sig, men det var inget han skämdes för:

Jag vill att en bok ska underhålla. Den ska vara spännande, utan att det blir konstruktion, och den skall helst vara rolig också. Men allra helst skall man få veta något om människor och om sig själv".
– Från baksidestexten till romanen "Över onda och goda" (1957) Bonniers.

Som författare arbetade Gustaf-Janson mycket metodiskt. Skrivandet skedde på bestämda tider utifrån en omsorgsfullt utarbetad synopsis. Han skrev alltid för hand med blyertspenna.

BöckernaRedigera

Debutromanen handlar om ingenjören Henrik Enberg som flyttar till Rydsholm med sin familj efter att ha tröttnat på stadslivet. Boken fokuserar mycket på barnen i familjen och ser på livet i överklassförorten med en satirisk blick. Lindbom på Sävlunda är en roman som utspelar sig lantlig miljö. Den handlar om en bondpojke som får ärva en mindre förmögenhet efter sin tyranniske far. Två herrar är Gustaf-Jansons enda novellsamling. Flera av berättelserna utspelar sig utomlands; i Tyskland eller Frankrike vilket är ovanligt i Gustaf-Jansons berättelser.

Krisår är en uppväxtskildring i skuggan av första världskriget. Den unge huvudpersonen växer upp i överklassförorten Rydsholm. Boken skildrar klassmotsättningar, studentliv, militärtjänstgöring, lite av den tidens politiska frågor med mera. Kapitulation? - Nej! är en fortsättning på berättelsen i Krisår där skräddarsonen Kalle Karlin tar en mer central plats.

Genombrottsromanen Gubben kommer utspelar sig på en avsides belägen och förfallen herrgård. Över gårdens innevånare svävar anden av den mystiske Gubben som många är rädda för. Stora famnen är en roman om pengar, makt, ideologi och relationer i den borgerliga familjen Koger. Den egocentriske gamle affärsmannen K.A. står i centrum.

Stampen är en roman på självbiografisk grund. Huvudpersoner är den både tyranniske och charmerande pantbanksföreståndaren 'Pant-Janne' och dennes sonson Henrik, en osäker ung man med författardrömmar. Boken innehåller också en berättelse från filmens värld; Tulipanarosen som inte gick att säga.

...blev jag dödligt kär utspelar sig i filmens värld och handlar om författaren Henriks kärleksaffär med en gift skådespelerska. Goda vänner trogna grannar handlar om tre familjer i Rydsholm; Frejer, Nilsson och Lindberg. Boken skildrar deras tilltrasslade relationer och vitt skilda personligheter.

I Över onda och goda konfronteras en alkoholiserad och skandaliserad skådespelare med en industripamp med rykte för galenskap.

Kärlekens decimaler var kanske den första svenska golfromanen.[22]

Trilogin Pärlemor, Kastanjeprinsessan och Kung Vankelmod utspelar sig i överklassmiljö före och under andra världskriget. Böckerna skildrar trassliga familjerelationer i en familj med en dominerande och neurotisk modersgestalt; 'Pärlemor'.

Råtunaleken handlar om den frånskilde Pelle von Knooth som av en slump träffar varietéartisten Toni, vilket gör att hans liv tar en äventyrligare vändning. En strid om ett arv spelar en viktig roll i handlingen.

I romanen Tofflan byter hamn är huvudpersonerna adjunkten Ingvar Lundberg och den alkoholiserade ingenjören Morgan Alm. Lundberg skall arbeta som informatör åt Alms oregerlige son. Men det visar sig att Alm har en plan för att förändra hela sitt liv som Lundberg skall hjälpa till att genomföra. Hotell Mylinge kallas på omslaget en psykologisk thriller. En schlagersångare på dekis kommer till ett hotell i Småland där ett gäng andra smått nedgångna figurer samlats. Trassliga relationer och gåtfulla olyckstillbud driver handlingen framåt.

