Fysisk aktivitet eller som det också kan kallas, kroppslig aktivitet, definieras som all kroppsrörelse som orsakas av skelettmuskulaturens kontraktion och som resulterar i högre energiförbrukning[1]. Arbete som omfattar mycket fysisk aktivitet kallas kroppsarbete.

Träning är fysisk aktivitet som utförs i syfte att förbättra kroppens förmåga. Idrott och sport är närbesläktade begrepp, där det kan finnas ett moment av tävling.

För vuxna är rekommenderad dos av fysisk aktivitet sammanlagt minst 150 minuter per vecka på måttlig intensitet, eller minst 75 minuter på hög intensitet. Aktiviteten bör spridas under minst 3 av veckans dagar. Utöver detta rekommenderas muskelstärkande aktivitet minst två gånger per vecka. För personer 65 år eller äldre rekommenderas tillägg av balansträning. Långvarigt stillasittande bör undvikas.[2]

För personer med en fysisk funktionsnedsättning kan det vara svårare att uppnå en hälsosam livsstil, exempelvis för att man är beroende av andra personer[3][4][5]. Det är vanligare att man har en stillasittande fritid, röker och drabbas av fetma jämfört med befolkningen i övrigt, vilket bland annat beror på bristande tillgänglighet till flera samhällsinstitutioner[6]. En systematisk översikt[7] som har granskats och kommenterats av SBU visar att beteendeförändrande tekniker (eng. behavioural changing techniques, BCT), där det ingår att sätta tydliga mål, planera hur man ska nå dem samt använda olika tekniker för att reglera sitt eget beteende, kan öka fysisk aktivitet för personer med fysiska funktionsnedsättningar.[8] Effekten är större för aktiviteter som bygger på en specifik teori och som använder återkoppling och självmonitorering.[8]

ReferenserRedigera

  1. ^ Metoder för att främja fysisk aktivitet : en systematisk litteraturöversikt : mars 2007.. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). 2007. ISBN 9789185413126. OCLC 185233915. https://www.worldcat.org/oclc/185233915. Läst 26 februari 2019 
  2. ^ FYSS 2017 : fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling ([3., rev. uppl.]). Läkartidningen förlag AB. 2016. ISBN 9789198171129. OCLC 1016178271. https://www.worldcat.org/oclc/1016178271. Läst 27 februari 2019 
  3. ^ ”Rapport om fysisk aktivitet vid funktionsnedsättning | Yrkesföreningar för fysisk aktivitet”. http://www.yfa.se/2013/04/rapport-om-fysisk-aktivitet-vid-funktionsnedsattning/. Läst 14 april 2020. 
  4. ^ Statens Folkhälsoinstitut (2008). Onödig ohälsa: hälsoläget för personer med funktionsnedsättning 
  5. ^ ”Förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att nå ett aktivt och självständigt liv - och de hinder som finns på vägen.”. Svenska Parasportförbundet. 2018. https://www.parasport.nu/globalassets/svenska-parasportforbundet-och-sveriges-paralympiska-kommitte-svenska-parasportforbundet/dokument/utbildningsmaterial-och-forskning/vinnova-rapporten-.pdf. Läst 14 april 2020. 
  6. ^ ”En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016”. Folkhälsomyndigheten. 2016. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/a9f9f81fd47c40ecb2241b5d2658bfe2/slutrapport-funktionshindersuppdraget-2011-2016.pdf. Läst 14 april 2020. 
  7. ^ Ma, Jasmin K.; Martin Ginis, Kathleen A. (2018-07-01). ”A meta-analysis of physical activity interventions in people with physical disabilities: Content, characteristics, and effects on behaviour” (på engelska). Psychology of Sport and Exercise 37: sid. 262–273. doi:10.1016/j.psychsport.2018.01.006. ISSN 1469-0292. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1469029217304624. Läst 14 april 2020. 
  8. ^ [a b] ”Beteendeförändrande tekniker för att öka fysisk aktivitet vid fysisk funktionsnedsättning”. SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. 2020. https://www.sbu.se/2020_05. Läst 14 april 2020.