Gördelmakare
Gördelmakare är ett äldre yrke och skråämbete med anor från 1600-talet inom området metallhantverk.[1][2][3] (Se även engelska: Repoussé and chasing.) Yrkesutövare finns fortfarande kvar (2023) men är få till antalet.[4]
Historia redigera
Ursprungligen gick gördelmakarens arbete ut på att färdigställa bälten, remmar, seldon och dragdon för hästar med spännen av metall och legeringar av metall som brons och mässing samt exempelvis svärdsgehäng av metall till soldatbälten.
Yrket gördelmakare överlappar ibland yrket gelbgjutare, vilket när så är fallet inkluderar ett hantverkskunnande inom gjuteri och metallurgi, främst vad gäller gulmetall som är en äldre benämning av kopparlegeringen mässing. Vissa gördelmakare sökte sig till att arbeta med och färdigställa ljusstakar och ljuskronor av gjutgods och även kristall. Yrket gördelmakare tangerar ibland även yrket ciselör.
Före elektricitetens och maskinernas tid arbetade gördelmakare ofta för kyrkor där levande ljus från kyrktak och predikstolar skulle brinna i deras handgjorda kronor. Allting gjordes för hand. Två man kunde trampa på trycksvarven så svetten rann medan den tredje formade kopparplåten mot den roterande träpatronen. Gjutgodset filades och polerades med polersten samt putsades med wienerkalk, stearinolja och trasor tills det blev blankt och fint. Plana ytor som skulle blankas gneds mot garvstål som var ett slags härdat stål som lämpade sig bra för putsning eftersom det inte hade några blåsor eller ojämnheter. Gördelmakaren var en mångsysslare som även drev lampetter och behärskade lödning. Teknik och redskap utvecklades. Så småningom ersatte gassvetsen de äldre fältässjorna. När elektriciteten kom övergick arbetsuppgifterna alltmer till att elektrifiera exempelvis äldre gasarmaturer där det blev nödvändigt att fundera ut nya lösningar för kabeldragningar. Snart gjorde armaturer för elektriskt ljus sitt intåg och avlöste stearinet, fotogenet och gasen helt och hållet.[5]
Yrkeskategorin fick ett uppsving under 1900-talet i och med tillverkning av elektrisk belysningsarmatur hos de producenter som hade eget gjuteri. Yrket var under den perioden ännu ett manuellt hantverk till stor del men industrialiseringen innebar att allt fler maskiner, som till exempel effektiva slip-, poler- och borrmaskiner, introducerades i gördelmakerierna. Mästartraditionen spelade fortfarande roll i utförande med kvalitet. En sökning på yrket i Dagens Nyheters arkiv visar att rekrytering av gördelmakare i stort sett upphör efter slutet av 1950-talet.[6] Idag förekommer yrkesutövare i mindre verkstäder som utför reparationsarbeten men inte längre i industriell skala som under 1900-talets mitt.
Yrkesutövare redigera
I Sverige fanns en gördelmakartradition i Skånes socknar.[7] Troligen har det att göra med att gjuterinäringen i Skåne och Stockholmsregionen var den största i landet.[8] Bland kända svenska gördelmakare kan nämnas:
- Johannes Ekman, Stockholm.
- Christian Böckler,[9] Stockholm.
- Carl Claes Sporrong,[10] Stockholm, ägare till företaget Sporrong vars verksamhet började som gördelmakarverkstad redan år 1666.
- Eric Talén, Stockholm.
- Hugo Malmström, Malmö.
Se även redigera
- Puns (verktyg).
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ ”Gördelmakarämbetet”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/arkiv/mNjeLMpuMKzEzC0mPCqyl7. Läst 27 november 2022.
- ^ ”Gördelmakare”. Svenska Akademiens ordbok. 1929. https://www.saob.se/artikel/?unik=G_1565-0186.Wn5q&pz=3. Läst 27 november 2022.
- ^ ”Gördelmakare”. Hantverksakademin. Arkiverad från originalet den 27 november 2022. https://web.archive.org/web/20221127200336/https://www.hantverksakademin.se/hantverksyrken/gordelmakare. Läst 27 november 2022.
- ^ Carin Sjölander (10 november 1990). ”Lyft för gamla skönheter – strålar som nya”. Dagens Nyheter: s. 88–89. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-11-10/305/88. Läst 27 november 2022.
- ^ Bergkvist, Alfred (1949). Upplysning: Så var det för femtio år sedan. (Via Kungliga biblioteket). Malmö: E Hansson & Co metallvarufabrik. sid. 96. Läst 15 januari 2023
- ^ ”Platsannonser”. Dagens Nyheter. 1864–2020. https://arkivet.dn.se/sok?q=g%C3%B6rdelmakare. Läst 27 november 2022.
- ^ ”Arne Biörnstad: Med själen i kulturhistorien”. Dagens Nyheter: s. 28. 22 maj 1999. https://arkivet.dn.se/tidning/1999-05-22/11184-136/28. Läst 27 november 2022.
- ^ Larsson, Ulf (1963). Svenska Gjutareförbundet sjuttio år 1893–1963. (Via Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek). Tiden-Barnängen Tryckerier, Stockholm: Svenska Gjutareförbundet. sid. 20. Läst 2 februari 2023
- ^ Kihlborg, Sigurdsson. ”Gördelmakare Böcklers stenhus och gårdstomt vid Kindstugatan” (pdf). https://stockholmskallan.stockholm.se/PostFiles/SMF/SD/SSMB_0005767_01.pdf. Läst 27 november 2022.
- ^ ”Om Sporrong”. Sporrong. Arkiverad från originalet den 7 december 2022. https://web.archive.org/web/20221207062813/https://www.sporrong.se/om-sporrong/. Läst 28 november 2022.