Ängeln som inte kunde flyga fel handlar om konstnären Olle och hans fru Malin, "ängeln". Boken utspelar sig under julen. Berättelsen fokuserar mycket på relationen mellan den "perfekta" Malin och den vankelmodige, osäkre Olle.

Då oskulden och friden var första delen i en serie på fem romaner där Gösta Gustaf-Janson berättade om gamla tider i Rydsholm; åren 1922-45. Centralgestalt i böckerna är en 'uppkomling' i Rydsholm; den dominante, bullrige och framfusige entreprenören Martin Bölow. Bokserien fick sina titlar från dikten Pojkarne av Anna Maria Lenngren.

Konsuln gör helt om är en roman som utspelar sig under det bråkiga året 1968. Den handlar om den hårde, stränge, starke men ålderstigne konsul Enberg. Han bor på herrgården Njugesta med sina mindre framgångsrika söner och deras familjer. Boken handlar om diverse familjekonflikter om pengar och annat.

Mosters Millioner utspelar sig i Enebyberg och södra Schweiz 1973. Deckarförfattarinnan Edlas familj har hamnat i ekonomiskt trångmål och man ger sig ut på en expedition för att leta upp släktens svarta får, moster Berta, slottsägare i Schweiz.

Att vända åter är en memoarbok som handlar om åren 1902-1921. Gubben kom! är andra delen av Gustaf-Jansons memoarer, den handlar om åren 1921-1937. En tredje memoarvolym var planerad men verkar inte ha blivit färdig.

Bo Balderson?Redigera

Gustaf-Janson var en av alla de personer som förmodades ligga bakom pseudonymen Bo Balderson.[23] I augusti 2008 utkom boken Gösta Gustaf-Janson som Bo Balderson av Jörgen Dicander.[24] Se även http://www.dast.nu/artikel/gosta-gustaf-janson-som-bo-balderson

FilmmanusRedigera

Bland hans romaner som filmats märks kanske främst Pärlemor som blev en framgång med Inga Tidblad i huvudrollen.

BibliografiRedigera

  • Rydsholm: en roman om de stängda grindarnas stad, Åhlén & Åkerlund, Stockholm, 1927
  • Lindbom på Sävlunda: roman, Åhlén & Åkerlund, Stockholm, 1928
  • Två herrar: noveller, Wahlström & Widstrand, Stockholm, 1930
  • Krisår: roman, Bonnier, Stockholm, 1931
  • Kapitulation? - Nej!: roman, Bonnier, Stockholm, 1932
  • Gubben kommer: roman, Bonnier, Stockholm, 1934
  • Stora famnen: roman, Bonnier, Stockholm, 1937
  • Stampen: roman, Bonnier, Stockholm, 1951
  • ... blev jag dödligt kär: roman, Bonnier, Stockholm, 1953
  • Goda vänner, trogna grannar., Bonnier, Stockholm, 1955
  • Över onda och goda: roman, Bonnier, Stockholm, 1957
  • Kärlekens decimaler: roman, Bonnier, Stockholm, 1959
  • Pärlemor: roman, Bonnier, Stockholm, 1960
  • Kastanjeprinsessan: roman, Bonnier, Stockholm, 1961
  • Råtunaleken: roman, Bonnier, Stockholm, 1962
  • Kung Vankelmod: roman, Bonnier, Stockholm, 1963
  • Tofflan byter hamn: roman, Bonnier, Stockholm, 1964
  • Hotell Mylinge: roman, Bonnier, Stockholm, 1965
  • Ängeln som inte kunde flyga fel: roman, Bonnier, Stockholm, 1967
  • Då oskulden och friden: roman, Bonnier, Stockholm, 1968
  • Då lasten var en häxa: roman, Bonnier, Stockholm, 1969
  • I sommarns friska vind: roman, Bonnier, Stockholm, 1970
  • De långa lömska kiven: roman, Bonnier, Stockholm, 1971
  • Tungt i den branta backen: roman, Bonnier, Stockholm, 1972
  • Konsuln gör helt om: roman, Bonnier, Stockholm, 1975
  • Mosters millioner: roman, Bonnier, Stockholm, 1978
  • Att vända åter: memoarer 1902-1921, Bonnier, Stockholm, 1981
  • Gubben kom!: (minnen), Bonnier, Stockholm, 1990

