Gärde betydde ursprungligen hägnad, men har senare kommit att beteckna den sammanhängande, till ett skifte hörande åkerjorden.[1]

Före 1800-talets jordbruksreformer var varje gärde indelat i långsmala åkerremsor, tegar, tillhörande olika gårdar, och svenska bondbyars inägomark var vanligen indelad i två eller tre gärden beroende på om man praktiserade tvåsäde eller tresäde. Något av dessa gärden låg varje år i träda eller utgjorde betesmark. Mellan gärdena gick fägator ut från bytomten till utmarken där kreaturen vallades.[2]

En sydsvensk benämning för gärde i betydelsen åkerjord är vång.[3]

Gärde i betydelsen hägnad redigera

Inom renskötseln används ordet gärde i ursprunglig betydelse för att beteckna inhägnader som används för att hålla samman renarna i samband med mjölkning, kalvmärkning, skiljning eller slakt. Även i Sydsverige har användningen av ordet i betydelsen hägnad levt kvar.

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Nationalencyklopedin. Bd 8. Höganäs: Bra böcker. 1993. sid. 192 "gärde". ISBN 91-7024-619-X 
  2. ^ Nationalencyklopedin. Bd 19. Höganäs: Bra böcker. 1996. sid. 149 "utmark". ISBN 91-7024-619-X 
  3. ^ Nationalencyklopedin. Bd 20. Höganäs: Bra böcker. 1996. sid. 75 "vång". ISBN 91-7024-619-X 

Källor redigera