Priser och utmärkelserRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Birger Christofferson: En kärlek utan decimaler - Om budskapet i Gösta Gustaf-Jansons senare romaner (BLM 1960 nr. 9, s 752-762)
  • Anders Ohlsson: Läst genom kameralinsen : studier i filmiserad svensk roman (Nya Doxa 1998)
  • Johan Svedjedal: Skärfläcka och albatross - om golf i svensk skönlitteratur (innehåller bland annat en analys av Gösta Gustaf-Jansons Kärlekens decimaler.) Essä som ingår i Samfundet De Nio: Litterär kalender 2013 (Norstedts 2013, ISBN 978-91-1-305243-4)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ https://www.pantbanken.se/om-oss/historia/
  2. ^ ”http://web.comhem.se/margareta/paradis.htm”. Arkiverad från originalet den 21 november 2015. https://web.archive.org/web/20151121024843/http://web.comhem.se/margareta/paradis.htm#. Läst 22 juni 2008. 
  3. ^ Gösta Gustaf-Janson, Att vända åter, sidan 77-79.
  4. ^ Gösta Gustaf-Janson, Att vända åter, sidan 128-130.
  5. ^ Gösta Gustaf-Janson, Att vända åter, sidan 82-83.
  6. ^ Gösta Gustaf-Janson, Att vända åter, sidan 10.
  7. ^ [a b] Conny Svensson: Gösta Gustaf-Janson och nazismen (Litteratur och samhälle, Avdelningen för litteratursociologi, Uppsala universitet 2008, ISBN 978-91-977235-1-0), sidan 7.
  8. ^ Gösta Gustaf-Janson, Att vända åter, sidan 117.
  9. ^ Gösta Gustaf-Janson, Att vända åter, sidan 17-20.
  10. ^ Gösta Gustaf-Janson, Gubben kom!, sidan 45-59.
  11. ^ Jörgen Dicander: Gösta Gustaf-Janson som Bo Balderson (Edicom 2008, ISBN 91-975567-8-5), sidan 40.
  12. ^ http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0497.html
  13. ^ Jörgen Dicander, Gösta Gustaf-Janson som Bo Balderson (Edicom 2008), sidan 41-42.
  14. ^ Jörgen Dicander, Gösta Gustaf-Janson som Bo Balderson (Edicom 2008), sidan 8.
  15. ^ Litteraturhandboken, Forum, 1984, s. 462
  16. ^ Jörgen Dicander, Gösta Gustaf-Janson som Bo Balderson (Edicom 2008), sidan 62-63
  17. ^ Artikel av Jan Nilsson: 'Jag lever för mitt skrivande', Helsingborgs Dagblad 1981-08-08
  18. ^ Per Wästberg: Lovtal (Wahlström & Widstrand 1996, ISBN 91-46-16833-8) s. 328-329
  19. ^ Per Wästberg, Lovtal, Wahlström & Widstrand 1996 s. 333
  20. ^ Djursholm - staden på landet, sid 104-105, Samfundet Djursholms forntid och framtid, 1982
  21. ^ Conny Svensson s. 69
  22. ^ http://snedresa.blogspot.se/2009/05/fairway-birgit.html (Hämtad 2012-07-29)
  23. ^ DAST 2007-3 artikel av Jörgen Dicander
  24. ^ Balderson = Gustaf-Janson?
  25. ^ Per Wästberg: Gösta Gustaf-Janson en förbisedd Stockholmsskildrare, Dagens Nyheter, 1982-03-13
  26. ^ Cilla Nauman: Skrivandet slukar honom än, Expressen 1985-06-12, Grå Pantern bilagan s. 2
  27. ^ Tord Johansson: Aktiv pensionär får kulturpris, Dagens Nyheter, 1990-10-28

Externa länkarRedigera